Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith – Religion och kvinnlighet i skuggan av ondskan

- Sofia Sjö -

Ingen som har sett Stjärnornas Krig-filmerna kan ha missat att filmerna innefattar flera religiösa teman och motiv. Den första trilogin har redan från början beskrivits som en modern myt och i och med episod I och II blev filmernas religiösa teman ännu tydligare. Redan utgående från episod IV–VI blir det klart att religion och religiös makt är av betydelse i Stjärnornas Krig-världen och i episod I och II får vi även uppleva en organiserad religion i form av jedierna och tron på Kraften. I dessa filmer blir det dessutom klart att filmernas kommande messiasgestalter Luke och Anakin Skywalker inte bara ytligt sett kan ses som messiasgestalter genom att de räddar världen från ondskan utan att dessa även är en del av ett trossystem med en uttalad profetia om en kommande messias. Alla Stjärnornas Krig-filmerna lär oss med andra ord något nytt om tron på Kraften, så även den sista filmen i serien, Revenge of the Sith. Medan vi i episod IV–VI får följa Luke på hans väg att bli en jedi tar oss Revenge of the Sith som väntat med över till den mörka sidan men ger oss också en bättre förståelse av jediernas förhållande till Kraften så som den framställs i episod IV–VI.
   Det är genom de många religiösa motiv man finner i Stjärnornas Krig inte direkt oväntat att man från bl.a. religionsvetenskapligt håll kommit att intressera sig för filmerna men den religion filmerna för fram kan också problematiseras. Från teologiskt håll har man bl.a. pekat på det faktum att jedierna verkar förespråka icke-våld medan det ändå är med våld man oftast väljer att lösa konflikter. Det man emellertid också kan finna problematiskt med filmernas representation av religion är den begränsade plats kvinnliga karaktärer tillskrivs både i förhållande till tron på Kraften och jedierna och filmberättelsen i övrigt. Det sägs visserligen ingenstans i filmerna att kvinnor inte kunde vara jedi-riddare och vi ser också kvinnliga jedi-riddare skymta fram här och där men dessa karaktärer ges i filmerna inga egna röster utan blir bara skuggor i bakgrunden.
   Det som också gör filmerna problematiska om man ser till de kvinnliga karaktärernas plats i historien är att Anakins väg till den mörka sidan så tydligt kopplas till just kvinnliga karaktärer. Redan i episod I men ännu tydligare i episod II ser vi hur förlusten av modern Shmi leder Anakin mot ondskan och episod III slutligen är det rädslan över att förlora Padmé som får Anakin att ta steget över till den mörka sidan. Varken Shmi eller Padmé framställs visserligen som direkt skyldiga till det som sker men faktum kvarstår att det är i relation till dem som Anakin ses bli Darth Vader.
   Att Padmés öde i Revenge of the Sith dessutom enbart verkar vara att föda barn och dö gör inte situationen när det gäller de kvinnliga karaktärernas plats i Stjärnornas Krig-världen mycket bättre. Den Padmé vi möter i episod III framstår med andra ord som bra mycket mera endimensionell än den relativt kapabla och handlingskraftiga unga kvinna vi fick lära känna i episod I och II. Genom att Padmé inte ens ges möjlighet att besluta något om sina barns öden utan detta precis som Padmés öde i stora delar av episod I och II sätts i händerna på män, må vara att en är liten och grön, blir hennes karaktär slutligen fullständigt neutraliserad i förhållande till filmens handling. Padmé är vid det laget visserligen redan död men inte heller det gör saken mindre problematisk eftersom hon på så sätt endast blivit en i raden av filmens och litteraturens många hjältinnor vars enda öde det verkar vara att älska, lida och dö. Det enda intressanta med Padmé i Revenge of the Sith är att man låtit henne förespråka åsikten om att det ännu finns något gott i Anakin, en tanke vi i episod VI får se Luke föra vidare.
   Att de kvinnoroller vi återfinner i Stjärnornas Krig är rätt stereotypa är egentligen inget förvånande. Det är trots allt Hollywoodfilm det handlar om och dessa filmer är inte direkt kända för att utmana könsroller. I och med att dessa filmer når ut till så många människor som de gör blir det emellertid alltid viktigt att problematisera de bilder de för fram. Genom att Stjärnornas Krig-filmerna dessutom är en filmserie med en över 25 år lång historia kunde man alltid önska att man här skulle se en tydligare förändring.
   Dessa filmer har dessutom gett oss både unga och kloka drottningar och kapabla prinsessor något som ändå är rätt iögonfallande, men trots det faller de kvinnliga karaktärerna oftast in i traditionella roller och banor och går nästan alltid från en aktiv position i förhållande till handlingen till en allt mera passiv. De kvinnliga karaktärerna må med andra ord starta sin bana som rätt intressanta och originella men intar med tiden allt mera traditionella kvinnliga roller.
   Att man i filmerna inte heller ger de kvinnliga karaktärerna en röst utifrån filmens religiösa teman visar också i vilken stor utsträckning man även faller till föga för religiösa stereotyper. Science fiction har som genre en inneboende möjlighet att utmana könsroller något som emellertid sällan sker i science fiction-film, vilket Stjärnornas Krig, trots vissa originella drag, är ett utmärkt exempel på.
   Med detta inte sagt att Revenge of the Sith är en dålig film. Stjärnornas Krig är enligt min mening underhållning av hög klass och Revenge of the Sith har en hel del att komma med i förhållande till episod I och II. Att emellertid se filmerna som enbart underhållning är att ignorera den makt att påverka som populärkulturen ändå kan anses ha i vårt samhälle av idag.

Vill du kommentera artikeln kan du alltid styra din webbläsare till Enhörningens forum.
Är du intresserad av att skriva något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.

[Tillbaka till Näthörningen]