Idag såg jag och gillade Interstellar och tänkte komma med några lösryckta kommentarer eller åsikter.
Jag gick in i filmen relativt blind. Jag hade väl sett en av de tidiga trailerna och alltid nu och då dök det upp något i mitt twitterflöde om den. Två twitterkommentarer som av någon orsak fastnade för mig här den närmaste tiden var först Enhörningens
"film för den tänkande människan" och sedan fastnade också David Chens
"I will say this about INTERSTELLAR: It makes me want to take back EVERY single negative thing I've ever said about GRAVITY's script."Man kan säga dessa var mina förväntningar på filmen.
Jag måste säga att det faktum att jag gick in relativt blind var positivt (så som det ju ofta är). Jag visste aldrig vad som komma skulle eller vilka vändningar berättelsen skulle ta. Själva berättelsen skulle jag dock säga att inte är speciellt djup. Den går i väl utstakade spår och är ganska förutsägbar. Men det här är inte nödvändigtvis något negativt utan den hanterar de teman den jobbar med med oerhörd skicklighet. (mer än en gång fick jag tårar i ögonen av olika orsaker i filmen)
Världsbygget i början tycker jag speciellt mycket om. Utan att direkt använda voice-overs (OK, det finns litet voiceovers men också de hanteras snyggt) bygger Nolan upp en värld där vi får alla de viktiga bitarna utan att direkt hamra hem det hela. I hur många filmer har vi inte fått det där nyhetsmontaget som beskriver hur vi kom från här till dit. Här hanteras det i rätt smakfulla "exposition dumps" som inte direkt skriver en på näsan men man får ändå all information man behöver.
Och här måste jag ju då kasta in ett ord som säger att Murphy den yngre är nog helt fantastiskt bra. Så var det sagt.
Och eftersom jag mest kastar fram lösa saker så finns det också en scen som verkar mer eller mindre vara Nolans varumärke vid det här laget. Tung spänningsmusik kombinerat med att klippa från många olika ställen. Liknande teknik minns jag att fanns i Dark Knight Rises och jag tänkte bara att "det här är effektivt" när jag såg det. På det sättet så skapar man dessutom stora spänningsmoment. Jag vet inte hur mycket som avslöjas i trailers och liknande men jag var verkligen på helspänn i långa tider under filmen allteftersom berättelsens olika lager vecklade ut sig.
(här motsäger jag mig kanske med att berättelsen var förutsägbar. Men man kan säga att ett centralt mysterium och slutpunkten känns rätt oundviklig men de olika skeenden som leder dit har utrymme för en mängd överraskningar)
Men jo, litet lösa tankar var det här. Jag såg den i Hfors på stsor duk och med högtalar som gjorde att bänkarna skakade när det riktigt hände saker så det var rätt häftigt
