Vart tog rymden vägen?

[cissiw]

Ibland syns stjärnorna tydligt på himlen någon kväll hemma när jag kommer hem från jobbet. Jag tittar fortfarande upp (som alltid) och tänker, att det är ju    att man sitter fast på den här plätten i universum. Förr fick man tröst av Asimov, Heinlein, Bradbury, Clarke...  Nu har jag läst ett antal moderna noveller och romaner, och vad får man? Relationer och åter relationer. Och dystopier av varierande slag, alla trycker de i evighet ner en mot jordytan. Finns det idag någon ny litteratur som lyfter mot himlen i "sense of wonder" igen? Och som samtidigt har litet djup, alltså inte fullt så enkelt underhållande som Star Trek, Star Wars och liknande. Jag menar som tex. LeGuin's Mörkrets Vänstra Hand eller som Asimov's Stiftelsen. Visserligen beskriver LeGuin just precis en relation helt mästerligt i den nämnda boken men detta är helt integrerat med och skymmer inte helheten.

[Ben]

En snabbsnabb kommentar: har du prövat Lois McMaster Bujolds Vorkosigan-böcker? De är kanske inte exakt det du är ute efter (åtminstone inte om du är ute efter Asimov-kloner    ) och har en hel del människorelationshistorier, men Bujolds böcker är samtidigt ytterst välskriven och underhållande rymdopera. Vorkosigan-böckerna hör definitivt till mina favoriter. Bujold har skrivit en drös böcker som alla är förlagda till samma värld och har  för det mesta samma huvudpersoner. Böckerna är skrivna så att varje bok är en egen helhet och i princip skall man alltså kunna läsa böckerna i vilken ordning som helst. Jag rekommenderar dock att man ungefär följer böckernas interna kronologiska ordning och börjar med  Shards of Honor.

Mer information om Bujold finns på http://www.dendarii.com/

Råkar någon av Enhörningsläsarna känna sig för att skriva en artikel för Enhörningen om författaren Lois McMaster Bujold och hennes böcker vet ni vem ni skall kontakta.  

[cissiw]

Tack för tipset, det ska jag kolla upp! (Känner du till någon Asimov-klon också?   )

[Ben]

Gillar man vetenskaplig s.k. hård rymd-sf är Stephen Baxter definitivt ett namn att lägga bakom örat. Någon direkt Asimov-klon är han väl inte, men jag kan nog tänka mig att om man gillar Asimov och speciellt Clarke så faller nog även Baxter i smaken.

Personligen tycker jag att Baxter t.o.m. klår de gamla mästarna (Asimov & Clarke åtminstone) i och med att han har förmågan att skapa personer som känns verkliga och flerdimensionella utan att ändå tappa greppet om den vetenskapliga delen av science fiction.

Vill du ha en bokrekommendation kan jag väl nämna Titan som berättar om en bemannad rymdfärd till Titan samtidigt som rymdforskningen, speciellt av den bemannade sorten, håller på att avvecklas.

En annan roman som jag inte ännu läst själv, men som väntat i min bokhylla redan en tid och som låter mycket intressant är Voyage. Det här är en alternativhistoria om vår värld sådan den kunde ha varit om forskningen kring rymdfärder och rymdteknologi varit aningen aktivare än nu. I boken planeras en bemannad flygning till Mars redan år 1986.  

Mer info om Baxter  + några av hans noveller finns att läsa på http://www.cix.co.uk/~sjbradshaw/baxterium/baxterium.html

[Kennet]

Alastair Reynolds är nog också en att lägga på minnet. Personligen gillar jag Relevation Space och Absolution Gap väldigt mycket. Av Stephen Baxter är nog ockå Manifold serien och Time Ship väldigt läsvärda. Fast Time Ship inte handlar så mycket om rymdresor utan Tidsresor
Och så tycker jag personligen att Stephen Baxters Moonseed är en underskattad katastrofbok.

[Ben]

Iain M. Banks kunde även vara värt ett försök. Hans Culture-böcker hörde/hör ju till föregångarna för den nya rymdoperavågen. Mer om Banks på http://www.iainbanks.net/