Nyheter: Vill du registrera dig på Enhörningens forum?

Klicka här för att läsa hur det går till.

Författare Ämne: Nebula 2005  (läst 6738 gånger)

Ben

  • Administrator
  • *
  • Antal inlägg: 1 370
Nebula 2005
« skrivet: 16.02.2005 kl. 20.07 »
Dags igen för en diskussionstråd som behandlar årets Nebula-kandidater (och slutligen även vinnare).

Som vanligt går de flesta Nebula-kandidater att läsa gratis på webben, så klicka på och berätta sedan vad du tyckte om det du läste.

Ben

  • Administrator
  • *
  • Antal inlägg: 1 370
Nebulanovellerna 2005
« Svar #1 skrivet: 13.03.2005 kl. 20.03 »
Så har man då läst årets Nebulanovellkandidater (förutom Eileen Gunns Coming to Terms som inte tycks finnas i sin helhet på webben).

Jag tycker årets skörd var otroligt dålig. Kollade Nebulalistorna i Enhörningens arkiv och jag tror bestämt att det här är den sämsta bunten Nebulakandidater på åtminstone fem år. Resnicks novell är den enda som jag gillade resten var mer eller mindre intetsägande med Moscoes otroliga katolskkristna propaganda på sista plats. Här följer mina korta reflektioner över novellerna:

Mike Resnick: Travels With my Cats
En varmhjärtad, sympatisk och lite sentimental kärleksberättelse om böcker, författare, läsare och ensamhet. Resnick kan sin sak; hans text flyter väl och är mycket medryckande. Det här är den enda av årets Nebulanovellkandidater som jag njöt av att läsa och samtidigt den enda som jag kunde tänka mig att publicera i Enhörningen, men om det här är det bästa som de amerikanska sf-författarna åstadkommit senaste år är det inte värst mycket att hurra för.

Benjamin Rosenbaum: Embracing-The-New
Att skriva en novell med endast utomjordingar i persongalleriet känns lite krystat då det hela ändå sist och slutligen handlar om människor (och då novellen egentligen inte har så mycket att säga). Rosenbaum har skapat riktigt intressanta varelser, men även om personerna är ickemänskliga har de lite väl mänskliga tankar och värderingar. Det hela känns lite som att se på en b-film där man klart ser att alla monster endast är skådespelare i gummidräkter.

Greg van Eekhout: In the Late December
Ken Wharton: Aloha
Lustigt med två så liknande noveller bland årets kandidater, såväl van Eekhout som Wharton behandlar universums framtid ur en kosmologisk synvinkel: vart är universum på väg, hur kommer världsalltet att sluta?
Van Eekhout berättar en allegorisk, mycket annorlunda sf-berättelse om universums värmedöd. Det hela blir till enslags julberättelse som inte riktigt tilltalade mig; det hela kändes helt enkelt lite väl konstlat, dessutom skulle jag ha föredragit ett annorlunda slut.
Konstlad kändes även Whartons kärlekshistoria med där universum inte möter en värmedöd, utan i stället börjar dras ihop med en omvänd kausalitet som följd. Själva idén är OK, men det hela kunde ha gjorts så mycket bättre.
 
Mike Moscoe: The Strange Redemption of Sister Mary Anne
Moscoes novell ligger så långt ifrån min egen världsbild att jag inte riktigt kunde tro mina ögon då jag läste novellen. Det kan ju hända att jag helt enkelt tolkade texten helt fel, men så som jag läste novellen handlar det hela om inget annat än någonslags kristen propaganda om att varje jävla befruktad äggcell är helig. Jag kommer att tänka på Monty Python-sången Every seed is holy och det gör upplevelsen lite drägligare.


Jag undrar nog hurdan maktkamp som egentligen ligger bakom beslutet att just dessa noveller nominerats i år. Tycker den amerikanska sf-författarorganisationens medlemar att dessa noveller representerar det bästa de engelskpråkiga sf-författarna har att erbjuda i novellväg börjar det vara dags för den engelsktalande sf-världen att få upp ögonen för den sf-rikedom som finns hos de övriga språken och ta lärdom av dem.

Ben

  • Administrator
  • *
  • Antal inlägg: 1 370
SV: Nebula 2005
« Svar #2 skrivet: 3.05.2005 kl. 15.03 »
Eftersom Eileen Gunns novell nu också finns på webben kunde man väl säga några ord om den också. Dessutom vann den ju priset.

Eileen Gunn: Coming to Terms
Vad skall jag säga? Jag kunde nästan klippa och klistra direkt från min kommentar om senaste års Nebula-vinnare. Var är de fantastiska/spekulativa elementen? Hur kommer det sig att den amerikanska fantastikförfattarföreningen två år i rad valt en helt vanlig skönlitterär novell till årets bästa engelskspråkiga (egentligen nordamerikanska) science fiction- / fantasynovell?

Eileen Gunns novell Coming to Terms är en välskriven liten historia om en kvinna som går igenom sin nyligen döda fars ägodelar och samtidigt lär sig leva med det faktum att hennes far är borta (detta indikeras ju redan i novellens namn "coming to terms").

Novellen tar ett stadigt grepp om läsaren och berättar sin lilla historia riktigt  bra, men var är sf-elementen? Ingenstans. Nedan kommer jag att gå närmare in på novellens intrig, så vill du läsa novellen innan du får veta exakt vad som händer i den är det bäst att du klickar dig någon annenstans nu.



Här avslöjas snart allt om novellens intrig...



Ja, just det. Vad gör Coming to Terms till en sf-novell? Frågar du mig är svaret "inget". Det här är ingen sf-novell.

En kvinna går igenom sin döde fars ögpdelar, läser små lappar han lämnat efter sig och bläddrar i hans böcker. Så somnar hon och drömer att  någon kommer in i lägenheten, någon som liknar  hans far som liten pojke. De slåss, pojken dör och förvandlas sedan till en trave böcker.

Ja, det var ju en livlig dröm, men det var just det det var: en dröm. Ingen science fiction, ingen fantasy.

Men hur blir det om man tolkar det hela på ett annat sätt? Kanske kvinnan inte alls drömde. Kanske pojken var verklig, kanske hon verkligen dödade sin döde / nu unge far. Jasså, jaha. OK, då säger  vi väl så, vad  fan är det för idé med det hela då? Varför skulle hennes far / den unga pojken överhuvudtaget attackera henne så som han gör? Börjar man tolka novellen så här bokstavligt tycker jag den förlorar allt, då den inte längre håller för någotslags logisk granskning.

Men det betyder ju säkert att det är frågan om surrealism och då är det ju fruktansvärt konstnärligt och fint! Skit säger jag.

Antingen är Coming to Terms en helt vanlig novell (mainstream) och har då enligt min åsikt inget i Nebula-tävlingen att göra eller så är novellen någonslags magiskgfantastiskrealistisk surrealism vilket i det här fallet gör att novellen definitivt inte är den bästa av årets Nebula-kandidater (enligt min mening alltså).

Är Gunns novell fantastik skulle jag lägga den ungefär på delad sista plats med Moscoes novell. Är det en mainstream-novell ligger den utaför listan. Hur som helst skulle den aldrig ha vunnit Nebula-priset om jag bestämt om vinnaren.

Kennet

  • Enhörningsredaktör
  • *
  • Antal inlägg: 457
  • Science Fiction fan från Karis
    • Fantastix
SV: Nebula 2005
« Svar #3 skrivet: 5.05.2005 kl. 10.27 »
Ben skrev
Citera
Eileen Gunns novell Coming to Terms är en välskriven liten historia om en kvinna som går igenom sin nyligen döda fars ägodelar och samtidigt lär sig leva med det faktum att hennes far är borta (detta indikeras ju redan i novellens namn "coming to terms").

Kanske det är just där som sf elementena är? Kanske det är så att man tycker att det att barn skall kunna lära sig att leva utan sina föräldrar som är så långsökt att man anser att det är science fiction/fantasy?  ;)

Men visst har du rätt i det att inte är det där nån sf eller fantasy. Men är det så nuförtiden att sf är mer eller mindre mainstream där de spekulativa elementerna kan vara en dröm, placera berättelsen ca. 100 år famåt i tiden eller dylikt. Annars är berättelserna helt mainstream.... Ibland misstänker jag det. Tur att det finns författare som Alastair Reynolds, Stephen Baxter, China Mieville, Lois McMaster Bujold etc.
Reality of life is for people who cant handle Science fiction