Jag kanske lät lite väl gnällig i min första Usva-kommentar, visst öppnar ju tidskriften nya vägar i publiceringsträsket genom att vara den första enbart elektroniskt spridda fantastiktidskriften i Finland, men... Eller kanske men..?

OK, nu har jag ju faktiskt inte ens läst Usva ännu, endast ledaren. Men då man ser på den stora skaran förträffliga skribenter som ligger bakom tidskriften och speciellt då man tar en titt på den mycket imponerande författarlistan för första numret (Petri Salin, Sari Peltoniemi, Jarmo Karonen, Petri Laine och Boris Hurtta) kan man ju inget annat än gapa över den massiva mängd talang som finns inbundet mellan pärmarna. Min första reaktion var då något i stil med "hur kommer det sig att ingen av våra nuvarande tidskrifter lyckas med något sådant här?"
PS har rätt i att det skrivs en massa fantastik i Finland, men jag är inte
så säker på att det skrivs en massa
bra fantastik.
Nu medger jag direkt att jag är ute på svag is: det är nämligen mycket länge sedan jag sist läst en fantastiktidskrift från pärm till pärm (ja om man frånser Enhörningen naturligtvis). Således har jag inte en exakt bild av kvaliteten av alla publicerade noveller. Men om jag ser på Atorox-kandidaterna, som jag alltså läser alla och har läst alla så länge som priset har funnits till, så finns det bland kandidaterna varje år en massa noveller som jag absolut inte skulle ha med i tävlingen om jag fick enväldigt besluta om saken. Därför misstänker jag att en stor del av de noveller som publiceras i de finska sf-tidskrifterna är mindre bra. Och här kommer då Usvazine med ett nummer som, utgående från innehållsförteckningen, endast innehåller förstaklassiga noveller. Det var alltså det här jag menade med resurser och resursbrist: vad händer med de andra tidskrifterna då Usva far iväg med alla toppenskribenter.

Unh, det här blev långt och råddigt, hoppas ni förstår ens ungefär vad jag menar.
Att det finns för många sf-tidskrifter i Finland tycker jag nog. Men å andra sidan kanske problemet inte ligger i mängden sf-tidskrifter, utan i mig själv. Det fanns nämligen en tid då jag läste precis alla finländska fantastiktidskrifter från pärm till pärm, men nu går det inte längre. Antingen har jag blivit långsammare i att läsa eller bara överhuvudtaget gammal, men jag får inte ens de största tidskrifterna lästa innan ett nytt nummer kommer, hur i fridens dar skulle jag alltså klara av alla (Spin, Portti, Tähtivaeltaja, Legolas, Hobittilan sanomat, Kosmoskynä, Alienisti, Finnzine, Marvin, Mundane, Usvazine och naturligtvis Enhörningen)... Nåja när man nu räknar upp dem känns det ju inte som så många och vissa utkommer ju mer sällan än andra, så kanske det borde gå...

Hur som helst kommer jag snart att starta en diskussion om Enhörningens framtid i Enhörningsavdelningen av forumet. Jag har nämligen också själv funderat på det här med enbart elektronisk publicering och Usvas exempel är ju mycket uppmuntrande. Men jag måste nog fundera lite på saken ännu innan jag ens startar diskussionen, men då den väl är i gång skulel det naturligtvis vara mycket trevligt med era kommentarer och tankar om saken.