Nebula 2007

[Ben]

Dags att starta årets Nebula-"bok"cirkel. Länkar till de Nebulanominerade texterna finns i Enhörningens notis om årets kandidater, så det är bara att klicka, läsa och kommentera.

[Ben]

Jag kan ju börja med en snabbkommentar av den första av årets kandidater i novellkategorin som jag nyss läste: Jack McDevitts Henry James, This One's For You.

McDevitts novell är en välskriven liten sak, som dock inte kändes på något sätt extra. Novellen behandlar författandets problematiska framtid och biter sålunda säkert bättre på författare än läsare. Själv hade jag åtminstone svårt att se novellens hotbilder som så värst trovärdiga eller ens hotande. Novellen innehöll en  hel del litterära hänvisningar som gick för det mesta mig förbi (jo, jag medger att jag är en tönt då det gäller kunskaper i litteratur), men å andra sidan kändes de ställvis aningen påklistrade.

En novell som jag nog troligtvis skulle publicera om den var skriven på svenska och hade erbjudits till ENhörningen, men samtidigt en novell som jag då definitivt inte skulle vänta mig att se på Atorox-listan.

[Ben]

Nästa novell under bältet. Finnconhedersgästen Elizabeth Hands Echo föll inte den heller mig riktigt på läppen. Visst var även den här välskriven, men den gav mig inget. Ett triangeldrama (kanske), en värld (troligen) efter en katastrof av något slag, mytologiska kryddor (tror jag) samt mytologiska och litterära hänvisningar.

Kanske jag helt enkelt inte är tillräckligt intellektuell för modern högklassig fantastik ...

[Ben]

Min tredje Nebulanovell blev Karina Sumner-Smiths An End To All Things. En novell om en värld där magin är lika allmän som teknologin i vår värld, en novell om en ung flicka som kan hjälpa folk bli kvitt sina spöken (bokstavligen).

Ytterligare en välskriven novell, men samtidigt en novell som av en eller annan orsak inte lyckas beröra mig värst mycket. Och ändå behandlar novellen svåra frågor som död och saknad och att hitta sin plats i världen. Det blir lite av en konflikt mellan den intressanta världen som beskrivs och de svåra (och stora) frågor som texten berör. Slutresultatet för min del blev att de här två starka krafterna mer eller mindre slår ut varandra så att slutsatsen blir ganska platt och intetsägande. Samtidigt är det här nog den bästa av de tre Nebulanovellerna jag läst av årets skörd, men jag hoppas nog att åtminstone någon av de tre noveller jag ännu har olästa klår den här och visar sig vara något verkligen speciellt.

[Ben]

Dags för Esther M. Friesners Helen Remembers the Stork Club. Jaha, vad skall man säga om den här då? Visst är det en trevlig och välskriven halvhumoristisk berättelse om en mytologisk varelse i dagens New York, men än sen då? Att läsa den här var lite som att se ett avsnitt av en populär "sitcom"; helt OK, men knappast Oscarmaterial. Nebulakandidat? Är det här faktiskt en av de sex bästa nordamerikanska novellerna?

[Ben]

Theodora Goss' novell Pip and the Fairies visade sig vara en trevlig liten sak. En berättelse om verklighet och fiktion och den ibland mycket svävande gränsen mellan dessa två. Hittills den klart bästa novellen.

[Kennet]

Läste nyligen novellerna The Language of Moths av Christipher Barzak och Walpurgis Afternoon av Delia Sherman.

Language of Moths berättar om att tala med djur eller något. Fick aldrig något som helts grepp om novellen. Fantastikelementen var att den autistiska 17-åriga flickan kunde tala med smådjur och att pappan i huset desperat sökte efter ett sällsynt maldjur han sett en gång. Visst är novellen välskriven och språken flyter men vad hjälper det när det inte i mitt tycke finns något som fascinerar i den. I mitt tycke väldigt tråkig.

Hoppas någon annan läser den som kanske har en bättre inblick i hela berättelsen.

Walpurgis Afternoon sen igen är en berättelse om hur ett hus plötsligt dyker upp och vem som sedan bor där. Berättelsen är också här välskriven och rätt så underhållande med en del namnbongade här och där. Annars är det också en novell som jag inte riktigt gillar. Bättre än Languages är den nog med ändå.

Var finns de verkligt Scence of Wonder novellerna egentligen?

[Ben]

Läste nyligen novellerna The Language of Moths av Christipher Barzak och Walpurgis Afternoon av Delia Sherman.

Här hos oss (t.ex. om det gällde Atorox-priset) skulle de där säkert räknas som noveller, men i Nebula-sammanhang delas ju kortprosan i noveller (short story) och långnoveller (novelette) och de här två ligger alltså i "novelette"-kategorin.

Jag har inte läst de andra långnovellerna, men Peter S. Beagles Two Hearts var mycket bra. Vet nu inte hur mycket "sense of wonder" det var (fantasy brukar ju mer sällan förknippas med "sense of wonder"), men berättelsen fick mig att fälla några tårar och om en text griper tag i en på det sättet så kan det ju inte vara en dålig text. Men sådana här saker är ju ytterst personliga, någon annan kanske inte blir det minsta berörd av berättelsen.

[Ben]

Nu har jag då läst alla sex noveller som tävlar om Nebula-priset i år.

Eugene Mirabellis The Woman in Schrodinger's Wave Equations var sist på min läselista. Mirabellis novell var en trevlig liten sak om fysik, människorelationer och sannolikhetslära, men jag skulle definitivt inte kalla berättelsen för fantastik. Den hade helt enkelt inga element av science fiction eller fantasy, så jag förstår inte vad den gör på Nebulalistan.

Min rangordnade lista över årets Nebula-noveller ser alltså ut som följer:
1. Theodora Goss: Pip and the Fairies
2-3. Karina Sumner-Smith: An End To All Things och  Jack McDevitt: Henry James, This One's For You
4. Esther M. Friesner: Helen Remembers the Stork Club
5. Elizabeth Hand: Echo
Utanför listan kommer Eugene Mirabelli: The Woman in Schrodinger's Wave Equations.

Ettan var slutligen lätt att utse även om den inte egentligen är på något sett extraordinär. Andra pris blir egentligen delad plats eftersom jag inte kan bestämma mig vilken som är bättre av de två. Hur som helst ligger de klart under ettan på min lista. Fyran och femman kunde även de vara på delad plats, men kommer, i sin tur, alltså klart efter tvåan och trean. Mirabellis novell kunde vara hur högt som helst, men nu är det ju alltså frågan om fantastiknoveller och då lämnar jag den här helt utanför min lista.

Summa summarum är årets Nebula-novellskörd en besvikelse. Om det här verkligen är det bästa i novellväg som den amerikanska fantastikförfattarföreningens medlemar har läst på sistone så rekommenderar jag dem alla att lära sig finska för att få läsa verkligen högklassiga fantastiknoveller. Atorox-novellerna för de senaste, tja skall vi säga tio åren, slår årets Nebulakandidater med hästlängder.

[Kennet]

Jag har inte läst de andra långnovellerna, men Peter S. Beagles Two Hearts var mycket bra. Vet nu inte hur mycket "sense of wonder" det var (fantasy brukar ju mer sällan förknippas med "sense of wonder"), men berättelsen fick mig att fälla några tårar och om en text griper tag i en på det sättet så kan det ju inte vara en dålig text. Men sådana här saker är ju ytterst personliga, någon annan kanske inte blir det minsta berörd av berättelsen.

Läste också i går kväll Peter S Beagles Two Hearts och gillade den väldigt mycket. Novellen finns ju i Portti nr 4/2006 översatt till finska. Har t.om tvingats inse att kanske man borde läsa någon av herr Beagles romaner också.

[Julle]

Jag har bara läst "Pip and the Fairies", och visst var det en trevlig liten sak som var helt klart värd att läsa, men jag tyckte inte att den lämnade något bestående intryck. Jag har lite svårt för att tycka att den skulle vara värd Nebulan.