Kevin Brockmeier: The Brief History of the Dead(Det är väl bäst att jag påpekar genast att jag inte ännu har läst ps' kommentarer om den här novellen. Ifall jag alltså verkar kopiera hans text beror det bara på att min hjärma råkat vara på samma frekvens. 
)Det känns på något sätt bra att läsa en Nebulanominerad novell som inte har publicerats i någon av de sedvanliga amerikanska sf-tidskrifterna, utan i en vanlig dagstidning (åtminstone tror jag att
The New Yorker är en vanlig dagstidning, var god och rätta mig ifall jag har fel). Det här är ju ett klart bevis på att sf/fantastik/vad man nu vill kalla den här formen av litteratur vi alla gillar, existerar och godkänns även utanför våra små kretsar, de kretsar vi oftast kallar fandom.
Brockmeiers novell är pur sf, åtminstone för oss som använder förkortningen sf till att beteckna fantastik i allmänhet, alltså "speculative fiction". Men för den som är ute efter riddare och magiker eller rymdpiloter och chrononauter kan
The Brief History of the Dead vara en besvikelse.
Det Brockmeier serverar åt läsaren är inte en äventyrshistoria och inte egentligen heller så mycket av en spekulation över hur saker och ting kunde vara, utan en närmast poetisk berättelse om livet efter döden och mänsklighetens öde.
Med korta glimtar ur flere personers livsöden målar Brockmeier upp en logisk och ställvis även vacker bild av en stad dit alla döda kommer efter att de tagit sitt sista andetag.
Brockmeier skriver vackert och bra, men jag frågar mig själv vad den här novellen egentligen gav mig. Visst var det en fascinerande läsupplevelse, men ändå inte litterärt i samma klass som till exempel
Ted Chiangs fantastiska noveller som ofta tangerar liknande frågor. En annan författare som jag också kom att tänka på då jag läste Brockmeiers novell var
Neil Gaiman. The Brief History of the Dead kunde mycket väl ha passat som en episod i Gaimans
Sandman-serie, men utan seriens bildvärld är det något som saknas.
På min personliga Nebulastege klår Brockmeier Arnason utan några som helst problem, men förbi Emshwiller skulle jag inte lyfta den. Å andra sidan har jag otroligt svårt att rangordna Brockmeier och Emshwiller, så de får ligga på delad första plats än så länge.
