Nyheter: Vill du registrera dig på Enhörningens forum?

Klicka här för att läsa hur det går till.

Författare Ämne: Atorox 2007  (läst 9914 gånger)

Kennet

  • Enhörningsredaktör
  • *
  • Antal inlägg: 457
  • Science Fiction fan från Karis
    • Fantastix
Atorox 2007
« skrivet: 2.06.2007 kl. 22.21 »
Efter att skickat in mitt bidrag kommer här en kort recension av alla novellerna. Standarden på dem var inte så vidare värst bra. Visst går de att läsa men största delen var helt enkelt rätt så intetsägande. Tack vare att jag var med i denna jury så tvingade jag mig att läsa en del av novellerna. (annars hade jag nog skippat en del). Det jag saknar mest i novellerna är fantastikelementen. Visst är många av dem mycket bra skrivna men hela scence of Wonder saknas. Listan är inte i någon rangordning. Men noveller som Yksi säde aurinkoa, Fyto ja Ygg, Yksi kohtua puoliksi yksin och Hiekkameren jumalat och ett par andra var klart bättre än de andra i mitt tycke.

Carita Forsgren: Fyto ja Ygg (Portti 2/2006)
Berättelse om ett försök att kommunicera med en varelse från yttre rymden. En i mitt tycke väldigt bra berätesle som jag blev väldigt förtjust i när jag läste den. Har ett överraskande slut. Berättelsen är välskriven och redan från första sidan får den grepp om läsaren.

Marko Hautala: Minä perhonen, sinä Morfeus (Usva 1/2006)
En novell som på inget vis berörde mig. En berättelse om drömmar och verklighet som blandas. Jag gillade inte novellen.

Juhani Havukainen: Yksi säde aurinkoa (Usva 4/2006)
En berättelse om hur det kan gå när en främling kommer till en liten stad där alla känner alla. Här är en i mitt tycke väldigt kul novell. När jag läst novellen var jag på mycket gott humör. Persongalleriet är välbeskrivet och slutet riktigt kul. En av de bästa novellerna.

Tytti Heikkinen: Theov (Portti 4/2006)
Också en rätt så bra berättelse. Berättar om en fängelsedirektör som förespråkar humanitet i fängelsevården. En berättelse där texten flyter och slutet är en positiv överraskning.

Boris Hurtta: Puut kuin purjeet laivan (Portti 1/2006)
En novell jag på något vis gillar rätt så skarpt. Berättar om en kvinna som försvinner och gamla traditioner. Det jag gillar mest är hur Hurtta berättar om omgivningen och människorna. Här finns en sorts hyllning till det förgångna. Boris Hurtta skriver väldigt bra i mitt tycke.

Boris Hurtta: Salakuljettajan tytär (Portti 3/2006)
En spökhistoria från krigstiden. I rollerna har vi Valdemar Rydberg och Nils Hermelin Boris Hurttas standardkaraktärer. Även detta en mycket välskriven och bra novell.

Tuomo Jäntti: Aachenin aikakirjat (Portti 1/2006)
En novell jag inte gillade. En bra idé är det men jag tände inte på den alls. En beskrivning om skrivandets svårighet och deadlinen som närmar sig är ju alltid kul men där var det. Inte i min smak tyvärr.

Jenny Kangasvuo: Sudenkulku (Usva 2/2006)
En mycket positiv överraskning. Ett helt nytt sätt att se på vargar och varulvar. Fint skriven berättelse som på ett trevligt sätt trollband mig..

Jenny Kangasvuo: Yhtä kohtua puoliksi yksin (Portti 3/2006)
En berättelse om att vara tillsammans eller ensam. Helt annorlunda än många andra noveller. En sorts siemesisk tvillingberättelse om att vara tillsammans. Bra skriven och rörande. Gillade den. Inte standard science fiction i alla fall. En av de bättre i mitt tycke.

Juha-Pekka Koskinen: Kellastunutta ruohoa (Tähtivaeltaja 3/2006)
Berättelse om Näcken i ny tappning. J-P Koskinen är en produktiv person som verkligen kan skriva men jag gillade inte denna berättelse.

Juha-Pekka Koskinen: Sydänystävä (Usva 2/2006)
En berättelse om robotar och hushållsmaskiner. Rätt så hyfsad faktiskt. Inget mästerverk men går nog att läsa. Bättre än Kellastunutta ruohoa är den nog.

Petri Laine: Les morts Dansant (Spin 1/2006)
Berättelse med sjörövare är aldrig dålig. Kul berättelse i klassisk stil med outforskade öar etc.

Petri Laine & Anne Leinonen: Kuvat eivät valehtele (Portti 2/2006)
Berättelse som jag gillade. Steg rätt högt på min lista. Berättelse om ett fiktigt sovjetunionen. Fick mig att tänka på Total Recall.

Natalia Laurila: Kaikki mitä rukoilin (Usva 1/2006)
En väldigt fint skriven novell jag inte gillade. En berättelse som varken är bra eller dålig. Man läste den men där var det.

Natalia Laurila: Yksi pieni musta langanpätkä (Usva 2/2006)
En mycket intressant novell om en mormor som håller i familjens trådar. Mycket bättre än den tidigare novellen.

Anne Leinonen: Hiekkameren jumalat (novellsamlingen Valkeita lankoja, WSOY 2006)
En fantasinovell om att vara ensam. En novell jag gillade väldigt mycket. En av de bättre i mitt tycke.

Anne Leinonen: Koska he olivat liian pyhiä (novellsamlingen Valkeita lankoja, WSOY 2006)
En berättelse om en värld där kvinnorna försvunnit och de som finns kvar är födslomaskiner. Ännu en bra novell.

Anne Leinonen: Toisinkainen (Portti 1/2006)
En berättelse om en människornas kontakt med en annan ras och utgången av detta. Jag tyckte om novellen. Måste säga att Anne Leinonen verkar vara en rätt så bra författare.

J.K. Miettinen: Raskautettu (Usva 3/2006)
Berättelse om föräldraskap. Medelmåttlig.

Hannu Rajaniemi: Elegia nuorelle hirvelle (Portti 2/2006)
Berättelse om en framtid när största delen av människorna har flyttat upp till en bana runt jorden. En klart medelmåttlig novell. Varken bra eller dålig.

Petri Salin: Jäätynyt Kokytos (Portti 3/2006)
Berättelse om finska inbördeskriget och hur lätt krigets utgång kan ändras. Även detta en helt medelmåttlig novell.

Miina Supinen: Alkumereen (Kosmoskynä 4/2005)
Berättelse om att bryta upp från föräldrarna.

Paula Susitaival: Toimikas (Spin 2/2006)
Ingen novell för mig. I mitt tycke den sämsta

Kari Tossavainen: Myria (Spin 2/2006)
En berättelse om att ha ledigt. Rätt så kul och på vissa ställen kände jag igen mig. (I synnerhet när man står på perrongen med shorts när det ännu är kallt och man tror det är sommar som  jag gjorde när jag läste den. :D)
Reality of life is for people who cant handle Science fiction

Ben

  • Administrator
  • *
  • Antal inlägg: 1 370
SV: Atorox 2007
« Svar #1 skrivet: 9.06.2007 kl. 00.00 »
Jag håller med om att en stor del av årets Atorox-skörd inte var värst bra. Av de 24 kandidaterna kom bara 14 med på min lista. "Bara" 14, det är ju ändå över hälften, men den absoluta toppen var mycket smal och även bland dessa fanns egentligen ingen som var så klart perfekt som t.ex. senaste år. Nåja, min etta var nog en klar etta, men resten av de fem bästa novellerna var svåra att rangordna.

Vi diskuterade Atorox-novellerna en hel del på Bremer-träffen här i Åbo i går och en hel del hade haft liknande problem. Å andra sidan märkte man igen vid de diskussionerna hur olika folk tycker om vissa noveller. Och det ser man ju även här. Ta nu som exempel Yksi säde aurinkoa, som Kenneth gillade, på min lista hamnade den novellen mycket lågt, jag tyckte helt enkelt att den var ganska så intetsägande. På samma sätt tycks Kenneth ranka novellen Elegia nuorelle hirvelle som något medelmåttigt medan jag lyfter den här novellen till etta på min lista.

Noveller som jag gärna lyfter fram i årets skörd är
Hannu Rajaniemis Elegia nuorelle hirvelle; Rajaniemi har en klart urskiljbar egen röst, han skriver otroligt bra med intressanta (och vilda) idéer men lyckas ändå ha ett levande persongalleri. Rajaniemi bor i Storbritannien och skriver även på engelska och har nog all chans att slå igenom stort om det bara vill sig. Å andra sidan känns hans friskt fläktande stil så bra just för att han skriver på finska, samma novell på engelska skulle helt klart vara bra, men skulle den lyckas höja sig över massan är svårt att säga.

Jenny Kangasvuos Sudenkulku är en intressant varulvsberättelse. Jag gillade den skarpt, men det beror ganska låmngt på att jag gillar skarpt djur av släktet canis.

Boris Hurttas Puut kuin purjeet laivan. Boris Hurtta skriver alltid bra, han är också en av de författarna som har en klar igenkännbar egen röst, men här bevisar herr Hurtta att han även kan skriva science fiction, på sitt eget sätt naturligtvis.

Petri Salins Jäätynyt Kokytos. En otroligt imponerande alternativhistoria om Finlands inbördeskrig. Förutom att novellen berättar gripande om krigets hemskheter ger så gott som varje ord en känsla av ett enormt bakgrundsarbete som Salin måste ha gjort för novellen.

Anne Leinonens Toisinkainen är pur science fiction om människans möte med utomjordingar. Leinonen har lyckats skapa en verkligen främmande värld, men samtidigt lyckas hon visa hur främmande vi människor egentligen kan vara.

Det skall bli intressant att se vem som egentligen får Atorox-priset i år. Jag vågar egentligen inte gissa något alls. Först och främst har vi ju det nya rösträkningssystemet (samma som används vid Hugo-omröstningen). För det andra slopades ju de enskilda juryernas maximistorlekar vilket tillsammans med det faktum att några nya webbforum nappade på inbjudan att komma med och rösta, samtidigt som en del gamla fandomgrupperingar i år lät bli att delta, nog kan leda till ganska så överraskande resultat. Det blir nog så intressant det här, hör ni.  ;)

Enhörningen återkommer nog med en röstningsanalys i stil med tidigare år bara jag får ihopsamlat Enhörningsjuryns röster.