Har du läst en eller flera av
årets Hugokandidater? Vill du lufta din åsikt? Varsågod, här är tråden för det!
Jag kan väl sparka igång diskussionen genom att ge mina korta intryck av årets Hugonominerade noveller.
Jag vet inte hur mycket det egentligen påverkat mina åsikter, men den här gången läste jag inte en enda av Hugonovellerna, i stället lyssnade jag på dem alla. Ja. man kan väl använda sin tid till något trevligt också samtidigt som man klipper gräsmattan eller cyklar hem från jobbet, fast det sistnämnda vet jag nog inte om jag vågar rekommendera. Själv tror jag att jag koncentrerade mig farligt mycket på berättelsen och farligt lite på cyklandet.
Hur som helst här kommer min dom då det gäller årets Hugonoveller, novellerna är alltså i preferensordning, med den bästa först:
1.
Tim Pratt: Impossible Dreams- Det här är ju nog något av varje sf-fans våta dröm: en inbiten fan (i det här fallet en filmfantast) som hittar en port till ett parallellt universum där det finns massor med intressanta saker (i det här fallet filmer). Så fruktansvärt allvarligt kan man väl inte ta novellen, men det behöver man kanske inte göra Det här om något är en "feel good" berättelse! Definitivt något som jag kunde tänka mig att publicera i
Enhörningen.2.
Neil Gaiman: How to Talk to Girls at Parties- Här har vi en annan novell som nog kunde passa på
Enhörningens sidor. Gaiman berättar om något som de flesta av oss som inte längre är tonåringar kan känna igen: problemet med att komma i kontakt med intressanta flickor/pojkar. Egentligen är även det här en banalt enkel berättelse, men Gaiman kan sin sak, helt enkelt. Jag gissar dessutom att den här novellen mycket väl kan vinna Hugon, helt enkelt för att Gaiman har en hel del fans.
3.
Robert Reed: Eight Episodes- En berättelse om kontakt med utomjordingar och en berättelse om en kultförklarad sf-tv-serie. Idén i sig är helt kul, men av någon anledning kändes novellen inte som något värst extra.
4.
Benjamin Rosenbaum: The House Beyond Your Sky- Här har vi en novell med enorma, världsomspännande, ja universumomspännande idéer, men då berättelsen väl kommer igång tyckte jag det hela blev lite väl banalt med det goda mot med onda och allt annat klichéaktigt trams.
5.
Bruce McAllister: Kin- Det här måste vara en av de vidrigaste texter jag läst på länge! Novellen är tillägnad
Harry Harrison, så man kunde väl tänka sig att det är frågan om någon slags hyllning till hans
Stainless Steelrat-romaner, men å andra sidan skulle det reducera novellen till något slags fanfiction. Hur som helst läste jag texten som äcklig anti-abort-propaganda och glorifiering av våld. Visst kan det hända att novellen kan tolkas på något annat sätt men jag har absolut inget intresse att ta i den på nytt!
