[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

Nedan följer Ahrvid Engholms rapport från Fantastika 2003 som arrangerades i Stockholm 13-15.6.2003. Ahrvid var på plats endast under lördagen, så ifall någon känner sig för att berätta om hela kongressen tar Enhörningen med glädje emot en sådan kongressrapport. Ahrvids rapport publicerades ursprungligen i hans e-post-nyhetsfansin Science Fiction Journalen #199.

Fantastika 2003

Ahrvid Engholm
(ahrvid@bredband.net)

Det finns en teori som säger att om vi någonsin fick reda på Vart Science Fiction Är På Väg kommer sf-världen att upphöra att existera med ett ljudligt "Plopp!" och ersättas av något än mer bisarrt som blir svårt att föreställa sig ens i ens wittraste fantasi. I denna skuggvärld drar ihåliga figurer omkring och säger obegripliga saker som företer endast ytliga likheter med syntax, flyter omkring som pingpongbollar på en ocean av tillfälligheter och lägger sig till vila på en bädd av återvunnet papper från Olof Möllers restupplagor.
   Det finns också en annan teori.
   Enligt denna har Fantastika 2003 redan startat.
   Eftersom min mest åtkomliga access till "pengar" är att slå upp ordet i SAOL och stirra på det, har jag problem med kongressavgifter. Då jag inte gärna kan ta med ordlistan och försöka suggerera kongressreceptioner, gjorde jag upp en plan. Den gick ut på att hoppa över fredagen. På lördagen vid 15.00 var jag i programmet, och när jag kom dit sade jag "Ja, jag är i programmet" och log (fånigt). Sedan, tänkte jag, stannar jag tills jag blir utslängd, eller någon för för sig att titta i SAOL.
   Jag kom strax före ett och stötte genast på Wolf som hade 6-7 olika storstilade planer att förtälja (varav ett par är realistiska, t ex en amatörfilm, och en annan kommer strax). Så gick jag in i mellansalen, där jag möttes av Anders Olsson. Han är död.
   För han är en konstnär som Kulturhuset har en utställning av. Formellt hör inte utställningen till kongressen, men mer science fiction och fantasy får man leta efter! AO var en affisch-, vykorts-, tidskrifts- och hötorgsillustratör som pyntade det svenska folkhemmet med pastorala bilder av den svenska landsbygden (skräck), tomtar (fantasy) och nakna damer (science fiction) som gubbarna i stugorna i sin ensamhet kunde sitta och flåsa till (eller möjligen OA hela natten). Jag tog upp digitalkameran och knäppte ett par av praktverken.
   En kompis, Magnus (pris ske denne knyffel!), lånade mig en av sina enklare digitalkameror som jag såg till att nyttja flitigt under kongressen. Jag tog över 50 bilder. Även om hälften blir suddiga eller för mörka blir det hoppeligen några som jag senare kan lägga upp någonstans. Ett konkret skäl var att jag tänkte prata litet med Johanna Sinisalo, ta ett par bilder och skriva något om henne till DAST Magazine. Så skedde också. Min första programpunkt kl 14.00 var intervjun med henne, som jag nedtecknade och senare under conen hade jag åtminstone ett par samtal med denna trevliga Finlandiaprisvinnare.
   Johannas första roman, Bara sedan solen sjunkit, vann för ett par år sedan Finlands eget nobelpris, Finlandiapriset (ungefär motsvarande Augustpriset), och erhöll mycket uppmärksamhet, stor ära, Mycket Pengar, och har nu kommit ut på 6-7 språk (inkl svenska). Hon har innan dess gjort sig känd som en av Finlands ledande sf/fantasy-novellförfattare, med 40-talet noveller på sitt samvete (varav flera vunnit diverse priser).
   Hon berättade bl a att hon tidigare jobbat med reklam och som TV-såpamanusförfattare (och skrivit seriemanus också). När hon blev urless på detta började hon på sin roman - och det blev succé. Bara sedan solen sjunkit (som jag skam till sägandes inte läst) handlar om en värld där människor och troll existerar sida vid sida. En kille tar hand om ett vilset troll och därifrån utvecklas en massa intressanta komplikationer. Vi får även en fin skildring av själva denna alternativvärld som har plats för troll.
   Det var också intressant att höra att Johanna faktiskt gillar "hard sf", även om hon vill ge det en litet mänsklig och social "touch". Hon har skrivit en hel serie noveller som utspelar sig på solsystemets olika planeter. Den som utspelas på Mars handlar om en familj som lever i en trång marsutforskningskabin och de familjeslitningar det kan leda till. Jag får nog till en bra artikel.
   Kongresslokalerna hade ett Star Trek-rum för kontinuerliga videovisningar, ett större och ett mindre programrum, receptionsrum vid Kulturhusets stora rulltrappa, mellanrummet med konst och ett bar- och bokrum utanför stora programsalen. I det senare fanns Bryan Talbots bord, ett bord för Swecon, ett bord för Stockholm Trekkers, och ett bord för SAAM som sålde donerade böcker. Jag lade ut några SKRIVA-lappar; någon större gathering för SKRIVAiter blev det inte, då inte så många av dem dykt upp (Ylva, som varit med förr i alla fall, och Alexander, och jag och kanske någon till). Senare pratade jag kongressdeltagande med bl a Carolina G-L, och t o m lördagen torde 120-130 varma kroppar dykt upp.
   Deltagarantalet är något lägre än väntat. Reklamen kanske har fallerat litet (men det var nästan en helsida i DN-Kultur på lördagen, en bra artikel) och hedersgästnamnen får kanske inte folks hjärtan att bulta i forte grande. Jag har faktiskt hjälpt conen med media-E-postadresser, men det krävs litet mer (flera utskick, specialgjorda utskick, timeing, fler kanaler - t ex fax - och helrätt rubrik och nyhet att dra på). Kanske skall man jobba hårdare mot "grannföreningar" som trekkarna, tolkienisterna, m fl (jobba med E-postlistorna, t ex!).
   Wolf tog mig åt sidan och förhörde sig om det inte vore en idé att försöka få en Eurocon till Stockholm 2007. Av tidsskäl är det ett år som kan passa. Kulturhusets Kristiina tyckte det lät bra, och gav en del tips (t ex att entusiasmera kommunen för reklamvärdet) och Wolf vill ha mig till pressagent (ja, fy fan - I'll take the press of his chest!). Vi pratade litet fram och tillbaka och planerna är faktiskt realistiska. Senare var panelen "Göra stora kongresser" där jag tror saken också togs upp (jag var på en annan programpunkt). Sålde några böcker från min bokhög (totalt blott för 68 kr; det var litet dåligt).
   Jag missade programpunkten "Bygg din egen kärnreaktor", men alla som var där säger att Mikael Jolkkonen gjorde ett storstilat jobb med att förklara kärnklyvningens hemligheter, bl a med hjälp av en kunnig och engagerad publikmedlem (CD Skogsberg). Jag förhörde mig i övrigt noga om olika programpunkter jag missat, och erfor bl a:
   Fredagen var det Tolkienkväll, där de flesta inslag blev uppskattade. Carolina G-L berättade då också om knäppa patent hon fått in till sitt jobb på Patentverket, och det blev tydligen mycket intressant. Roger Klein hade en show med filmklipp ur robotfilmer, som folk gillade skarpt. Nebuladiskussionen blev tydligen bra, liksom "På okänd planet" (om "planetary romances"). Bryan Talbots olika programpunkter uppskattades mycket.
   I övrigt hörde jag åtminstone halva Bjørn Tore Sund-intervjun, som blev bra. (Men mot slutet sinade frågorna och jag överrumplades med att avkrävas publikfråga, varvid jag drog den där om EU förstås - "Är norska fans för eller emot EU?", och det intelligenta svaret blev "Ja".)
   Däremot blev min panel, modererad av Therese Wikström, om Terry Pratchetts Night Watch-subserie i Discworld, ganska tam. Jag hade pluggat på ämnet innan (tack Karl-Johan för boklån!) och både Magnus Olsson och Tommy Persson är ju vandrande sf-uppslagsverk. Nog kunde vi säga saker...för 5-6 i publiken. Vid ett tillfälle var publiken nere i fyra, och man får en beige känsla när panelen är nästan i populativ majoritet. Förklaringen är att Talbot hade en mer populär programpunkt samtidigt. Jag hävdade att Pratchett uppfunnit en helt egen subgenre, nämligen den humoristiska fantasydeckaren, som jag dristade mig att kalla "soft-boiled". Han har också inslag av "police procedure", men det blir väldigt märkliga "procedures" i en värld som är så bisarr som diskvärlden. De andra hade troligen mer begåvade kommentarer än jag, som gick på mineralvatten. (Jag drack ungefär 1,5 öhl under conen. PC Jörgensen bjöd på en - som tack för en teckning tidigare - och jag snodde en efterlämnad halv öhl vid uppbrottet, med avdukningspersonalens tillstånd, NB! Det är därför jag i skrivande stund har så nyktra perspektiv på saker.)
   Jag tog många pausar mellan programpunkter och pratade med olika människor. Vid ett tillfälle var 2/3 av WDVF samlat, i form av John-Henri Holmberg och Mats Dannevits (som jag skämtsamt kallar honom)-Linder. Jag pratade en del med norrmännen, som var sju till antalet (inkl den ytterst unge Alf Sund) och snabbläste Economists Norden-bilaga som Jan Söderberg hade med sig. (Det är den som säger att Sverifandom nu har lägst andel BNF/capita i Norden.) Kristoffer Leandoer hotade jag med att sända experimentella noveller och konstigheter för BLM (och han såg förskräckt ut). Karin Lundwall fick ett mer allmänt hot om noveller till SF-Forum, och ledde senare en novelläsarpanel som faktiskt blev ganska bra.
   Red Leandoer förtäljde att noveller var en egen konstform som gjorde sig bäst i tidskrifter (inte i novellsamlingar och antologier). John-Henri Holmberg hade ett intressant resonemang om att litteraturen nu gick tillbaka till en mer beskrivande form, eftersom TV och andra visuella medier vant oss vid att saker skildras mer noggrant (och det är till nackdel för novellkonsten, som är mer kortfattad). Karin berättade senare (efter banketten) att hon på 80-talet, Som Liten, mindes sf-TV-serien "V" och brukade leka "V" i trädgården vid Storskogsvägen 19. Nu har den kommit på videodisk, och hon var lycklig. Jag påpekade att detvar tur att den kommit på D-"V"-D... (Arrgh! Jag är sådan. Can't help it.) Jag pratade med Rickard Berghorn och förhörde mig om hur P3-radions "Frispel" egentligen fungerade (jag aspirerar på att få med ett hörspel där; vi får väl se). Apropå vitsar förtäljde JHH att det var tråkigt att så många inom fantasy efterapade och lekte Följa John. Jag replikerade att det förstås är sant: det är många som leker Följa John Ronald Rauer...
   Jag pratade med trekkarna. Kul att se Prösterman. "Pygge" Lord var där, och vi utbytte minnen från "Radio Futura". Jag visade min artikel om The Tolkien Society of Sweden, i Enhörningen, för Beregond. Pia Myllys är snäll och trevlig och skall inte lastas för att conen hade rökförbundsproblem. Fantastika tillät rökning på en terrass uppe vid restaurangen, men i en glipa i vem-som-skulle-ha-öppet-när försvann den rökmöjligheten ett tag för vissa av conens deltagare. De snodde åt sig en liten rökhörna en trappa ned en stund (under denna glipa) och Bellis såg ut som ett åskmoln. Bellis såg också ut som en yngre upplaga av Bryan Talbot, vilket faktiskt noterades inför de bägge (backåtslickat hår, samma kroppsform, skinnjacka). Inga förgiftade knivar kastades mellan Bellis och mig (vi sparar det till mer löjeväckande sammanhang). Bellis berättade bland annat om hur han fått order från förlag han översätter för att hjälpa dem med "sammanfattningar" av tidigare delar i Oändlighetslånga Fantasybokserier, och vid något tillfälle blandade ihop två bokserier, varvid referatet för serie A gällde serie B. (Vilket dock lär ha fångats upp av redaktörer. Här är kanske läge att införa en generell sammanfattning: Hjälte är ensam och missförstådd och hittar magiskt svärd/amulett och... Well.)
   Fantastika 2003 hade vissa formalistiska problem vad gäller lokalerna. Det kan delvis ha berott på missförstånd mellan lokalägarna och kommittén, delvis på att en del tjänster inhiberades för att condeltagarna inte var tillräckligt många. Baren i kongressutrymmet stängde 18, medan baren i restaurangen öppnade först 20; det ledde till en del sura kommentarer. Kl 18 stängde också Kulturhuset *i sig* vilket ledde till att den som gick ut måste ringa ett par mobilnummer för att komma in igen (och att strödeltagare som inte visste detta inte kom in alls). Dessutom stängde restaurangen efter banketten strax före 23 (jag uppfattade det som öppet till 01 hade utlovats) och det kan ha berott på att det var kanske 35 pers där istället för utlovade 70, så det blev inte lönsamt. Sociala tjänster som öhlleverans kan vi inte räkna med längre. Sverifandom har som sagt tappat i andel BNF/capita.
   Jag hade ännu inte blivit utslängd (Karl-Johan kanske hade med det att göra? Tack i så fall!) men jag tänkte gå hem när banketten började. Plötsligt kom Kristiina och sade, du, du och du (pekade på bl a mig), jag bjuder på bankett, gå upp och tag en biljett och säg att det skall krediteras mig. Det var inte en så dum idé om man tycker att kongressrapporten inte skall sluta här och nu, ty nu kan jag berätta om några timmar till av Fantastika 2003.
   Vi drog oss långsamt uppåt till restaurangrummet. Folk samlades på terrassen. Janne Ahlrot delade ut cigarrer då han i tisdags blivit pappa (till en liten neofan med XY-kromosomer, före ev genmodifiering). John-Henri pekade och sade att Roscoes raketer flög i högan sky vid Wenner-Gren Center (och de gjorde det - där vid horisonten pågick fyrverkeri). Maten var salladsbuffé, kyckling med ris, kaffe och en sockerkaka som smakade salt. Var det ett av kökets misstag som lurades på oss oskyldiga kongressiter? Mysteriet blev aldrig löst; men det smakade definitivt inte sockerkaka. Jag satt vid norrmännens bord. Ett tag höll Britt-Louise på att återuppliva barnporrdebatten från Sverifandom-listan (jag höll mig utanför; Men Hon Har Rätt, Förstås). Vi pratade om gränshandel, och att norrmännen kanske borde göra ett Swecon-anbud med tänkt kongresslokal ett hotell i Strömstad.
   Vad gäller kommande kongresser uppsnappade jag att Confuse (Linköping) funderar på ett anbud för Swecon 2004, Stockholm Trekkers funderar på ett eget (självständigt) anbud och några i Uppsala funderar på en relaxcon som dock inte blir Swecon. Anders Holmström verkar ha lyckats bra att värva folk till Rancon i september (många brittiska fans har skrivit på och Gwyneth Jones kanske kommer som vanlig deltagare). Jag förtäljde att trots vissa kännare har litauerna ännu inte signalerat intresse för Baltcon 2004, och jag ställer mitt hopp till nyupptäckta Estlands-fandom (som annonserat ett i alla fall vagt intresse).
   Johan Anglemark drog historier om Oförglömliga Upsalaconer, t ex den där vi blev utslängda från Teknikum för att hr ME var för full (inte fullare än alla, men förstör inte en god story!) och det visade sig att concomen förutsett detta och för den kvällen bokat totalt *fyra* lokaler. Vi marscherade till lokal två - men tänkt om vi blivit utslängda därifrån också! Vi kunde ha marscherat från lokal till lokal hela natten. Det kallas framförhållning. Jag vet inga arrangörer som i sin planering så noggrant förutsett att kongressen skulle bli utslängd... Upsala är bäst, som Gluntarne säger och sjunger.
   Mot en vägg i restaurangen projicerades bubbelbilder som påminde om brittisk pop från sent 60-tal. Jag tog några bilder, men jag är rädd att ljuset vid detta lag var för svagt. Flera av mina sena bilder får nog kasseras, inte minst från när vi gick ut för att hitta en pub. Jag har min deal med SAOL, men jag hängde på då folk gick mot Gamla Stan, som var rätt håll för mig. Vi blev alltså utslängda strax före 23.
   En del gick hem för att sova, och ett gäng på omkring tio drog för att hitta en pub. Vi betraskade den Enfiliga Motorvägen, som Västerlånggatan nu är känd för efter den tragiska historien med den störde person som körde bilen utefter gatan och mejade ned folk. Plötsligt kom vi till en kritmarkerad kroppskontur på gatan, och jag insåg med en isande känsla att det var märken från polisutredningen av en persons onödiga död. Dräparbilen hade stannat kanske 50 meter från SF-Bokhandeln. Det var ingen rolig historia alls, det där.
   Att hitta en bra pub var inte heller en rolig historia. Jag erfor att några satt på medeltidspuben Grågåsen (som jag faktiskt inte alls gillar - man serverar 25 cl öhl för över 40 kr). Vi gick till Ardberg, men fick inga sittplatser där. Men plötsligt såg jag Bengt Nyman, med en kompis, en trogen sf-fan som dock inte besökt kongressen. (Tog dock en bild.) Folk velade ett tag och ställde sedan stegen till Zum Franziskaner. Jag var dock på väg hem (Lex SAOL) men smällde av en bild på gänget i dörröppningen och gjorde slalom mellan alla lördagsfirare. Det är mycket folk ute i Stockholm en lördagnatt; Slussen och Götgatan är nästan lika fulla som personerna i sig.
   Jag är inte i position att slutsummera Fajntastika 2003. Om jag dyker upp på söndagen är osäkert. (Jag vet inte om jag överstannat mitt välkomnande och i alla händelser har jag inte råd med efterfestande, som skall vara på Tre Backar, Tegnergatan, start efter 16.00.) Jag vet att en del problem med lokalerna fått några att knorra. En del av dessa problem skulle säkert kunna lösas från bättre "förhandlingsposition" i fråga om att representera fler människor och mer öhlförsäljning. Så i grunden är det så att även om 130 (eller vad det kan bli) är större än de flesta svenska sf/fantasy-kongresser kunde det vara fler. Man kunde förmodligen göra en bredare reklamkampaj (utan extra pengar, men det kräver extra tid och engagemang).
   Stämningen på kongressen var dock bra. Programpunkterna flöt bra (även om några hade få åhörare) och neofans jag pratade med verkade inte helt avskräckta. Det fanns en vid mitt bankettbord. Den bästa svenska kongressen skulle förmodligen göras med de faciliteter och resurser som finns i Stockholm, med den entusiasm och gåpåaranda som finns i Uppsala och den planering och noggrannhet i detaljer som Linköping bjuder.

Nicklas Anderssons bilder från Fantastika 2003 finns på adressen http://www.carbonatedink.com/photo/fanta03/index.php.

[Tillbaka till Näthörningen]