[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

Nedan följer en rapport från Göstacon, 13-15.10 i Uppsala, av Ahrvid Engholm. Rapporten skickades ursprungligen till den rikssvenska sf-listan sverifandom och återges här med Ahrvids tillstånd.

Göstacon larmar och gör sig till

Ahrvid Engholm
(ahrvid@spray.se)

Jag har sällan varit med om en sf-kongress som gjort så mycket med så små medel. Men på något sätt lyckades man få det att funka.
   Jag åkte dit med Micke Pargman. Han har något som kallas "bil" och det är en sorts transportationsanordning. Sitter man där ett tag hamnar man i Uppsala. Klockan var sex och vi befann oss i ett stort gräslandskap med vägar och monumentala hus som såg lätt akademiska ut. I en hörna fanns något kallat UTHgård (som i Uppsala Tekniska Högskola, skulle jag tro) och där inne pågick något som påminde om en sf-kongress. Jag dristade mig in.
   Vi hade uppmanats att ta med egna kongressbadges. Jag tog en gammal pressbadge från Conspiracy. Jag kände mig inte helt pigg, då jag bara sovit 2-3 timmar innan. Hade varit uppe och skrivit ihop SFJ, som gick ut E-ledes just innan conen. (Tyvärr hade jag inga möjligheter att kopiera upp dem. Där jag bodde fanns en dator som jag lånade till att printa ut ex, som jag senare satte upp på väggen.) Av någon anledning tycks jag alltid hitta på tröttande saker att göra just innan sf-coner, vanligen i form av fanzinemakande. Fanzines är en dålig vana, men jag kan inte bli kvitt den. Vi borde kanske starta en klubb, Anonyma Faneds, där vi kan gråta ut inför varandra och berätta hur vi försökt och försökt men inte kan låta bli att göra dessa blan.
   Jag samlade mig, bet ihop, och bekämpade tröttheten. Det gick ganska bra med hjälp av Ginkotabletter och litet kaffe. Ginko är en kinesisk ört som främjar blodtillförseln i hjärnan och alltså piggar upp. Kaffe är en sydamerikansk bönväxt vars bönor man mal och häller hett vatten över för att åstadkomma en dryck.
   Jag drack också en hel del öhl, en ghudabenånad dryck som gör en pigg, frisk, stark och intelligent. Baren hade halvdussinet öhlsorter från ett lokalt uppsalabryggeri, som faktiskt var riktigt bra. Jag drack den sort som kallades Kloster ända tills den tog slut. En av få kritiska synpunkter mot conen är att öhlen var aningen dyr, men det fick vi viss kompensation för senare (jag återkommer till det). Kloster gick på 35 kr (33 cl) och andra sorter på 40-48 kr. Jag tror bar/restaurangpersonalen var nöjd med conen, ty vi drack slut på flera sorter och till mig sade de att vi sf-människor drack t o m mer öhl än de annars så törstiga teknologerna. Att slå teknologer i öhldrickning är ett fint betyg! Karin Kruse hade innan kongressen bett baren att ladda upp med extra öhl, och det behövdes.
   Bland de första jag såg var Jussi-Ville Heiskanen från Finland. Folk började anlända och jag skulle uppskatta att fredagen fick ihop drygt 40 personer. På lördagen, då det var som flest, uppskattar jag deltagarantalet till drygt 60. Jag gick igenom lokalen och räknade alla huvuden (minus barpersonal, men inkl de biologiskt producerade små neofansen folk tog med sig) och som mest fick jag 52 skallar (det blir över 60, då alla inte var där samtidigt). På söndagen var vi nog också drygt 40.
   På conen dök De Vanliga Misstänka upp, framför allt från Uppsala, Stockholm och Linköping. Bland ansikten som saknades var Nils Segerdahl (som jag hade hoppats kunnat hjälpa mig kopiera - jag har tidigare kopierat på hans jobb), Linnea Anglemark ("Hon är hemma och ligger med 39 graders feber", sade Johan. Min replik blev: "Vad var det han hette, sade du?"), Wolf von Witting (som för N:te gången måste jobba över på Saltsjöbanan), och kanske några till. Bland intressanta deltagare hade vi t ex Gabriel Nilsson (med på SKRIVA-listan; mycket duktig novellförfattare!), Dave Lally förstås (snabbpratande men rolig; brittisk hedersgäst, eller "importerat gods"), Brita Planck (som vi återkommer till senare; hon tog litet semester från familjen och såg ut att trivas bra!), Magnus W (som plåtade och nog fixar bilder från conen på weben), Lars-Olov förstås (som under en debatt hävdade att "Fandoms bästa tid är *nu*!", vilket gjorde ett djupt intryck), fyra norrmän (Johannes, PC, Herman, Jan S - de verkade trivas och de gjorde tydligen sitt besök på Systemet på väg till conen), Brian Flatt (engelsman som f n bor i Stockholm; han var på Nasacon också och verkar trivas med svensk fandom), Bellis (som var på utomordentligt humör, vilket jag återkommer till), Ylva (dito), Urban den Ohygglige, Lennart Uhlin (svensk hedersgäst, som förklarade hur man gör när man "raggar hämningslöst!") och du och jag och Johan Anglemark och allihopa, ja, hela fandom faktiskt! Ingen nämnd, ingen glömd. Jag har ingen ambition att göra en komplett deltagarförteckning.
   Programmet satte en ära i att vårda sina förseningar. Karin började 1,5 timme försenat med att göra "ritcharader" (som charader, men man ritar på ett block). Det blev riktigt livat, även om mitt motståndarlag vann. Man hade struntat i att i förväg göra upp om vilka som skulle sitta i panelen "Vart är fandom på väg?" men jag och några andra oskyldiga raggades hämningslöst ihop till denna panel. Vi pratade litet om fandoms utveckling, t ex att svensk fandom f n är på uppgång. Jag propagerade litet för finsk fandom och menade att nordisk fandoms centrum flyttat österut. Vi pratade om Star Trek-fandom, fantasydito, och om vilket som var svensk fandoms centrum (Stockholm, Linköping eller Uppsala?). Trots total oförbereddhet fick nog debatten en del vettigt sagt. Det var under denna panel som Lars-Olov sade att fandoms bästa tid är *nu*, vilket Bellis senare påpekade var "...imponerande! När Lars-Olov med sin långa erfarenhet säger så har det en viss vikt!" (Jag skulle vilja tillägga att en annan av fandoms bästa tider var det tidiga till mellersta 80-talet.) Fredagsprogrammet avslutades med Karins poesihörna, som jag bara hörde litet vagt i bakgrunden.
   Jag och Kalle Norén hade förlagts i Flogsta. Det såg ut som en lätt promenad dit, men det tog faktiskt en timme att mitt i natten vandra hemåt. Hr Norén har en inbyggd GPS-mottagare och visste alltid exakt hur vi skulle gå ("Jag har jobbat i Uppsala i två månader", var hans förklaring) medan jag maniskt kontrollerade kartan. Med lånade nycklar och inpasseringskort som konstituerade ett säkerhetssystem värdigt Fort Knox lyckades vi ta oss in i en studentlägenhet (hörande till en Maria Jönsson, som KJN tydligen känner, men hon var inte där). Han fick sängen; jag tog mattan och lyckades göra golvet riktigt sovbart med hjälp av några filtar.

På lördagen skulle jag ha min Stora Antikvariatstur. Jag har räknat ut att jag totalt sett promenerade minst åtta timmar under Göstacon. Under antikvariatsturen blev det drygt fyra timmar. Sedan blev det Flogsta tur och retur två gånger, fyra promenader à en timme. Men vädret var i alla fall under lördagen mycket trevligt, och antikvariaten är alltid en god morot. När jag senare tittade i programbokens antikvariatslista noterade jag att jag måtte ha varit på eller passerat *samtliga* de 13 antikvariat som där listades (en del var inte öppna), samt ytterligare några (bl a Myrorna, en vanlig bokhandel med en liten begagnatlåda, boklådorna vid Seine Fyrisån och marknaden på Vaksala torg med en del böcker).
   Jag köpte inte så hemskt mycket, men Uppsala är ju en trevlig stad att vandra i och solen sken. Jag gjorde redan förra året (och förförra och förrförrförra) en rätt grundlig genomgång av antikvariaten, så jag behövde inte förköpa mig. Dock blev jag väldigt glad över att hitta en Rex Stout-deckare jag inte hade tidigare. Av rent misstag råkade jag köpa samma deckare på engelska också! Det är dock inte så illa, eftersom jag därmed kan göra en säkert intressant studie av översättningens kvaliteter. Bertil Falk har bett mig skriva en längre artikel om Stout till DAST Magazine.
   Det var först när jag började närma mig conen igen som benen började kännas som urbenade. Det är ett fruktansvärt stor Universitets- och Science Park-område. Man kommer in i enda änden och tror att UTHgård ligger runt hörnet. Men det tar 20 minuter att korsa eländet. Jag kom dock i tid till auktionen, som bör kommenteras ordentligt.
   Auktionsutropare var Anders Bellis. Folk verkade gripas av något som bäst kan beskrivas som kollektivt vansinne. Fullständigt meningslösa böcker såldes för priser som var totalt bisarra. Det hela hjälptes i hög grad upp av att Bellis hade roliga historier eller kommentarer om varje bok. T ex lurade han i oss att Gene Wolfe egentligen är fransman och att man absolut måste ha värdelösa fysiktabeller för att vinna nobelpriset (varför böckerna är en god investering). Vansinnet nådde prisnivåer som jag aldrig varit med på en sf-con tidigare. För en roman av Dostojevskij kunde man betala 50-60 kr (hans pocketupplagor finns på antikvariat för 5-10 kr), och detta trots att auktionsutroparen egentligen gjorde antireklam ("Det är bara något elände om en rysk bonde som går och harvar på åkern. Så går seldonet av. Hästen trampar i den tunga leran. Dystert."). Tre fysiktabeller (materiallära, ellära osv) gick för 90 kronor! Sådana kan man hitta för 1 kr i antikvariatens Värdelösa Låda. Jag pratade efteråt med den som gjorde detta "kap", och han är matematiklärare. Han menade att han kunde ha böckerna som pedagogiska exempel i sin undervisning. Att han köpte var på så vis logiskt - men mysteriet är varför andra bjöd emot upp till 90 kr-nivån!
   Jag hade en bunt gamla JVM från tidigt 80-tal (samt en Internetbok vänligt donerad av KJN) som totalt inbringade 282 kr till Baltfonden. Den fonden hade 300 kr tidigare, och ligger sålunda nu på 582 kr. (Apropå fonder kommer Lallyfonden att fortsätta i någon form, enligt rykten, för att exportera någon svensk fan till det brittiska öarna, i form av irländska Oktocon år 2001. Jag funderar också på en fond till Finncon 2001, alternativt att få någon finsk fan till Fantastika 2001. Problemet är att jag inte vill köra två fonder, men någon annan får gärna ta hand om Finnfonden.) Resultatet av auktionens kollektiva vansinne blev att jag inte köpte något. Det var för dyrt. Bellis har nog aldrig varit bättre som auktionsförrättare. Om plånböcker kunde tala skulle vi dock höra en hel del negativa genmälen. Göstacons auktion blev en metafysisk upplevelse.
   ...också på annat vis. För att demonstrera någon poäng om hur hårdkokta hjältar blir hårdkoktare av en cigg i mungipan tände Bellis en cigarett och tog ungefär två bloss. Strax gick brandlarmet! Auktionen fick avbrytas. Lokalerna blev omöjliga att vistas i pga oljudet. Och lidandet blev långt. Larmet gick inte att stänga av! Personalen på plats använde sina avstängningskoder, som inte fungerade. Vi tillkallade kårens ansvariga, som inte heller lyckades tämja larmet. Till slut kom vaktbolagets personal, som också misslyckades att stänga av eländet. Larmet stod och tutade i över två timmar. Jag har aldrig varit med om något sådant elände på en sf-con. Det var fruktansvärt. Kongressen blev effektivt demobiliserad. Den slutliga lösningen blev tydligen att vaktbolagets (o)kunnige bröt upp larmets kontrollåda och klippte av ledningarna bakom. Sedan fick man gå in på larmhögtalarna och klippa. En larmhögtalare som satt utanpå huset kom man aldrig åt, utan den högtalaren tutade hela tiden. Den tutade hela söndagen. Förmodligen står den och tutar ännu. Just den högtalaren störde dock inte så mycket, så Göstacon kunde så småningom fortsätta efter att ha larmat och gjort sig till.
   Jag och några andra använde avbrottet till att spela ett parti kubb på en närbelägen gräsmatta (eller Kubbsäl, som programboken kallade det). Mitt lag förlorade igen, men det är ett riktigt roligt spel. (Som går ut på att man slänger träbitar mot träkuber. Reglerna är litet komplicerade.)
   En annan effekt av larmet var att conen som kompensation kunde förhandla till sig lägre öhlpris. Jag tror det var Karin som ryckte in igen. Det blev tio kronors rabatt på öhlen (upp till en viss försäljningsnivå), vilket räckte bra mycket av lördagkvällen. Detta uppskattades högeligen! Karin Kruse månar verkligen om oss öhlfans.
   Jag ser f ö i programmet att det sent på eftermiddagen står "Överraskning!". Överraskningen var väl larmeländet? Nu var programmet *fyra timmar* efter tiden. Dave Lally satt och hoppades att han skulle slippa köra sitt föredrag med videoklipp ur TV-serier, men så enkelt kom han inte undan. Först Intervjuade dock Bellis Lennart Uhlin, en intervju som kanske blev litet sådär halvbra. Flest skratt kom nog när Lennart utfrågades om hur man "raggar hämningslöst!" (något han yttrat på ett disco på 80-talet när han var ute med Bellis; tipset är tydligen att man säger "Hej!" till en flicka och därmed är lyckan gjord).
   Lallys videosnuttar var riktigt intressanta. Han är alltså en av brittisk fandoms större experter på konstiga sf-serier på TV. Han visade några favoritsnuttar och berättade om dem, bl a ett avsnitt där han själv är med och spelar död sedan en stad drabbats av en giftgasattack. Jag gillade att få se snuttar ur den tyska 60-talsserien Rymdpatrullen (som jag såg på 60-talet, men inte sett sedan dess!) och inte minst snuttarna ur sf-inspirerad TV-reklam. Mycket sevärt. Lally var en bra förstärkning för conen.
   Så dök det upp en extra programpunkt. Bellis och Ylva Spångberg hade upptäckt att de bägge var på sin första sf-con 1975 och utannonserade sitt 50-årsjubileum (2 ggr 25) i fandom. En vinflaska knäcktes och folk skålade. Jag påpekade att vi faktiskt kunde fira *svensk fandoms* 50-årsjubileum, emedan sf-klubben Futura enligt källor startades 1950. (Jag vet inte när på året Futura körde igång, men 50-årsjubileum som 50-årsjubileum.) Futuras jubileum kom sålunda också att nämnas; jag tycker nog att det jubileet är viktigare än Bellis och Ylvas dito. (Jag har en viss tvekan i firandet av just två personers besök på en con 1975. Min första con var 1976. Hrmpf...)
   Åka ledde därefter charader, som jag avstod från för att öka min intelligens medelst maltdrycker. Men sedan kom ytterligare extra programpunkter! Jag hade med mig Filmfandom-kassetten, och då Lally är filmintresserad var det läge att visa...
   Den Stora Nattens Vålnad!
   Det är Dénis Lindbohms klassiska sf-amatörfilm från mitten av 50-talet, som nu inte har visats på svenska coner under många år (jag tror vi visade den 1985). Ovanligt många betittade filmen, kommenterade och avnjöt detta filmiska mästerverk som blott på grund av någon intern röstsedelssammanblandning förnekades sin givna Oscar. (Oscar skall alltid ställa till problem!) Filmen handlar om hur en utomjording landar i Skåne och jagas av myndigheter och journalister, som beskjuts med strålpistoler etc. Lally blev väldigt intresserad när jag nämnde att svensk fandom också gjort en skräckporrfilm, så vi körde också igång Hans Bruggeners Hammaren talar. Den handlar om en svartsjuk äkta man som mördar hustrun pga hennes otrohet. Det intressanta är alltså att vi får se otroheten utföras live. Kända svenska fans medverkar. Ylva satt och rullade på golvet (blev det för mycket jubileumsvin?) och gav älskvärda närmast trånande kommentarer om Den Gode Hans. Jag håller givetvis med om att Hans B är en hyvens snubbe, som tyvärr råkat ut för en massa dumheter. (Hela den historien är för lång att ta här. Jag har skrivit om det i SFJ. Jag vill bara passa på att önska Hasse ett äkta menat lycka till. Han är mycket underskattad inom sf-fandom. En riktig helyllekille.)
   Sent på lördagkvällen delades också Göstapriset ut. För den som undrar är Gösta alltså en svensk seriefigur som Upsalafandom av obegriplig anledning fastnat för. Man hade tröjor att sälja med en serieruta visande Gösta, med sentensen "Gösta nitar såna som dej!" Jag tycker att jag själv hittat på en god alternativ förklaring till Göstas grepp över Upsalafandom. Upsalas mest berömde döde person är Gustav Vasa, som ligger begravd i Domkyrkan. "Gösta" är en förvrängning av "Gustav" och Gustav Vasa brukade kallas "Kung Gösta". Då Gösta ligger i Uppsala är det självklart att upsalaienserna har sin lilla fixering. (Dessutom ligger Gustaf Fröding på Uppsala kyrkogård. Gösta Fröding!)
   Det blev en ganska överraskande Göstaprisvinnare! Jag tycker hon är högeligen värdig, och vinnare blev Brita Planck! Exakt vad priset avser att premiera vet jag inte, men jag tror att det handlar om en belöning till någon som Upsalafandom anser vara en allmänt trevlig fan. Prisets motivering lyder dock "Gösta nitar såna som Brita Planck". Själva priset består av en plancka med en fastklistrad öhlflaska och dito jordnötspåse. Brita har den senaste tiden stigit upp som en lovande och klart lysande stjärna på sf-fandomens himmel. Hon är med både på Sverifandom och SKRIVA och är dessutom en VIP i form av den svenska TV-översättaren för Babylon 5. Hon har t o m funderat på att arrangera en svensk B5-kongress. Ett gott pristagarval, tycker jag!

Söndagen började med frågesport, som jag visste skulle handla om sf. Jag är faktiskt en liten kalenderbitare i miniatyr och brukar kunna sådana saker. Så jag formade ett lag tillsammans med Uhlin och Tommy Persson (Linköpings kalenderbitare). Motståndarna var KJN, PC Jörgensen och den i kalenderbitarsammanhang monumentale Johannes Berg of Norway.
   Tävlingen gick ut på att gissa sf-boktitlar, sedan dessa körts genom urdassiga översättarprogram. Det blev riktigt, riktigt svårt och klurigt att räkna ut originaltitlarna, men jag tror att de två lagen lyckades gissa ca 75% av titlarna korrekt. Jag minns inte några exempel, men det handlade ungefär om att titeln "Galaxies Like Grains of Sand" fick heta något i stil med "Street With Milk are Equal to Small Units from the Beach". Jag lyckades hitta rätt svar ett par gånger, och nu kunde äntligen mitt lag gå segrande ur striden. (Det var något skumt med poängräkningen, men jag är övertygad om att vi vann ärligt.) Det var inte dåligt att slå ett lag med Johannes. Jag blir litet stolt och rörd till tårar.
   Sedan blev det Lars-Olov Strandbergs traditionella diabilder. Vi fick bilder från bl a Swecon 1999, Swecon 2000 (Nasacon) och Bergensconen i mars. Stor succé, som vanligt, med många roliga och ironiska kommentarer från publiken. LOS' diabilder är ett stadigt och alltid lika populärt inslag på svenska sf-coner.
   Jag hade ett visst problem som jag försökte lösa. Jussi-Ville Heiskanen behövde någonstans att bo natten till tisdag (därinnan var det grönt). Han antydde för mig att han kunde tänka sig att frekventera Nya Epicentrat. Problemet är a) att Epicentrat på Renstiernas Gata är extremt ostädat mellan de särskilda tider då jag har fester och därför vill jag inte ta gäster, och b) jag vet att jag vill vara för mig själv när jag är hemma från conen (jag vill kolla av inspelade videoprogram, läsa inskaffade böcker och fanzines och i allmänhet vila). JVH kan inte nyttja Epicentrat. Det är bara så, och det är inget personligt. Om så Lars-Olov Strandberg skulle vilja sova över på Epicentrat efter en con skulle jag säga nej.
   Därför försökte jag hitta alternativ. JVH har inte penningaproblem. Han betalar gärna hotellrum. Grejen är dock att det verkar vara svårt i Sverige att hitta rum med kort varsel. Stockholm har enorm rumsbrist. Uppsala verkar också ha det. Jag tittade i telefonkataloger och hittade några ställen som kunde vara till nytta. Jag ringde runt till dem, men tre av fyra ställen svarade inte och ett visste först på måndag om man hade plats. Allt jag kunde göra var att be Jussi behålla lappen med telnummer och försöka på måndag. Jag hoppas detta löstes, men jag kunde inte göra så mycket mer. Jag sände ett E-mail till Upsalafandom att försöka hjälpa till. Rent principellt är det viktigt att svensk fandom försöker lösa problem och hjälpa till för utländska condeltagare. Det handlar om artighet och att skaffa sig ett bra rykte. Nog sagt om det.

Vid femtiden på söndagen åkte jag hem i Göstapristagarens bil. Hon tyckte det var kul att ha någon att prata med på hemvägen. Vi diskuterade sf, översättningar, bokläsande och mycket annat. Bl a är Brita precis som jag deckarfan i smyg och hon gillar precis som jag fackböcker om historia. Hon gillar Bradbury, som jag, men jag delar inte riktigt hennes förtjusning i Stephen King. Precis som jag tycker hon att Robert Heinlein är en förlegad gammal manschauvinist och har äckliga åsikter i allmänhet (även om Heinlein är en av sf-litteraturens främste någonsin - vilket vi också får erkänna).
   Åsikter om Göstacon? På en skala till fem vill jag nog ge en fyra. Conen hade vissa problem, men fyran beror på att det var god stämning. Som jämförelse: Nasacon 2000 skulle jag ge en femma, Alcocon II 1980 är en femma, Seacon 1979 är en femma. Conspiracy - med den galne hotellmanagern - är inte mer än en fyra. Minicon 5 och Cosmica 1990 är en etta.
   När jag kom hem (blev avsläppt vid Londonviadukten) började jag genast titta av det videoband jag ställt in på inspelning, så att jag inte missade mina favoritprogram under conen. 7 timmar och 45 minuter tar sin tid, så jag lade mig sent (eller tidigt) och sov större delen av måndagen. Jo, jag kollade mailen också på natten mot måndag. Fick veta att jag har en kopiator på gång som donation, och kände mig genast upprymd.
   Upprymdheten berodde dock också på en trots vissa problem riktigt gemytlig Göstacon! Problem: öhlpriserna, larmet, långa gångsträckor, mina bekymmer om en viss persons övernattning. Goda punkter: fansen, informellt men givande program, god öhl, mycket god stämning.
   Därmed överlämnar jag detta mål till juryns bedömning.

Janne Wallenius' bilder från kongressen går att skåda på adressen http://www.lysator.liu.se/~unicorn/fandom/foto/gostacon2/.

[Tillbaka till Näthörningen]