|
Uppdaterad 11.8.1998
[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]
Neil Gaiman och drömmar i Jyväskylä
Det mest intressanta för en sf-människa under årets Jyväskylän
Kesä -evenemang var Neil Gaimans (bl.a. Sandman
och Neverwhere ) besök. Som förut hade Jyväskylän
Kesä också i år ett tema, som mer eller mindre kunde anknytas
till sf - denna gång var det frågan om Drömmar.
Under min snabbvisit på en och en halv dagar hann jag inte få
en särdeles omfattande bild av programmet som helhet. Under fredagskvällen
hade jag redan hunnit slösa för mycket pengar på ett besök
i Kukunor (en av Finlands största serie etc. -butiker red.anm.)
i Tammerfors. Dessutom hade jag hysat in mig hos Irma Hirsjärvi
(på golvet i hennes lägenhet) som en av tre, och det gav upphov
till min ekonomiska bundenhet till detta taxisällskap, vilket i sin
tur begränsade min tid i Baari Vakiopaines filmfest. Inte för
det, en sådan tidig läggdags visade sig vara bra, eftersom morgonen
inte kändes som en lika svår upplevelse som under de tidigare
evenemangen. Jag har en gång i Jyväskylä lyckats med att
få ihop ett sömnsaldo på mindre än fyra timmar under
ett helt veckoslut.
Den nedre våningen i Jyväskylä universitetets huvudbyggnad
visade sig vara närmast övertagen av Kukunors försäljningsbord
och Jyväskylän Kesäs informationsbord. Tyvärr fick man
inte studentrabatt på caféet, vilket av förekommen anledning
underligt minskade min penninganvändning. Inte ens Kesäs t-skorta
var särskillt kul (den kluddiga gubben på skjortan såg
inte alls ut som Kesäs logo, för att inte säga något
om Mozart som den lär ha avbildat), så jag köpte förra
årets rätt så snygga svarta plagg med Adam och Eva -motiv,
som nu gör sällskap med mina andra svarta kläder. Lördagens
program piggades upp av teater Yövieraats (fritt översatt:
Nattgäster) sömngångare, som blickande långt ut i
fjärran spatserade i sina nattskjortor omkring i universitetets hall
och på gårdsplanen.
Klockan elva under morgonnatten anlände Neil Gaiman för att
signera böcker och tidningar för de ca trettio som ivrigt hade
väntat på honom. Åbo Science Fiction Sällskap rf skänkte
sällskapets tygmärke till Gaiman som tack för att han signerade
ett ex. av den finska översättningen av Neverwhere som
ÅSFS skall ge som pris i föreningens novelltävling. Personligen
var jag överraskad över att Gaiman småpratade så flitigt
med människor som kommit för att få hans signering, för
jag hade hört att han hade varit mycket trött och stressad av
mediarumban kring honom.
Huvudstjärnorna i Jyväskylä Kesäs drömprogram,
Raymond Federman och Neil Gaiman, läste upp sina texter i huvudsalen
på eftermiddagen. Federman började klockan ett, och av en viss
orsak kom jag för sent och hörde endast hans sista korta texter.
Jag var positivt överraskad av författarens sätt att läsa
sina texter, men bibehöll ändå min uppfattning att jag själv
inte skulle orka läsa hans absurda inre monolog. En audiokasett, i
synnerhet om den var uppläst av författaren själv, skulle
jag nog räckna som skaffningsbar.
Lite före två började det tränga in mera folk i salen
för att lyssna på Gaiman. Författaren-manusförfattaren
gjorde faktiskt ingen besviken, han läste tre noveller och två
ganska korta dikter. En av dikterna var speciellt oförglömlig.
Den var en berättelse om en gammal engelsk fru, som köpte den
helige graalen från en återvinningsaffär i Oxfam för
att den skulle se vackert ut på den öppna spisens kant. Man får
hoppas att berättelsen som frammanade hjärtliga skrattanfall också
ingår i Gaimans novellsamling som kommer ut inom kort. Till slut anmälde
Gaiman att han skulle hålla ännu ett signeringstillfälle.
Tillfället samlade dubbelt så många signaturssökanden
än på morgonen, utan tvivel för att det första tillfället
hade varit för tidigt på dagen.
Många av paneldiskussionerna i lördagens sk. Stora pratprogram
hade en ganska konstgjord knytning till drömmar. Ett exempel på
dessa var "Onko hyvä elämä vain harvojen unimaailma?"
(Är ett gott liv endast få människors drömvärld?)
för vars skull en panel med sf-temat "Koneunia - tieteisfantasian
uninäyt" (Maskindrömmar - sf:s drömvisioner), där
också Gaiman var med i förbifarten, var trängd in i den
lilla C3 salen. Salen var proppfull redan en kvart före programmets
början och man kunde inte ens hitta stolar åt alla panelister.
Till all lycka har alla som har varit med på flera sf-evenemang vant
sig vid dåliga arrangemang. Inte ens det att Gaiman avlägsnade
sig från platsen och att panelen flyttades till den lite större
C4 salen minskade panelens publik, vilket antingen visar hur stor favorit
sf är bland de som kommer till Jyväskylän Kesä eller
så visar det hur populärt resemål Jyväskylän
Kesä är för sf-fansen.
Maskindrömspanelen drog alltså ut på tiden för
de många pausernas skull, och för min del betydde det att den
blev sekundär när kvällens sista program började klockan
sju. Då serverades champagne och jordgubbar på Kirjailijatalo,
och de båda hedersgäster skulle vara anträffbara där.
Champagnet var tillräckligt torrt, jordgubbarna tillräckligt söta
och regnet höll sig borta, men tillställningens allra tråkigaste
delar visade sig i all sin groteskhet ändå - och jag menar nu
inte myggor. I början av kvällen spelades en pseudokonstnärlig
teaterpjäs, finsk "avantgardistisk" amatörteater som
värst. Pjäsen fick den lilla teatervetaren i mig att skrika av
fasa och att springa iväg. Federman lämnades nästan vind
för våg i mitten av en folkskara som glatt småpratade på
finska. Gaiman för sin del hann inte ens sätta sig för fem
minuter före han var omgiven av ett dussin människor som bad honom
signera. Trotts sin artighet såg Gaiman litet besvärad ut och
lyckligtvis räddade organisatörernas plan på alternativt
program för kvällen de båda huvudpersonerna bort från
platsen.
Sf-människorna, av vilka de flesta hade uppträtt i Kesäs
program och workshops, hade redan tidigare avlägsnat sig till Sohwis
trygghet för att äta, dricka och småprata om sina upplevelser.
På något sätt hamnade diskussionen för min del i drömmar
och drömupplevelser som en passlig fortsättning på Kesäs
tema under friare omständigheter. Kollektivt konstaterade vi att vår
diskussion var mycket mera givande än "Maskindrömmar"
-panelen och en av panelisterna föreslog att man nästa gång
kunde reservera sex timmar tid för panelisterna och publiken att berätta
om sina egna drömmar.
Min tidiga avresa (redan under lördag-natten) harmade mig, eftersom
Kesä-evenemanget blev kort för min del, men objektivt tänkt
var det bra för att denna gång uppstod det inte en retande när-kommer-jag-hem
-känsla. Trotts allt detta tjat var Jyväskylän Kesä
en riktigt trevlig upplevelse, fast den skulle nog ha kunnat vara mycket
roligare om man som under de tidigare åren hade kunnat tala med sf-hedersgästerna.
Allt kan man inte få, så jag får bli och vänta på
en annan möjlighet att möta Mr Sandman som verkade vara mycket
trevlig.
[Tillbaka till Näthörningen]
|