Rollspelare i knut - Solmukohta 2004

En rapport från Solmukohta 2004

Det hände sig en torsdag eftermiddag att i de glömda skogarna i det fjärran Esbo en skara av de mest visa och hårdföra av alla tänkande varelser samlades för att tillsammans utföra glömda ritualer och utbyta urgammal visdom. Det var en skara att beundras och förundras över. De iklädde sig de mest underliga beklädnader och prydde sig med smycken från världens alla hörn. I skydd av nattens mörker dansade de sig galna och ylade till fullmånen. Varje man med vett i sinnet förstod att hålla sig på avstånd då larparna* höll konvent .
(* ordet larpare betyder en utövare av larp som är en förkortning av Live Action Roleplaying och är ett annat ord för levande rollspel.)

Torsdagen 19.2
Då var man här. Inget spår av tvivel, det är rätt ställe. Här finns för mycket icke-verklighetsrelaterat för att någon skall kunna tro sig ha kommit till fel ställe.
Solmukohta (Knutpunkt/Knudepunkt/Knudpunkt) är ett konvent för utövare av levande rollspel. Det har sedan starten i Oslo 1997 ordnats varje år i de nordiska länderna. I år är det Finlands och Hotelli Matinlahti i Esbos tur att stå värd. Konventet har lyckats med att samla över 200 deltagare från elva olika länder. Programmet är fullspäckat med varierande föreläsningar, workshops och festliga happenings. Det är så att man nästan börjar dregla av förväntning.

Här är (nästan) hela gänget från Eloria som var med till Solmukohta. Ordförande gömmer sig bakom kameran. Utspökade och fördiga för maskerad!
Klicka på bilden för en större version.

   Första programpunkten är maskerad. När jag och mina fränder från den finlandssvenska rollspelsföreningen Eloria lyckats ta oss igenom alla förberedelseritualer är vi snart tillbaka i lobbyn. Man skådar en hel del konstigt klädda människor, men ändå är det få som verkligen klätt ut sig till något extra. Kanske betyder maskerad för en larpare att man tar på sig vanliga kläder för en gångs skull...
    Öppningstalet är kort och koncist: "Välkommen... Drick inte i bastun... Baren är där borta... Ha det trevligt..."
    Snart söker vi oss till festsalen där det står renässansdanser på programpunkten. Kriistina Prauda heter vår instruktör och även om klockan är sena kvällen styr hon oss med fast hand och glatt humör genom den ena dansen efter den andra. Det var verkligen ett härligt sätt att avsluta den första Solmukohta dagen med. Efter dansen är vi alla så trötta att vi stupar i säng. Utanför vår rumsdörr häckar de som bestämt sig att inte sova på hela natten och inte låta någon annan heller göra det.

Fredagen 20.2
Trött och en smula oinspirerad släpar vi oss iväg till fortsättningskursen i renässansdanser. Kristiina ler ett härligt morgonleende mot oss och så sätter vi igång. Ikväll på balen gäller det för oss att visa vad vi lärt oss.
   Efter dansen sätter sig slöheten i oss och vi bestämmer oss att strunta i att gå på föreläsningen om musik i larp vilket man efteråt såklart ångrar. Jag tar fram mitt anteckingblock och börjar antasta människorna runt mig med dumma frågor. Finns det verkligen inget bättre att göra med sin tid? Varför slösa den på att komma till Solmukohta?
   Ja, vad är det egentligen som driver dessa människor att komma ända så långt som från USA och Italien. Jag börjar snoka runt för att se om jag kan finna någon utlänning. Tur att folk har namnlappar där det står varifrån de kommer. Synd bara att texten är så liten att för att se vad där står behöver man komma en aning för nära. Jag bestämmer mig för att fråga mig runt.
   Till slut hittar jag några svenskar(verkligen exotiskt). De säger sig höra till en förening som kallar sig Interacting Arts och många av dem som är med är gamla veteraner som varit med på så gott som alla Solmukohta. För dem är det alltså en vana som de inte gärna vill ge upp. Elge Larsson berättar för mig att allt som allt är det 60 personer med från Sverige. Han ger åt mig en nalle som han vill att man skall ta med till hans föreläsning i morgon.

Föreläsning om latexvapen. Till vänster står Sadetta Postareff som är kvinnan bakom Latexdragon. På bodet syns några mjukisdjur...
Klicka på bilden för en större version.

   Nästa program vi släpar oss iväg till är en föreläsning om och tillverkning av Latexvapen. Föreläsningen hålls av Sadetta Postareff som även är den aktiva figuren bakom Latexdragon som tillverkar och säljer otroligt realistiska och framförallt snygga latexvapen i alla de former. För mer information rekommenderar jag www.latexdragon.com.
   En ytterst lärorik föreläsning senare är det underhållning i form av musikalen A Kitchen line om hur det i värsta fall kan bli och se ut på ett larp.
   Så klär vi oss i våra historiska balkäder och trimmar våra danssteg för näst upp är Renässansbalen. Vi dansar hela kvällen och halva natten i takt med bandet Hyperborea och ingen verkar bli trött. Det mest utmärkande för hela dagen och för hela Solmukohta är överlägset Pornopolkan. Aldrig någonsin förr har jag dansat en så fartfylld och minst sagt rolig dans. Danskarna utmanar oss på att försöka slå deras rekord på att ha dansat Pornopolkan i över två och en halv timme, men nu verkar det som om tröttheten till slut tagit ut sin rätt och ingen antar utmaningen. Den natten sover jag även om festandet återigen pågår för fullt utanför vår dörr.

Lördagen 21.2
Efter att ha glott på programmet bestämmer vi oss för att gå och lyssna på vad en äkta magiker har att säga om magi i larp. Peter Horne heter dansken som med sina spekulativa idéer vill få alla att sluta slänga tennisbollar på varandra. "Det mystiska och det fantastiska hos en magiker ligger i det att vi inte vet vad denne är kapabel att göra." Man kan inte annat än nicka instämmande.

Pyroteknikshow.
Klicka på bilden för en större version.

Så vi vet nu att tennisbollar inte är realistiska "fireballs", men finns det då något man kan använda istället? Något som är litet mer trovärdigt. Trovärdigt var något man kunde kalla den show som vi bjuds på ute på Mattbyvikens is. Nästa programpunkt är nämligen en förevisning i pyroteknik. Flera meter höga eldflammor bränns av och raketer som till och med skulle göra Gandalf den Grå grön av avund dekorerar himlen över Mattby. Man kan ju fundera om det är värt att riskera liv och lem för att få så trovärdig magi i ett larp? Kanske jag heller väljer att dö av en tennisboll?
Efter den eldiga uppvisningen känns det skönt att ta nallen under armen och gå för att höra vad Elge Larsson har att berätta för oss. Av alla föreläsningar och evenemang var det denna som mest fick mig att verkligen börja fundera. Med psykologiska motiv drar han tydliga paralleller från vår barndom till rollspelets anda. Han uppmanar även oss att prata med våra mjukisdjur eftersom de avspeglar vårt eget sanna jag, så jag och min nalle har ofta diskussioner huruvida larp är ett sätt för oss att återkalla fragment av barndomens bortflugna tid. Grubbel, grubbel, grubbel...

Värdinnorna för modevisningen.
Klicka på bilden för en större version.

    Nästa anhalt är betydligt klottigare. Det är bodypainting lett av proffsen Nina Kalugin och Nina Hämäläinen. De demonstrerar olika produkter, berättar om vad man skall och inte skall göra, visar vad de åstadkommit på människokroppar och så får vi själva pröva på att måla. Jag målar ett ganska så ickerealistiskt spindelnät på ryggen åt en gubbe som antagligen var ytterst tacksam över att inte behöva se det. Med en liten plastspindel som jag klistrar fast på nätet blir effekten ändå ganska rolig, men en kvart senare har han duschat bort hela "konstverket".
   Lite mer imponerande konst får vi se i modeshowen. Den ena imponerade kostymen efter den andra tar entré på scenen och vi bjuds dessutom på fantastisk underhållning av två tyska jonglörer som med avundsvärd skicklighet får publiken att spärra upp ögonen och utropa små "oh" och "ah".
    Så vrålar magen efter mat och det är dags för middag i äkta Film-Noir stil. Man skulle kunna tro att man hamnat mitt i en gangsterfilm från 40-talet. Alla njuter av maten och den tidstypiska musiken (något annat vågar man inte för man vill inte att killen med fiollådan skall börja spela).
    Efter middagen tar discomusiken över och dansgolvet fylls med människor som tar ut det mesta av den sista Solmukohtakvällen.

Film Noir-middag.
Klicka på bilden för en större version.

Söndagen den 22.2
Söndagen är avskedets dag. Glad över att ha fått ta del av det fantastiska konventet, men ledsen över att behöva lämna det packar jag trött ihop mina saker. För att det bara var så otroligt intressant går vi även för en andra gång och lyssnar på Elges föreläsning som han betts dra på nytt. Tyvärr hinner han inte dra allting igenom innan det är dags för oss att gå på avskedstalet som är minst lika kort som välkomsttalet: "Tack för att ni kom... Lämna tillbaka nycklarna... Vi ses nästa år i Oslo..."
Så vinkar jag adjö åt nya och gamla vänner och sätter mig i 132 som tar mig tillbaka till verkligheten. Precis som efter ett härligt rollspel känner man en viss alienation. Skulle någon någonsin förstå mig om jag försökte förklara magin bakom larp? Det finns endast ett sätt att lära sig förstå...prova sjäv!

Vill du kommentera denna rapport kan du alltid styra din webbläsare till Enhörningens forum.
Har du en besökt ett evenemang du vill skriva en rapport om,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.

[Tillbaka till Näthörningen]