[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

För er som undrar vad som egentligen hände med Enhörningen under de senaste veckorna: Jo, chefred åkte iväg till Sverige och kom för sent att tänka på att någonslags semestervarning för Enhörningsläsarna kunde ha varit på sin plats. På Swecon lyckades jag få en otäck sommarförkylning som har hållit mig i sina klor till de senaste dagarna. (Om någon av den finländska Swecon-delegationen lyckas bli förkyld även nästa år börjar jag tro på en Sweconförbannelse, tre gånger i rad kan inte vara en tillfällighet.)

ConFuse 2002 - Swecon 2002

Ben Roimola
(Ben.Roimola@enhorningen.net)

Med erfarenhet av min första Swecon senaste år visste jag ungefär vad jag kunde vänta mig: program långt in i natten, en hemtrevlig atmosfär, trevliga människor, intressanta hedersgäster. ConFuse 2002 / Swecon 2002 uppfyllde alla förväntningar och kanske till och med mer.
   Den finländska delegationen, som i år endast var två man starkt, bestående av undertecknad och den finländska NoFFaren Jukka Halme, anlände officiellt vid fyratiden. Vår trupp bestod även av Baltfondsdelegaten, den lettiske fanen Arturs Tomsons. Vi kom med personbil från Åbo via Stockholm, där Arturs hoppade på, och anlände faktiskt till Linköping redan vid tvåtiden.
   Efter att vi orienterat oss fram till Ryds herrgård som fungerade som conplats, beslöt vi att inte försöka göra conarrangörernas redan stressade liv ännu värre, utan styrde kosan mot Linköpings centrum. Linköping verkade vara en trevlig liten stad och efter att ha traskat upp och ner längs dess gator, samt ätit en förmånlig lunch på en lokal kinesisk restaurang tyckte vi att det var dags att återvända till Ryd.
   Väl i Ryd fick Jukka och Arturs nycklarna till ett av de förmånliga gästrummen som conarraförena fixat fram. Själv hade jag lyckats få ett nordiskt resestipendium från det finländska kritikerförbundet och kunde således övernatta på det intillliggande Scandic Hotel Linköping Väst (vilket namn), där även bl.a. hedersgästerna bodde under kongressen.
   Kongresslokalen var något som till det yttre såg ut som en gammal herrgård och tydligen ägdes av Linköpings studentkårer. I herrgårdens bottenvåning fanns en mycket trivsam pub, som naturligtvis var öppen under hela kongressen. I mellanplanet fanns ytterligare en bar, registreringssutrymmet/foajén, ett mysigt hörn för hedersgästernas lässtunder samt två större rum av vilka det ena fungerade som marknadsplats där Sf-bokhandeln och fans sålde böcker och videofilmer medan det andra rummet fungerade som utrymme för huvudprogrampunkterna.
   Dörrarna till conplatsen öppnades klockan 16 på fredagen. Då jag anlände litet efter fyra höll arrangörerna mer eller mindre febrilt på med att ställa i stånd registrationsbordet: namnlappar träddes i små pastfodral, listor över föranmälningar söktes etc, etc. Tåget som hedersgästerna skulle anlända med var försenat, så till slut beslöt arrangörerna att flytta invigningsceremonin till efter den första programpunkten.
   En mer eller mindre rörig start till trots kom ConFuse 2002 snabbt igång. Folk fyllde kongressutrymmena och ett glatt sorl vällde snabbt över alla.
   Programmet ja. Från klockan 18 på fredagen till ca klockan 18 på söndagen var det program nästan i ett. Programmet var indelat i huvud- och sidoprogrammet, där huvudprogrammet pågick kontinuerligt (på fredagen och lördagen till klockan 2 på natten), medan sidoprogrammet upptog nio programpunkter spridda över hela helgen. Personligen tyckte jag att detta var en alldeles lämplig mängd program: tillräckligt för att man kunde hitta en intressant programpunkt ifall man inte kände sig för att vara social i baren, men inte för mycket för att man skulle bli stressad över att vara tvungen att välja mellan flere parallella program.
   Huvudprogramsalen inrymde ca 50 personer och åtminstone då hedersgästerna uppträdde var salen fullproppad. Totalt hade Swecon 2002 ca 80 besökare. En lämplig mängd för Ryds herrgård.
   Undertecknad hade lovat vara ordförande för panelen Reviews and Criticism. Det är inte ofta jag modererat en paneldebatt, så jag kände mig naturligtvis nervös. Saken blev inte bättre av att en av hedersgästerna, Gwyneth Jones, skulle vara med i panelen. Jag försökte förbereda mig bäst jag kunde: frågade arrangörerna en hurdan panel de egentligen ville ha, frågade medfans om idéer för panelen, kontaktade panelisterna i förhand per e-post och berättade om vad jag tänkt vi skulle diskutera under panelen. Mot nervositeten hjälpte allt detta förarbete naturligtvis inte, men åtminstone klarade jag av panelen med livhanken i behåll och troligen också med hedern intakt. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket av panelen, men panelisterna var på alerten och diskussionen intresserade publiken åtminstone så mycket att vi fick några frågor och kommentarer (bl.a. av den andre hedersgästen China Miéville, som satt bland publiken). Jag vill naturligtvis ta tillfället i akt och än en gång tacka mina utmärkta panelister: Johannes Berg, Jukka Halme, Gwyneth Jones och P.C. Jørgensen. (Jukka deltog i panelen med endast ca en halv timmes varning då det blev klart att en av de ursprungliga panelmedlemarna inte kunde delta.)
   Det här med att den ena hedersgästen satt bland publiken och lyssnade medan den andra uppträdde blev en norm på ConFuse 2002. Kongressarrangörerna hade verkligen tur med hedersgästerna. Gwyneth Jones och China Miéville var intressanta personligheter och socialt mycket kompetenta hedersgäster. Ensamma skulle vilken dera av dem ha gjort ConFuse till en riktigt bra con, tillsammans gjorde de den till något extra. Det råkade sig nämligen att de brittiska hedersgästerna spelade verkligen väl ihop. De var tillräckligt olika för att komplementera varandra men samtidigt tillräckligt lika för att inte gå på varandras nerver.
   Efter att jag klarat av min panel, som tack och lov var redan på fredagen, samt panelen Hur överlever man till 50:e kongressen som var den andra programpunkten jag lovat deltaga i, även den på fredagen, kunde jag koppla loss och verkligen njuta av kongressen.Vad jag gjorde i en panel om hur man överlever till den femtionde kongressen kan man ju fråga sig. Jämfört med de övriga panelisterna Tomas Cronholm, Ahrvid Engholm och Lars-Olov Strandberg, var jag ju en condvärg, men jag antar att arrangörerna ville ha litet utländsk blod med i panelen.
   Av kongressens programpunkter stiger speciellt följande till ytan i mitt minne:
   Hedersgästernas föredrag; hedersgästernas tal brukar alltid vara intressanta, den här gången blev det extra intressant då den ena pratade om rollspel och den andra om datorspel, modiga drag inför en publik av främst litterära sf-fans.
   Gästernas lässtunder; det är alltid trevligt att höra en författare läsa sin egen text, att China Miéville råkar vara Macfrälst och läste sin text direkt ur sin iBook, gjorde ju inte det hela sämre. Samtidigt var det intressant att jämföra hur olika läsare och texter det var frågan om. Gwyneth Jones' texter var mer eller mindre enheteliga berättelser, medan China Miévelles texter var långa målande beskrivningar. Att lyssna på fru Jones var nästan som att lyssna på ett hörspel, hon levde sig verkligen in i det hon läste, medan herr Miéville hade en mer monoton berättarröst. Den svenska hedersgästen Andreas Roman, som läste valda delar ur sin roman När änglar dör, kom någonstan mitt emellan dessa ytterligheter.
   För min del blev det mest att lyssna på de programpunkter där hedersgästerna var inblandade ta några turer till den trevliga baren i bottenvåningen, samt att sitta i foajén och marknadsföra Finncon X (http://www.finncon.org) med prat, reklamlappar och äkta finsk salmiak.
   Ett otroligt extra bonus som kongressarrangörerna lyckats med var att det var rökförbud i hela kongresslokalen. Om jag förstod rätt hade arrangörerna faktiskt inte så mycket med saken att skaffa, utan rökförbudet hade givits av fastighetens ägare. Hur som helst var det skönt att kunna vara utan sin dos av luftburna cancerogener även i baren.
   Efter kongressavslutningen på söndagen blev det ännu en efterfest, s.k. dead dog party, i en pub i centrum av Linköping. Tyvärr var inte hedersgästerna med på efterfesten och vädret blev snabbt litet kyligt. Efterfestens efterfest hemma hos Tommy Persson blev desto trevligare.
   Swecon 2003 kommer att gå av stapeln i Uppsala. Tidpunkten är ännu oklar, likaså hedersgästerna och conlokalen, men att det kommer att bli en trevlig kongress tvekar väl ingen. Dags att börja spara pengar för en Uppsalaresa.

Chefreds bildkavalkad från Swecon 2002 / Confuse 2002 hittar du bakom den här länken.
Nicklas Anderssons bilder finns på adressen http://www.algonet.se/~hologram/fandom/fanacs/swecon2002.html.

[Tillbaka till Näthörningen]