[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

Nedan följer en rapport av Ahrvid Engholm från den årliga Tolkienutflykten i Stockholm (24.5.2001). Rapporten skickades ursprungligen till den rikssvenska sf-listan sverifandom och återges här med Ahrvids tillstånd.

Sommaren portad

Ahrvid Engholm
(ahrvid@spray.se)

Av skäl som egentligen inte spelar någon roll hade jag sovit för litet innan jag masade mig upp för att åse årets traditionella Tolkienkarneval, med avmarsch 12.00.
   "Sommaren portad" kan man verkligen inte säga om denna hyggliga försommardag. Solen gassade; det fanns några moln här och där, men de störde inte nämnvärt (med undantag för något ovanligt fett moln som litet grand liknade en viss Åke Ohlmarx). Det blåste litet ibland, men det blev också litet drag på annat sätt.
   "Sommarens portar" kan man däremot tala om, för det är rubriken för detta festtåg.
   Det hela går ut på att tolkiensällskapen - Forodrim, men också gästande sällskap - marscherar från Stockholms innerstad (Humlegården) ut till Djurgården för litet ceremonier vid Bellmansstatyn, samt picknick. Där förklaras "sommarens portar" öppnade, och det blir liksom en officiell start på sommaren, modell Tolkien.
   Jag var litet sen till Humlegården, men fångade upp tåget precis när det svängde ut på Birger Jarlsgatan.
   Jag har inte bevistat festtåget varje år, men säkert i alla fall tio år, totalt sett. Jag går dock inte med i "demonstrationen" (som det formellt är, med poliseskort och allt!), bl a för att jag tycker att mina tolkienkläder är tråkiga. De är för all del tolkienistiska, men inte överdådiga - inga böljande mantlar, inget siden, ingen konstig utsmyckning. Dessutom är jag som haradrimit litet oklar på min roll. Haradrim (formellt Södertälje Tolkiensällskap, men nästan ingen bor i S-tälje längre) är känt som tolkienvärldens funny guys som är bra på pyroteknik och konstiga tal. En del må se litet snett på sådana roliga existenser, som någon gång kan brista i högtidlighet - men å andra sidan gör vi ingen besviken med våra upptåg och shower! (Haradrim planerar f.ö. en ny bankett, den första på länge. Den blir nog besöksvärd. Se bara över din olycksfallsförsäkring innan.)
   Jag gick vid sidan om, raskade på ibland och intog en parkbänk när alla passerade (det var ca 50 pers i tåget). Där satt jag och försökte se lat och oberörd ut medan de andra kånkade på fanor och säkert litet för varma kläder. Tyg är Tolkienrörelsens mellannamn, som bekant.
   Strandvägen, Nordiska, Skansen var vägen. Då och då stoppade eskorterande polis trafiken, så att tåget kunde passera. Ibland pinglade en av Djurgårdslinjens underbara spårvagnar förbi (en syn som rör mig till tårar).
   Vid Bellmansstatyn hade ytterligare kanske 15 pers anslutit, så att dagen fick sådär 65 deltagare. När tåget anlände passerade alla under en uppsatt lövport, som jag antar är Själva Sommarens Port. Det blev litet invigningsprat, och sedan vidtog picknick, med avbrott ibland för olika aktiviteter.
   Bland aktiviteterna t ex körsång, utlysande av diverse aktiviteter och läsandet av en fjärdedel av Forodrims stadgar. Vid ett tidigare tillfälle gav man sig på att läsa hela stadgarna, vilket höll på att göra folk tokiga. Nu läser man istället en fjärdedel av stadgarna vid varje Sommarens Portar, vilket är mer uthärdligt. Stadgarna är skrivna i simulerad ålderdomlig prosa, och jag antar att man ser dem som ett sorts konstverk som förtjänar uppmärksamhet. Eller så tycker man bara att det är kul att läsa lagen för folk.
   Jag hade öhl, potatis- samt räksallad, en halv grillad kyckling och chips. Redan en mindre del av denna mat gjorde mig fruktansvärt mätt och däst, trots att jag hoppat över frukosten. Chipsen öppnade jag inte ens. Tommy Silverros (Bilbo i Angmar) bjöd dessutom på köttbullar och en burk cider. Världssvälten gjorde sin närvaro känd i mycket måttlig grad, om vi säger så. Tommy hjälpte jag också med att plåta, då han själv ville vara på en del bilder.
   Picknicken avbröts ibland av tolkienska leverop ("Eglerio!") och om man tog sin en bit ut i skogen kunde man återlämna den hyrda öhlen.
   Det var förstås många där som jag kände, t ex Urban den Varglike, Carolina med syster, Magnus W som nyligen gått med i JRRT-ligan, Vicki, Per L, Beregon, Bregalad, osv. (För tolkienaliasen får jag be om ursäkt om jag stavat fel. Jag har aldrig varit aliastokig utan försöker känna folk under deras civila namn.) Men varje år tillkommer nya ansikten, som jag inte stött på förr. Ett nytt ansikte var Bofur, från Uppsala Tolkiensällskap, som hade en urlajbans rysk Hasselblad-kopia som kamera (märke Kiev). Han ingår dessutom bland de matansvariga för sällskapets kommande, stora jubileum i slutet av juni och övertygade mig i sina lyriska beskrivningar nästan om att jag borde vara med. (Vi får se.)
   Jag delade inte ut några lappar om Fantastika. Den infon har redan ordentligt spritts i tolkienkretsar, förtälje Carolina (och Forodrim är medarrangör för Fantastika). Vi satt och diskuterade conen, som f.n. verkar gå som på räls. En nyhet jag fick veta är att Fantastika dagen innan, ordnar ett möte för barnboksbibliotekarier på Kulturhuset. Det är ett återkommande evenemang som Kulturhuset har, men eftersom Fantastika var på gång fick man förtroende att berätta litet om sf och fantasy. (Alla intresserade kan besöka mötet, erfor jag. Det är dock inte en del av kongressen.) Enda mörkermolnet på himlen verkar vara fanprogrammet, vid vilket jag dock inte skall dröja.
   När folk efter ett par timmar började bryta upp - dök Ylva upp, ungefär som en fe mitt i ett rökmoln. Hon sade något om att det var tradition att hon skulle komma sent, i den händelse hon skulle komma alls. Jag började dra mycket märkliga vitsar, eftersom jag gärna vill hålla på mitt rykte. Urban ville anmäla sig till Fantastikas bankett på stubben. Carolina förklarade att man kunde anmäla sig nu och betala på conen, "och då får du en liten biljett." "Jasså", sade jag. "Jag trodde att man fick mat också..."
   Vid uppbrottstiden föreslogs att vi skulle avrunda någonstans där man kunde dricka kaffe, kladdiga kakor (vi skall "kladda på makor", fick jag det till) och öhl. Ett gäng på drygt tio av de sista överlevande började gå mot civilisationen.
   Strax bakom Gröna Lund finns ett fik som heter "Lilla Parkcaféet" (eller något snarlikt). Undertecknad utsänd som förpatrull kunde raskt konstatera att stället nog uppfyllde dryckes- och kakrekvisiten, så vi slog oss ned.
   Där satt vi i minst ett par timmar och diskuterade allt möjligt, t.ex. andekdoter från tolkienlivet, film (inte minst kommande LOTR-film), japanskt uttal och diverse oanständigheter. Jag var tvungen att bege mig hemåt kvart över fem (och min sömnbrist hade också börjat ta ut sin rätt), och då satt fortfarande de flesta kvar. Det hela, tåg, picknick, nachspiel och allt framstod som synnerligen skojsamt.
   En inte till 100% fullständigt bortkastad eftermiddag var till ända, när jag kryssade bland spårvagnsspåren på väg tillbaka till Södermalm.

Ahrvid
aka Thorongalad

[Tillbaka till Näthörningen]