[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Följande rapport om årets sf-världskongress skickades ursprungligen till den rikssvenska sf-listan sverifandom och återges här med Carolina Gomez Lagerlöfs tillstånd.

Aussiecon 3

Carolina Gomez Lagerlöf
(c.gomez@telia.com)

Aussiecon 3 var en liten världskongress med ca 1500 deltagare. Lokalerna var stora och hyfsat ljudisolerade, så de olika programpunkterna störde inte varandra lika mycket som det gjorde på Intersektion.

Programmet var digert med sex parallella programspår och vi fick se mycket av hedersgästerna Gregory Benford och J. Michael Straczynski. Flitiga gäster var också Terry Prachett, Peter F. Hamilton och Robert Silverberg, som fanns med i var och varannan programpunkt.

Vi var sex svenskar där: Urban Gunnarsson, Tomas Cronholm med fru Margareta, Carl-Mikael Zetterling, Eva Norman och jag. Dessutom fanns det flera norrmän, bl a Björn-Tore och ett stort gäng engelsmän. Det kändes hemtrevligt, precis som på en påskkongress! Den förste jag träffade på var Vincent Docherty, som var gäst på Junicon. Han stod som vanligt och hjälpte till vid registreringen. Själv anmälde jag mig snabbt som volontär, och kunde vid kongressens slut inkassera en t-shirt för mina insatser. Speciellt minns jag mina timmar med att vakta internetdatorerna. Var och en fick sitta ett pass på 15 minuter, sedan fick nästa sitta vid datorn. Tyvärr var de mycket långsamma, så många blev frustrerade då de knappt hann logga in sig innan tiden tog slut.

För att återgå till programmet, så var kongressen upplagd så att det fanns ordentligt med programpunkter mellan kl. 10 och 18. På kvällarna fanns det oftast ett huvudprogram, såsom Hugopriset, banketten och maskeraden.

Det är inte helt vanligt med en bankett på en värlsdkongress, men den var trevlig. Vi fick tillfälle att prata med lite lokala fanns. Vi kom också i kontakt med en australiensk sed som jag bara hört talas om förut. Vid finare middagar serveras varannan gäst (kvinnorna) en fiskrätt och varannan gäst (männen) en kötträtt. Om man händelsevis vill ha den andra rätten så får man byta sinsemellan. En mycket märklig sed.

Maskeraden är en av kongressens huvudpunkter. Tyvärr var det alldeles för få dräkter som ställde upp i maskeraden, så det blev ganska mycket filksång och en hel del löjlande från presentatörerna. Men några dräkter var verkligen snygga.

Hugoprisutdelningen var pampig som sig bör. Det var inte så många av vinnarna där. Dave Langford vann priset ännu en gång. Det är något fel med kategorin om det bara finns en vinnare år efter år. Connie Willis vann priset för bästa roman med To Say Nothing of the Dog. Den är nog så underhållande, problemet är att Connie Willis också vann priset med Doomsday book, som är en variant på samma tema. Vad är det för pris när det är i princip samma bok som vinner priserna?

Det fanns ett antal roomparties varje kväll, även om de inte var lika många som på en amerikansk världskongress. Det finns några kul bid att titta närmare på. 2005 i Storbritannien är ett hett tips, Toronto 2004 är ett annat.

Annars förflöt kongressen mycket snabbt. Det blev mycket Babylon 5 för min del, Michael Straczynski visade sig vara en underhållande diva. Jag fick tillfälle att spela Babylon 5-spelet också. Kort sagt: många bra programpunkter, många feta amerikaner och mycket böcker. Till de stora ljuspunkterna hör att Melbourne är känd för sina utmärkta restuaranger. Vilka middagar och vilka fantastiska efterrätter!


Webblänkar som passar väl ihop med denna rapport:
Aussiecons hemsida finns på adressen http://www.aussiecon3.worldcon.org/.
Läs Enhörningens notis om årets Hugo-vinnare och om att vinnartexterna kan läsas på webben.


[Tillbaka till Näthörningen]