[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Alice in Wonderland

[Affischen för Alice in Wonderland]


Regi: Tim Burton
Manus: Linda Woolverton
Musik: Danny Elfman
I huvudrollerna: Helena Bonham Carter, Crispin Clover Johnny Depp, Anne Hathaway och Mia Wasikowska.
Längd: ca 110 min
Ursprungsland och -år: USA, 2010
Åldersgräns: 11
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen på IMDb

Kombinationen Alice i underlandet och Tim Burton låter på något sätt både helt fel och helt rätt på samma gång. Helt fel för att Alice i varje fall i min värld representerar något snällt och sött och rätt oskyldigt medan Tim Burton har en tendens att sätta en mörk ofta gotisk rand på allt han berör. Helt rätt för att sagovärldar, speciellt de mest fantastiska är Burtons grej och ingen saga är mera galen sagovärld än Alice i Underlandet. Oberoende om det är rätt eller fel är den i varje fall här nu, Tim Burtons version av berättelsen om hon som föll ner i kaninhålet.

Alice i underlandet har filmats och animerats ett flertal gånger. Även om berättelsen i Tim Burtons händer blir något helt klart ”burtoneskt” finns lånen från bl.a. Disney också där. Medan den Alice vi känner från Lewis Carrolls böcker är flickan Alice är Alice i Burtons version emellertid inte längre ett barn. Det här är istället berättelsen om hur den unga kvinnan Alice åter hamnar i Underlandet. För den som älskar originalet kan emellertid konstateras att det mesta av betydelse i boken eller böckerna finns kvar, allt från stressade kaniner till galna hattmakare. Även om ramberättelsen således är delvis ny, är kärnan långt den samma, dock med vissa nyansskillnader, på gott och ont, får man kanske säga.

Det finns mycket tilltalande med Burtons Alice i underlandet. Älskar man Burtons magiska världar kommer man även att tilltalas av den här. Här finns detaljerna och färgprakten och helt klart också en mörk ram till berättelsen, en ram som kanske också fanns med redan i originalet, men som i Burtons händer blir ännu tydligare. 3D effekterna gör också att både de kroppsliga förändringar och de hisnande möten Alice får uppleva förstärks. Även om jag inte är någon 3D fantast känns formatet här på något sätt rätt. Problemet är att man verkar ha fastnat i behovet att hela tiden erbjuda det svindlande när lite mera eftertanke kanske varit på sin plats.

Burtons Alice in Wonderland är helt klart ett försök att ge mera substans till inte minst Alice. Burtons Alice är inte en som bara dras med, hon handlar, reflekterar och reagerar. Istället för att lita på att denna karaktär håller har man emellertid som det verkar sett behovet att också ge flera andra karaktärer starka och tydliga ledande roller något som tyvärr gör att historien börjar dra åt lite olika håll. Vem är det som är hjälten här egentligen? Alice eller Mad Hatter spelad av Johnny Depp och den karaktär man verkar sälja filmen med?

Nåja, egentligen är det här väl detaljer och man bör kanske inte överanalysera en sagoberättelse utan ta den som den är, d.v.s som ett härligt färgsprakande äventyr. Nöjer man sig med det så är Alice in Wonderland något man inte vill missa. Vill man hade något mera, ja, då får man väl gå och se en annan film.

-Sofia Sjö- 11.3.2010
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]