[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Stjärnornas krig - Episod I: Det mörka hotet

Stjärnornas krig - Episod I: Det mörka hotet
(Star Wars - Episode I: The Phantom Menace)
Regi: George Lucas
I huvudrollerna: Jake Lloyd, Ewan McGregor, Liam Neeson och Natalie Portman
134 min

Så är den då här och så har man då sett den (projicerad på Nordens största bioduk dessutom), den nya Star Wars -filmen.

Den första chocken kom alldeles i början då filmens förtext började rulla på väl känt vis mot horisonten (fast det finns ju ingen horisont i rymden). Texten var på finska! Vilken otrolig miss, George Lucas har nog inte vetat vad han har gjort då han gett order om att förtexten skall vara på landets huvudspråk (varför skulle texten vara på finska om inte det kommit order om det från högsta instans). Eftersom finska ord för det mesta är längre än t.ex. engelska ord ser textmassan som rullar mot evigheten ytterst underlig ut med ett ord här och ett där och med god tur två ord på samma rad, men med ett otroligt mellanrum mellan orden. För jävligt, någon borde få om inte sparken så åtminstone en reprimand.

Nå, sådana små olägenheter kommer man snabbt över då själva filmen börjar. Stjärnornas krig - Episod I är en välfungerande äventyrsfilm för hela familjen. Filmen berättar ju om hur Anakin Skywalker, ni vet han som i de senare filmerna blivit Darth Vader, kommer i kontakt med Jedi-ordern Det här är alltså ett förspel, eller egentligen en början till hela Stjärnornas krig -historien.

I filmen får vi träffa gamla bekanta som R2-D2, C-3PO, Obi-Wan Kenobi och Yoda. Filmens huvudintriger kretsar dock runt jedimästaren Qui-Gon Jinn (fint spelad av Liam Neeson), drottning Amidala (utmärkt rollprestation av Natalie Portman), unga Obi-Wan Kenobi (spelad av Ewan McGregor) och den ännu yngre Anakin Skywalker (Jake Lloyd). I birollerna ser vi bl.a. Ian McDiarmid som senator Palpatine, Samuel L. Jackson som jedimästaren Mace Windu och Pernilla August som Anakins mamma Shmi Skywalker (Pernilla August drar en otroligt fin roll, nästan den bästa av alla).

Episod I är en otroligt fungerande blandning av hisnande händelser i full fart och invecklade politiska intriger i mycket lugnare tempo. I något skede funderade jag faktiskt på hur den yngre publiken skall orka följa med "långtråkiga diskussioner om embargon etc", men det är ju bl.a. just all den här politiken bakom det hela som gör filmen så bra, som får Star Wars -världen att verka så trovärdig.

Regin fungerar perfekt. Måhända att Lucas inte regisserat något på år och dar, men han har inte tappat greppet. Till och med avsnitt som man innerst inne vet hur de kommer att sluta (som t.ex. "Pod-race"-avsnittet) lyckas Lucas göra medryckande och spännande.

Det mörka hotet är första delen i en trilogi (egentligen är filmen ju första delen av en sexdelad historia) och det märks. Fastän filmen i sig är en helt fungerande helhet kan man dock känna av mycket starka undertoner om att något större är på gång och de här större sakerna får nu först sin början. Min starkaste tanke genast efter filmen var: "Jag vill ha mera, jag vill veta hur det här fortsätter".

Fastän filmen passar för hela familjen är det ändå inte frågan om en familjefilm i sliskig Disney-anda. Människor och varelser dör (dock ej värst grafiskt) och eftersom det är den kommande Darth Vaders barndom vi följer går allt inte alltid precis så lyckligt som det skulle göra i en normal Hollywoodfilm. Nå, den klumpiga kumpanen har vi ju, men Jar Jar Binks, som är en helt datoranimerad rollfigur, är faktiskt inte enerverande som man kunde ha trott efter att ha hört om alla "kill Jar Jar" -webbsidor som nätet lär vara fullt av.

Filmens scenografi är ypperligt fin. Den är dock inte så förslående som i den första Star Wars -filmen, helt enkelt för att vi blivit vana vid att sf-filmer kan ha förstaklassiga och trovärdiga scenografier, något som inte var så vanligt då den ursprungliga Stjärnornas krig -filmen slog igenom. Designmässigt skiljer sig filmen en hel del från de ursprungliga filmerna med rundare och på någott sätt mera pompösa former. Filmens designteam leddes av Doug Chiang med Terryl Whitlatch som ansvarig för alla varelser och Ian McCaig som ansvarig för kostymdesignen (en del av drottning Amidalas kostymer är alldeles otroligt fina).

Specialeffekter vimlar det av i Det mörka hotet och speciellt digitala sådana. Det är ändå svårt att kalla Episod I för en effektfilm, för de fantastiska effekterna är på inget sätt upplyfta från själva filmen. För mig var alla effekter en verklig del av filmens värld till skillnad från t.ex. Jurassic Park eller Terminator 2, där huvudeffekterna fastän mycket välgjorda ändå underströks som "se vad vi kan åstadkomma, är det inte snyggt".

Musiken är ju en viktig del av Star Wars -helheten. Precis som i de tidigare filmerna är det John Williams som har skött om kompositionen. Fastän musiken i Episod I innehåller en del bekanta teman är den precis som scenografin ganska så annorlunda än i de tidigare filmerna. Då musiken förr behärskats av en massivt orkester behärskas den nu av en massiv kör. På något sätt kändes musiken faktiskt bättre än i de gamla filmerna.

George Lucas har gjort det som man knappast vågade önska. Efter långa 16 år har han lyckats skapa en värdig prelud till Stjärnornas krig. En film som är lika klart en avgörande del i Star Wars -mytologin som den är en i sig själv fungerande äventyrsfilm. En film som bygger upp stora förväntningar för de påföljande delarna i sagan och lämnar fansen hungrande efter mera.

-Ben Roimola- 3.8.1999


[Tillbaka till Näthörningen]