[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

Interstellar

Regi: Christopher Nolan
Manus: Jonathan Nolan & Christopher Nolan
Musik: Hans Zimmer
I huvudrollerna: Wes Bentley, Jessica Chastain, Mackenzie Foy, Anne Hathaway och Matthew McConaughey
Längd: ca 169 min
Ursprungsland och -år: USA, Storbritannien, 2014
Åldersgräns: 12
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen på IMDb

Kortkort:
Interstellar är en utmärkt science fiction-film för människor som är färdiga att reflektera över det de ser. Är du ute efter action-kryddad sf eller rymd-pang-pang är det lika bra att skippa filmen.

Lite längre:
Lika bra att få det sagt med det samma: Christopher Nolans Interstellar är en mycket bra science fiction-film! Det här är en film för den tänkande människan. En film i klass med Moon, Solaris och till och med 2001. Nolan verkar dessutom rikta en handfull respektfulla hyllningar i riktning av Kubriks klassiker.

Filmen berättar om en ospecifierad, men relativt nära, framtid där mänskligheten får jobba hårt för att mätta alla de hungrande magarna på planeten. Jorden är utarmad och framtiden ser inte värst ljus ut. Vem orkar lyfta blicken mot rymden då vi har fullt upp med att försöka hålla oss vid liv på vår hemplanet, men kanske räddningen ändå ligger någonstans där borta? Hur stort pris är vi i så fall beredda att betala för vår räddning?

Interstellar är en film där folk beter sig mänskligt, både i det goda och det onda. Den visar hur sköra vi människor och hela mänskligheten är, hur än härdade vi tror oss vara. Det här är en film som fokuserar på människan, mänskligheten och det goda inom oss, kärleken. Men Interstellar är inte en romantisk film och definitivt inte heller en actionfilm. Det här är hårdkokt science fiction med relativitetsteorier, svarta hål och tvillingparadoxer, men filmen håller hela tiden siktet på människan. Genom science fiction-linsen tvingar Nolan oss att se på oss själva och ta ställning till vad det är som gör oss ”mänskliga”.

Christopher Nolan svarar för filmens manuskript, tillsammans med sin bror Jonathan Nolan; förutom att han har regisserat filmen står han också som en av dess producenter. Det verkar alltså som att han hållit i alla de viktiga trådarna och det märks. Interstellar känns inte som något som slängts ihop av en bunt studioslavar eller beräknande hollywoodekonomer som försöker återskapa receptet på den senaste kassamagneten. Det här är en film som berättar sin historia med exakt de medel som behövs, utan att oroa sig för om de medlen tilltalar den breda filmgående allmänheten eller ej.

Nolan behandlar stora frågor som mänsklighetens framtida överlevnad, men han gör det utan att understryka varje viktiga punkt. Han underskattar inte tittaren, utan låter oss själv läsa mellan raderna och hitta det vi anser är viktigt i berättelsen.

Fastän Interstellar är en film som det inte skadar att se på en stor bioduk och en film som det definitivt inte skadar att se med ordentlig ljudåtergivning, som kan få dig att verkligen känna raketmotorernas vrål i din kropp och haja till kontrasten mellan det och rymdens ljudlöshet, är det berättelsen som är det viktiga. Och berättelsen i Interstellar är så stark att jag är säker på att den här filmen nog skulle hålla för att ses t.o.m. på en liten surfplatta med monoljud!

Gillar du tankeväckande science fiction, med för engångs skull positiv anda, även om filmen spelar med mycket dystra premisser, har du en fantastisk, närmare tre timmar lång, filmupplevelse framför dig.

-Ben Roimola- 5.11.2014
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.

[Tillbaka till Näthörningen]