www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Iron Sky

[Affischen för Iron Sky]


Regi: Timo Vuorensola
Manus: Michael Kalesinko, efter Johanna Sinisalos originalmanus.
Musik: Laibach
I huvudrollerna: Julia Dietze, Christopher Kirby, Götz Otto, Stephanie Paul och Peta Sergeant.
Längd: ca 93 min.
Ursprungsland och -år: Finland, Tyskland & Australien 2012
Åldersgräns: F-12
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen på IMDb

Kortkort:
Mycket lyckad finländsk science fictionfilm som bevisar förutom att det går att göra visuellt imponerande sf även i Finland också att det går att kombinera visuellt imponerande sf med tankeväckande politisk satir.

Lite längre:
Jag minns hur jag som liten sf-parvel funderade om det kunde vara möjligt för finländare att göra en science fiction-film i stil med de stora sf-spektaklen man sett i tv och på bio. Alla finländska sf-filmer jag dittills sett kändes mer eller mindre pinsamma, speciellt då det gällde det visuella och specialeffekterna.

Och nu är vi här, året är 2012 och Iron Sky lyser upp biografdukarna. Egentligen har vi varit här redan en tid. Timo Vuorensolas regissörsdebut Star Wreck: In the Pirkinning visade att det nog fanns sakkunskap i Finland även för massiva rymdskeppsspecialeffekter. Men Star Wreck var ändå mer ett amatörprojekt och ett projekt med sikte på webbdistribution. Iron Sky är en fullfjädrad professionell långfilm med en världsomspännande distribution (filmen är redan såld till över 70 länder).

Iron Sky är en film som inte behöver skämmas alls i jämförelse med megaproduktioner gjorda av stora utländska studior. Visuellt sett är filmen av toppklass, detta gäller allt från dekoren till specialeffekterna. Men Iron Sky är inte endast en lyckad specialeffektskavalkad, nej, det här är en lyckad science fiction-film, ja helt enkelt en lyckad film.

Grundpremissen i Iron Sky låter kanske inte så spännande (eller så låter den superspännande, beroende på hur du förhåller dig till rymdnazister): Före slutet av andra världskriget hade Tyskland skapat ett hemligt rymdprogram och byggt en bas på månens baksida. Rymdbasen har varit isolerad från Jorden sedan krigets slut, men det amerikanska rymdprogrammets återaktivering leder till att basen upptäcks och det å sin sida får månnazisterna att anfalla Jorden.

Berättelsen är dock inte så simpel som denna korta synopsis kan låta påskina. Iron Sky är heller inte en hjärnlös rymd-pang-pang-rulle. Visst har vi maffiga rymdscener och enorma explosioner, men de är bara kryddan för den ställvis mycket bitska politiska ironi och drypande mörka humor som ligger i hjärtat av Iron Sky.

Regin fungerar mycket bra och skådespelarprestationerna är heller inget att skämmas för. Av huvudtrion stjäl den karismatiske Götz Otto (den onde naziofficeren Klaus Adler) oftast showen medan Julia Dietze (naziläraren Renate Richter) och speciellt Christopher Kirby (astronauten James Washington) blir lite fångna av rollfigurer som inte ges riktigt lika bra möjligheter att stråla.

Bland allt som fungerar sticker några onödiga scener en lite i ögat: att klä ner Julia Dietze till nästan bara underkläderna kändes påklistrat och kameran trivdes ibland lite väl bra i Peta Sergeants djupa urringning. Att parodiera sexismen i dagens samhälle är inte så lätt och ville Vuorensola göra det skulle det kanske ha fungerat bättre med att låta kameran dräggla över Ottos vältränade kropp. Men dylika mindre lyckade val vägs upp tiofallt av allt annat som fungerar. Bara det att tyskarna talar tyska konsekvent genom hela filmen (förutom, naturligtvis, då det pratar med folk som inte förstår tyska) är värd en eloge.

Det viktigaste i en film är ändå handlingen och även här får Iron Sky tummen upp. Blandningen av från rymden kommen nationalsocialism och amerikansk (eller egentligen vilken som helst) presidentspelspolitik är läcker och samtidigt mycket skrämmande. Slutresultatet är en gedigen science fictionfilm som dessutom lyckas med konststycket att överraska och väcka tankar!

Med tanke på att Iron Sky bara är regissör Vuorensolas andra långfilm kan man inget annat än att lyfta på hatten och buga djupt. Den här mannen kommer att gå långt och finländsk science fiction har nu definitivt bevisat sin existensmöjlighet även i filmform!

-Ben Roimola- 25.3.2012
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]