[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

Hugovinnare 2001 i kategorin bästa novell

David Langford: Different Kinds of Darkness

Different Kinds of Darkness
Författare: David Langford
Publicerad i: tidskriften Fantasy & Science Fiction, januari 2000
Utgivningsår: 2000
Kan läsas på webben på adressen http://www.sfsite.com/fsf/fiction/dl01.htm

Detta är en verkligt skrämmande novell. Finncon-gästen Langford har skrivit en tankeväckande, en oroväckande, en skräckinjagande berättelse med dystra och antagligen sannolika implikationer.
   Novellens början är inte värst lovande, närmast som något ur Enid Blyton. Vi har en hemlig klubb vid namn Shudder Club och ett antal skolbarn med en förbjuden bild. Klubbens verksamhet går ut på att försöka stirra på den underliga bilden så länge som möjligt. Fem sekunder. Tio. Tjugo sekunder.
   Barnen lever i en värld med oförklarliga mörka ställen. Denna mörkhet är annorlunda än den normala och det verkar som om de vuxna kan se i den. Mörkheten kan ha något med terrorister att göra.
   I skolan får barnen veta om BLIT - Berryman Logical Imaging Technique - det vill säga farliga matematiska figurer som kan göra människor galna eller till och med döda dem. Berryman var en matematiker som frågade sig "What if there are problems that crash the human brain?" och gick sedan och hittade på ett dylikt problem. Nu används BLIT-figurerna både av regeringar för att hålla folk i styr och av terrorister för att bekämpa regeringar. Barnens bild är en av dessa farliga BLIT-figurer.
   När barnen åker fast med sin bild avslöjas den stora hemligheten - barnen har inplanterade i sina hjärnor dataprocessorer som styr det de ser. Detta för att skydda dem från terroristernas attacker, sägs det. Men så enkelt är det inte. Terroristerna utför attacker mot skolan för att bekämpa skolans förtryck och kontroll och censurmentalitet, vilket leder till det att barnen måste skyddas med processorer, vilket leder till mera terroristattacker, vilket leder till mera skydd eller censur eller kontroll eller förtryck. Och vem är det som till slut bestämmer vad barnen får se och vad de inte får se?
   Langfords idé är fullkomligt logisk. Vi kan censurera skivor och TV-program. Vi kan installera olika slags spärrmekanismer i TV-apparater och i internetdatorer, men barnen kommer ändå att komma åt det som de vill komma åt. Det finns alltid metoder att kringgå de olika spärrmekanismerna. Det enda verkligt effektiva sättet att censurera är att censurera eller förblända själva barnen. Endast då kan vi vara säkra på att de ser endast det som de ska se.
   Different Kinds of Darkness är inte en perfekt novell. När jag läser om den inser jag att idén är så mycket starkare än själva exekutionen att novellen hamnar i obalans. Dessutom är jag inte alltför förtjust i novellens struktur och det optimistiska slutet finner jag tämligen naivt, så smärtlöst går det väl knappast att lösa det hela. Trots att jag tycker om Langfords novell anser jag ändå att Mike Resnicks underbara svarta satir Elephants on Neptune kunde väl ha vunnit.

-Petri Salin- 5.9.2001

Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.

[Tillbaka till Näthörningen]