[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

Pathfinder

[Pärmen på Pathfinder]


Regi: Marcus Nispel
Manus: Laeta Kalogridis, baserad på Nils Gaups manus till filmen Ofelaš.
Musik: Jonathan Elias
I huvudrollerna: Moon Bloodgood, Clancy Brown och Karl Urban.
Längd: ca 102 min
Ursprungsland och -år: USA, Kanada, 2007
Åldersgräns: 15
Bildformat: anamorfisk vidbild
Distributör: FS Film Oy
hyr- och köpDVD
Recensionsformat: DVD
Filmens webbsida finns på http://www.pathfinderdvd.com/.
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/title/tt0446013/combined.
DVD-fakta:

  • Bildformatet är anamorfisk vidbild.
  • Skivan innehåller förutom originalljudspåret på engelska även en ungersk dubbning. Det engelska ljudspåret finns både som Dolby Digital 5.1 och DTS 5.1.
  • Textning på svenska, finska, norska, danska, isländska, engelska, engelska för hörselskadade, arabiska, hebreiska, portugisiska och ungerska.

Bonus:

  • Kommentarljudspår med regissören Marcus Nispel (ingen textning).
  • Deleted Scenes (9,58 min, vidbild, textning på portugisiska och ungerska): Sju bortlämnade eller förkortade scener, dessa kan ses med eller utan regissörens kommentarer.
  • Featurettes: Sju korta dokumentärer om hur filmen kom till.
    • The Beginning (5,13 min, anamorfisk vidbild, textning på portugisiska och ungerska).
    • The Design (6,32 min, anamorfisk vidbild, textning på portugisiska och ungerska).
    • The Build (5,09 min, anamorfisk vidbild, textning på portugisiska och ungerska).
    • The Shoot (5,41 min, anamorfisk vidbild, textning på portugisiska och ungerska).
    • The Stunts (5,36 min, anamorfisk vidbild, textning på portugisiska och ungerska).
    • We Shoot Now (2,31 min, anamorfisk vidbild, textning på portugisiska och ungerska).
    • Clancy Brown: Cult Hero (2,33 min, anamorfisk vidbild, textning på portugisiska och ungerska).
  • Concept Trailer (4,07 min, vidbild, ingen textning).
  • Theatrical Trailer (2,20 min, vidbild, ingen textning).

Kortkort:
Löjligt dålig ”historisk” vikingakampfilm med minimala fantastiska inslag.

Lite längre:
Ibland är det roligt att se en film som man inte vet något om på förhand. Det här var fallet med Pathfinder. Konvolutet såg definitivt svärdkampfantasyaktigt ut med en halvnaken långhårig hjälte som svingar sitt svärd mot en välbepansrad yxförsedd jätte. Visst, den kunde man ju recensera.

Att se helt okända filmer är som att gå på äventyr. Oftast blir resultatet att man slösat bort tid på ytterligare en intetsägande dussinprodukt, men ibland stöter man på en pärla ... eller pur dynga, vilket tyvärr var fallet med Pathfinder.

Utgångspunkten är inte alls så dålig: Vi befinner oss i det som senare kommer att kallas Amerika. Tiden är ungefär kring år 900 enligt vår tidräkning. En indiankvinna hittar ett underligt skeppsvrak och i den en ung ljushårig pojke.

Femton år senare är vikingarna tillbaka – drömmen om en fredlig samexistens mellan lokalbefolkningen och nykomlingarna kan glömmas direkt.

Med Karl Urban som den indianuppvuxna vikingasonen, bl.a. Clancy Brown som en av de relativt sett ganska så blodtörstiga vikingarna samt en hel drös äkta (?) indianer i huvudrollerna har man inte valt helt fel. Lägg till det faktum att vikingarna konsekvent pratar något som låter relativt fornnordiskt, enligt uppgifter i extramaterialet skulle det vara isländska och att filmen färgmässigt har en ganska så smakfullt blek och jordnära färgpalett och resultatet både låter och ser ut helt hyfsat.

Tyvärr är dock handlingen och därmed i detta fall hela filmen total kacka.

Min filmupplevelse stördes först av diverse berättartekniska saker som helt enkelt inte riktigt tycktes fungera. Ena sekunden hade man snö på marken, andra sekunde var man mitt i något som kunde vara en regnskog. Lägg till ännu scener som inte tycks leda någonstans eller ens ha något med filmen att göra och tittarens panna börjar vecka sig.

När sedan klicheerna började ligga tjockt på marken och handlingens interna logik visade sig vara något som filmmakarna inte orkat bry sig om började den här tittaren slutligen tappa intresset totalt.

I filmens eftertexter tackar man den samiska filmen Ofelaš från 1987 för inspiration. Jag kommer ihåg då den filmen fick sin premiär, den första samiska långfilmen, som senare blev Oscarnominerad som bästa utlänska film. Jag har inte sett Nils Gaups Ofelaš, men i stället för att tro att originalen var lika löjlig har jag lättare att tro att Pathfinder är ytterligare ett exempel på hur det amerikanska filmmaskineriet kan ta vilket som helst fungerande koncept och omforma det till något undermåligt.

Pathfinder är alltså en film som det inte lönar sig att slösa tid på. Dessutom är de fantastiska elementen i filmen så små, en profetia och en mystisk vit vildhäst, att det nog är en tolkningsfråga ifall man vill räkna filmen som fantasy eller ej. Att vikingarna sedan ser ut som demoner ur en värre fantasyfilm är sedan en annan sak.

-Ben Roimola- 19.8.2007
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.


[Tillbaka till Näthörningen]