|
[Tillbaka till Enhörningens huvudsida] Pirates of the Caribbean: At World’s End
Kortkort:
Lite längre:
Men vad skall man sen tycka om Pirates of the Caribbean: At World’s End. För det första skall jag gnälla. Orlando Bloom och Keira Knightly är som två träbockar. Johnny Depp är som en clown som ibland spelar över så det knakar. (Ibland gör alla Johnny Depp det). Varför kunde man inte skippat dem helt och hållet. De är i hela filmen så tråkiga att varje gång de dyker upp plattar det till hela filmen. Filmen är alltför lång. Intrigen är så invecklad att man ibland tappar bort sig. Det vimlar av personer och karaktärer och man vet ibland inte vem som egentligen är vem. Kunde man inte gjort manuset litet kortare? Här finns utdragna scener som om man fått betalt per meter film man gjort. Till exempel scenen med krabborna i saltöknen är alltför lång och Jack Sparrows kommenterande till sig själv är också helt onödigt. (Ibland är det ju riktigt kul men ändå). Inledningen av filmen med alla dessa skämt och lömska planer är ibland helt triviala och gör att man börjar fundera på andra saker. Som t.ex. att i filmen är ju piraterna egentligen de goda och ostindiska kompaniet de onda medan det i verkligheten var tvärtom. Men Lord Beckett är ju helt enkelt underbar som bad guy. Han kunde ha blivit en underbar pirat. Men sen till det positiva. Filmen innehåller igen härliga scener. Där skeppen seglar över sanddynerna, vattnet forsar över världens ände, piratfästningar och mycket annat. Här finns ibland allt det där som jag som ung fantiserat att få se när man läste sjörövarberättelser och andra berättelser om havet. Men det bästa är nog ändå Kapten Barbossa. Han är helt i skuggan av Jack Sparrows spexande men han är helt enkelt suverän. Man kunde göra en piratfilm där det berättas endast om Barbossa. Han talar som en pirat, han beter sig som en pirat och han är en pirat. Han gjorde redan i första filmen ett väldigt stort intryck på mig och det bara växer och växer. Slutstriden är också väldigt kul. Den räddade hela filmen. Men vad skall man vänta av en film som detta. Ett cinematiskt konstverk eller tre timmars underhållning med svärd, rom, kamratskap och strider. Tror att om man skulle klippa ihop Dead Man’s Chest och At World’s End till en film som är fyra timmar lång skulle man få en väldigt bra film. Kanske en av de bästa äventyrsfilmerna som någonsin gjorts. Som ett citat från filmen: ”Nobody moves. I lost my brain.” Lämna hjärnan hemma och ni har 3 timmar med underhållning. Annars har ni tre timmar ont i baken. -Kenneth Lindholm- 27.5.2005
|