[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

Red Sonja

Regi: Richard Fleischer
Manus: Clive Exton; karaktären Red Sonja är baserad på seriefiguren med samma namn som i sin tur är en skapelse inspirerad av, men utan egentligen desto mer samband med, Red Sonya of Rogatino som R.E. Howard skrev om i novellen The Shadow of the Vulture.
Musik: Ennio Morricone
I huvudrollerna: Sandahl Bergman, Ronald Lacey, Brigitte Nielsen, Arnold Schwarzenegger och Paul Smith
Längd: ca 85 min
Ursprungsland och -år: Nederländarna/USA, 1985
Åldersgräns: 15
Bildformat: anamorfisk vidbild
Distributör: Universal Pictures Finland Oy
Recensionsformat: DVD
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/title/tt0089893/combined
DVD-fakta:

• Bildformatet är anamorfisk vidbild.
• Skivan innehåller originalljudspåret på engelska i Dolby Surround.
• Textning på svenska, finska, danska och portugisiska.

Bonus:

• Intervju med Richard Fleischer (51,25 min, bildformat 4:3, textning på engelska eller portugisiska ifall det valts som språk då skivan stoppas i spelaren): Fleischer berättar hur han blev regissör och om sitt liv bland film.
• Bildgalleri: Ett tjugotal stillbilder från filmen samt filmens franska affisch.
• Trailers (1,58 min, anamorfisk vidbild, ej txt): Två Red Sonja-trailers som är närmast identiska förutom att den andra har franska för- och eftertexter som ger filmen namnet Kalidor.

Red Sonja är på alla sätt ett verkligt fantasyäventyr. Red Sonja, spelad av en ung Brigitte Nielsen, ger sig efter att hennes familj mördats ut för att hämnas på den onda drottningen Gedren. Gedren har i sin tur stulit en kraftfull talisman som hjälper henne att utvidga sitt rike, en talisman som med sin kraft emellertid också hotar hela världens existens. På sin väg möter Red Sonja Lord Kalidor, Arnold Schwarzenegger, som även han söker talismanen för att förstöra den, men som även snabbt faller för Sonja. Frågan är emellertid om de kommer att hinna fram i tid och om Sonja kommer att få sin hämnd. Och om hon kommer att öppna sitt hjärta för Kalidor.

Red Sonja bjuder kanske inte på de mest högtflygande agerande. Både Nielsen och Schwarzenegger stapplar sig godmodigt genom sina repliker. Stridsscenerna, som upptar en stor del av filmen, hör också till något av det tråkigaste och mest fantasilösa man sett på länge. Men det här var trots allt långt innan Sagan om ringens tid. Ändå borde filmen, om inte annat än genom att väcka lite nostalgi till liv, kunna tilltala verkliga fantasyfantaster. Fantasyandan lever i den och världen man rör sig i känns, trots att den är rätt avskalad, fascinerande och levande. För alla andra finns Nielsens ben och Schwarzeneggers muskler.

Jag kunde sluta min recension här, för i ärlighetens namn finns det inte så mycket mera att säga. Det här varken en lång eller en invecklad historia och karaktärerna är välporträtterade men inte tillräckligt djupa för att man ska orka sig på en ingående analys. Och trots att världen man rör sig i är rätt intressant erbjuds man här inte något direkt extraordinärt. Eftersom vi i centrum av berättelsen har en stark kvinnlig karaktär kan jag emellertid inte låta bli att göra en snabb feministiskt inriktad analys. Det iögonfallande här är på många sätt den styrka och den makt som i filmen tilldelas kvinnliga karaktärer med tanke på när filmen gjordes. Idag är svärdsvingande självständiga kvinnor som tillåts rädda dagen inget nytt. Men den här filmen kom 1985, mitt i den tid som beskrivits som ett backlash mot kvinnlig styrka på film.

Helt utanför denna backlash rör sig filmen dock inte. Någon samverkan mellan kvinnor möter vi t.ex. inte här. Istället mördas snabbt den grupp med kvinnor som kunnat erbjuda hjältinnan en kvinnlig samhörighet. De två kvinnliga huvudkaraktärerna sätts istället i konflikt med varandra. Smått skrämmande är också filmens, som det verkar, homofobiska drag. Gedren, som velat regera med Sonja vid sin sida, är både ond och galen och måste naturligt nog förgöras. Istället sammankopplas Sonja med män och olika patriarkat. Hon tränas av män och omringas av dem. Och trots att hon känner ett motstånd mot de flesta män är det helt klart att ett av huvudmålen med berättelsen är att hitta Sonja en värdig man och föra in henne i en acceptabel heterosexuell relation.

Trots detta är filmen ändå smått tilltalande just genom den kvinnliga styrka den bjuder på, en styrka som skulle kunnat undergrävas mycket mera än den görs.

-Sofia Sjö- 9.5.2006
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.

[Tillbaka till Näthörningen]