[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]
William Hope Hodgson: Rösten i mörkret och andra skräckfyllda berättelser
![[Pärmen på Rösten i mörkret och andra...]](../Bilder/Bilder_2003/Rosten_i%20morkret.jpeg)
Rösten i mörkret och andra skräckfyllda berättelser
Författare: William Hope Hodgson
Utgiven av Aleph Bokförlag (http://www.alephbokforlag.se)
Utgivningsår: 2003
ISBN 91-974537-1-4
Vem har inte bänkat sig framför TVn, hoppfullt väntande på en "skräckis", så där lagom hemsk utan att vara alltför obehaglig? Hodgsons noveller hade med fördel kunnat ligga till grund för en sådan serie. Den något omständliga prosan skulle då ersättas av dimmiga fartygsdäck och gastkramande musikŠ Ihåliga röster skulle ropa utifrån det tomma havet, stormen skulle ryta, tystnaden i lugnet efter stormen skulle brytas av olycksbådande knackningar och skrapanden. Själva luften, etern, skulle vibrera i violett, och ljus förvandlas till mörker, när spökgestalternas verklighet tog över.
Författarens mellannamn är Hope, men i hans värld saknas hoppet ofta. Figurerna i novellerna är evigt fångar i tröstlöshet utan slut och utan nåd, övervuxna av mögel eller strandsatta resten av sina miserabla liv i kletig tång. Ingen räddar dem. Novellerna saknar ofta "knorr", utom i de fall där hemskheterna visar sig ha en naturlig förklaring.
Nej, vill man få ut något av denna nästan hundraåriga prosa måste man ta steget in i författarens dystra värld och låta sig ryckas med av hans ordrika uppbygge av stämning. Det mesta här handlar om stämning, atmosfär, inte om "plot" eller upplösning. Och denna skräckvärld är originell och intressant och gör Hodgson till en författare värd att återupplivas och åter läsas.
Boken innehåller sex noveller, därav fyra med anknytning till fartyg och hav, miljöer som Hodgson kände väl till. Vraket är tidigare publicerad och är säkert mycket karakteristisk för författaren, med sin mycket grundliga beskrivning av en fruktansvärd, motbjudande jättemögelvarelse. Själv tycker jag bäst om Rösten i mörkret, den har ett format som känns anpassat till vad som berättas, är lagom lång helt enkelt. Där hålls mitt intresse uppe i varje mening. En av novellerna, Eloi Eloi lama sabachthani är en mycket märklig, utdragen, surrealistisk skildring av vad som kan hända den som försöker återskapa Jesu lidande på korset. Hemsökelsen i slutet av gatan är en tämligen bagatellartad spökhistoria, dock med samma stämningsuppbyggande prosa.
Inte minst intressant är utgivaren, Rickard Berghorns, efterord där Hodgson presenteras och hans författarskap analyseras. I vår tid, med dess tendens till historielöshet, är det en välgärning att ge ut en sådan här bok med budskapet: det var faktiskt här det började en gång.
En stor eloge vill jag också ge för omslaget av Nicolas Krizan: så läckert att det nästan känns som en angenäm smak mot gommen.
Denna lilla bok är ett måste för var och en, som är det minsta intresserad av historiska skräckromaner.
-Cecilia Wennerström- 26.10.2003