[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

J.K. Rowling: Harry Potter and the Order or the Phoenix

Harry Potter and the Order of the Phoenix
Författare: J. K. Rowling
Förlag: Bloomsbury
Utgivningsår: 2003
ISBN 0-7475-5100-6

Den femte Harry Potter-boken lät vänta på sig i tre år. Då boken äntligen utgavs 21.6 tog den världen med storm. Åtminstone i Storbritannien och USA öppnade vissa bokhandlar dörrarna genast efter midnatt på natten mellan fredagen och lördagen. Folk köade som man hittills bara sett folk köa vid premiärerna av de nyaste megafilmerna.
   På grund av midsommaren kunde man i Finland köpa boken först på söndagen, men även här ställde sig de ivrigaste Potterfantasterna i kö över ett dygn före butiksdörrarna öppnades.
   Potter klev utan problem över nyhetströskeln i de flesta dagstidningar och nyhetssändningar. I den finska huvudnyhetssändningen intervjuades Potteröversättaren Jaana Kapari som även hon först nu fick bekanta sig närmare med sitt nästa arbetsuppdrag. Inga förhandsexemplar av boken hade spridits före dagen D (eller i det här fallet blir det väl dagen P), såväl pressen som översättarna som annat fackfolk fick boken i sina händer först då den vanliga läsaren också kunde köpa Potter nummer fem.
   Enligt pressuppgifter hade de inhemska bokhandlarna köpt in boken i tusentals då man i vanliga fall lär köpa in utländska titlar endast i några hundra exemplar. Ändå var böckerna slutsålda redan efter några dagar och de som inte hade genast skaffat sig sitt eget exemplar fick nöja sig med att vänta några dagar tills ett nytt parti böcker anlände.
   Potterförfattaren J.K. Rowling lär ha förtjänat så mycket på Potter att hon redan är rikare än drottning Elisabeth. Hon kanske ännu ligger långt från att vara världens rikaste, men ett som är säkert är att hon inte längre behöver skriva, eller göra något annat heller, för att klara sig ekonomiskt.
   Hur är då resultatet då pengabristen inte längre driver Joanne Rowling till att skriva (om den nu någonsin gjort det)?
   Harry Potter and the Order of the Phoenix är litet av en blandad affär. Å ena sidan är det här en Potterbok som alla de tidigare och fyller definitivt alla ivriga Potterfantasters önskemål, men å andra sidan känns det hela litet "tunt" och tomt. När jag väl kommit till slutet av sidan 766 och stängt boken tyckte jag att allt detta mycket bra kunde ha sagts på avsevärt färre sidor, eller till och med utan några sidor alls.
   Rent fysiskt sett är den nya Potterboken inte en tunn bok, tvärtom. Den femte Pottern är tjockare än någon av de tidigare böckerna i serien. Harry Potter and the Order of the Phoenix är på några tiotals sidor när lika tjock som de tre första böckerna tillsammans!
   Boken är uppställd på samma sätt som vi redan blivit vana med från de tidigare Potterböckerna. Handlingen sparkar igång på sommaren och fortsätter ett år framåt för att avslutas vid början av ännu ett sommarlov.
   Harry har fyllt femton och definitivt kommit in i det värsta skedet av tonåren. Det här är inte den Harry Potter vi lärde oss känna i den första Potterboken. Borta är den litet blyga pojken och i stället har vi en uppkäftig jävel vars humör går från den ena ytterligheten till den andra på några ögonblick. Den ena sekunden älskar Harry hela världen och i nästa hatar han allt och alla.
   Rowling skriver en skrämmande bra tonårsskildring. Ser man på världen genom Harrys ögon, och det gör vi ju, kretsar allt kring honom. Allt som händer är Harrys fel eller Harrys bedrift. Alla andra borde naturligtvis lyssna bara på vad Harry säger och vågar någon hålla hemligheter från Harry är det ju klart att denna person av någon anledning hatar Harry. Och anledningar till varför folk hatar en är ju otroligt lätta att komma på då man år tonåring.
   Harry Potter som femtonåring är en såpass trovärdig och ansträngande bekantskap att åtminstone undertecknad innerligen önskar att Rowling snabbt får skrivet in litet mer vett i ungen.
   Visst känns det ibland litet väl tröttsamt att läsa om den femtonårige Harry, men samtidigt är det här en av de aspekter som gör Potter-böckerna snäppet bättre än många andra dussinserier för ungdomar. Varje bok i Potterserien har beskrivit ett år i Harry Potters liv och i stället för att trycka på nollställningsknappen efter varje bok har Joanne Rowling sakta men säkert låtit Potter växa och utvecklas.
   På samma sätt utvecklas också den helhetsberättelse som alla fem hittills utkomna samt de två ännu oskrivna Potterböckerna är delar av.
   Det är den här större berättelsen som blir lidande i Harry Potter and the Order of the Phoenix. Vi får lära oss en hel del nytt om Harry själv, litet nytt om hans föräldrar och den magiska värld Harry lever i, men den stora ramberättelsen, den som binder ihop alla sju böcker tar sist och slutligen bara några steg framåt. Visserligen är dessa viktiga steg. Steg som förklarar en hel del, men sanningen är att det som Rowling här beslutar att avslöja för läsaren kunde ha gjorts i ett enda kapitel till exempel i slutet av den fjärde boken.
   Harry Potter and the Order of the Phoenix är så otroligt Harrycentrerad att egentligen ingen annan i det stora persongalleriet tillåts utvecklas. Harry får rejält med mera djup och kött på benen, men hade man bara den här boken att utgå ifrån skulle de övriga karaktärerna kännas fruktansvärt tunna och intetsägande.
   Summa summarum: Rowling skriver lika bra som förr, men hennes förlagsredaktör skulle nog mer än väl kunna hålla ett litet stramare tag om tyglarna.
   Jag kan tänka mig att Potterfans i ungefär femtonårsålder slukar den femte Potterboken som aldrig förr. Lika väl kan jag också tänka mig att de Potterfantaster som är omkring tio år blir ställvis rejält uttråkade medan vuxna Potterister fyller den tomhet som den nyaste Potterboken lämnade genom att plocka fram seriens tredje eller fjärde bok.
   Skulle Potterböckerna vara en trilogi så skulle Harry Potter and the order of the Phoenix helt klart vara trilogins mellersta och mest intetsägande del.

-Ben Roimola- 30.6.2003
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.

[Tillbaka till Näthörningen]