[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

H.G. Wells: I avgrunden och andra noveller

I avgrunden och andra noveller
Författare: H.G. Wells
Översättare: Erik Carlquist
Förlag: Bokförlaget h:ström ­ Text & Kultur
Utgivningsår: 2006
ISBN 91-89447-68-9
Wikipedias artikel om författaren finns på http://en.wikipedia.org/wiki/H._G._Wells.

Till min barndoms stora läsupplevelser hörde H.G. Wells’ science fiction, både i form av min farfars brors gamla Illustrerade Klassiker och som böcker. Världarnas krig var redan då en besvikelse – hur kan en så häftig bok ha ett så antiklimaktiskt slut? – men Tidsmaskinen var fenomenal! Mot bakgrund av detta kan man förstå att en bok med nästan 400 sidor av Wells’ noveller för mig såg mycket lockande ut.

H:ström har gett ut flera goda nyöversättningar av klassiska fantastikböcker, vackert inbundna och försedda med informativa inledningar. Så också denna. Den är satt i Charles Malins typsnitt Cochin, ett tyspnitt man inte ser så ofta idag men som var väldigt populär i början av nittonhundratalet, H.G. Wells’ mest produktiva tid. I sitt informativa förord behandlar John-Henri Holmberg frågan om science fiction-genrens ursprung, förhållandet Jules Verne – H.G.Wells, Wells’ liv och naturligtvis Wells’ författarskap.

Som Holmberg konstaterar var Wells ingen endimensionell människa. I historiens sken ser hans politiska åsikter minst sagt skrämmande ut (försvar av eugenik, planekonomi, ”upplyst diktatur”, osv), men att irra sig för långt ut på vänsterkanten anses ju ofta som nästan obligatoriskt för att kunna kalla sig intellektuell. Med sina många älskarinnor och oäkta barn motsvarade också hans privatliv stereotypen av en omoralisk socialist. Intressantast är ändå Holmbergs påpekande om att Wells till skillnad från Verne förmådde överbrygga sin egen tids normer och synsett och visualisera både framtiden och dess människor som annorlunda. Här har vi kanske den bästa definitionen på god science fiction. Framtiden skall inte bara innehålla ny teknik: den nya tekniken medför också annorlunda människor.

I avgrunden innehåller 30 noveller, de flesta av vilka aldrig tidigare översatts till svenska. Tyvärr är inte särskilt många av dem science fiction åtminstone i dess snävare betydelse, och den kungstanke som Holmberg lade fram om Wells’ bidrag till genren kommer fram bara några gånger. Wells är ändå som bäst när den gör det. Den nya acceleratorn handlar om en ny drog som förmår människan att nära intill stoppa tiden omkring sig – en förmåga som naturligtvis kan användas till mycket annat än att hinna fram till jobbet i tid. Generatorernas herre kan (om man klarar av att bortse från dess rätt plumpa rasism och religionsfientlighet) ses som en betraktelse över teknikens förmåga att trollbinda oss människor. Min favorit i samlingen är ändå Stjärnan, en bibliskt färgad domedagsberättelse med ett fantastiskt perspektivskifte på slutet. Både i den och Kristallägget figurerar för övrigt marsinvånare – som Holmberg påpekar i sitt förord var det vid sekelskiftet ganska vanligt att anse att Mars var bebott av en teknologiskt avancerad civilisation, något som bevisades av det omfattande kanalsystem man tyckte sig se på planetens yta.

De flesta av novellerna är snarare vad man kunde kalla fantastiska berättelser än egentlig science fiction. Vi får bekanta oss med många temata som senare författare vidareutvecklat: erbjudanden som verkar vara för goda för att vara sanna, grymma köttätande växter, forntida jättedjur som vägrar vara utrotade, magiska butiker, människor som överraskas av mirakulösa krafter, dörrar in i parallella verkligheter och biologisk krigsföring. Med sina många överraskande vändningar är Historien om herr Elvesham min favorit bland dessa berättelser.

Samlingen innehåller också två utmärkta och mycket Wellsianska spökhistorier, Det röda rummet och Walcote, samt en lång rad humoristiska berättelser. De sista representerar i mitt tycke bokens svagaste sida. De är flyhänt skrivna och underhållande, men inte mycket mer än det.

Som helhet var I avgrunden för mig en besvikelse. Den innehåller några verkliga pärlor, men det mesta är inte särskilt märkvärdigt. Det stora problemet med boken är vad man kunde kalla vilseledande marknadsföring: den innehåller mycket mindre science fiction än förordet och bakpärmen framhäver. Om man, som jag, väntar sig spännande framtidsutsikter och märkliga maskiner blir boken en besvikelse. Om man däremot letar efter en samling underhållande och ibland tankeväckande fantastiska historier har man här hittat rätt.

-Måns Broo- 19.12.2006

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.

[Tillbaka till Näthörningen]