|
[Tillbaka till Enhörningens huvudsida] Enhörningens Atorox-funderingar 2005År 2002, då Enhörningen för första gången deltog i Atorox-omröstningen med en egen jury, gjorde jag ett sammandrag av Enhörningsrösterna. Det hela var riktigt intressant, men av någon anledning blev det inte av att göra någon uppföljare på statistiken. Enhörningens Atorox-prisnämnd har fortstatt med samma besättning genom åren. Även i år har alltså ett femmannalag bestående av två kvinnor och tre män, alla fantastikfans, men alla med olika smak och olika bakgrund ”inom fältet”, läst alla 24 nominerade noveller och rangordnat dem. Som vanligt har var och en av Enhörningens Atorox-jurymedlemar arbetat helt på egen hand och nämndmedlemarna har alltså inte diskuterat sinsemelan om kandidaterna före de angett sina röster. Enhörningens Atorox-experter representerar så gott som hela svenskfinland från Österbotten till östra Nyland och består, som tidigare, av Peter Damlin, Lina Lagström, Jan Ray, Ben Roimola och Jennie Öhman. Var och en av dessa har alltså skickat in sina Atorox-röster till sf-föreningen i Åbo (som delar ut Atorox-priset), men på chefreds önskan har de även rapporterat om sitt röstande till Enhörningens redaktion. Undertecknad har sedan sammanställt Enhörningsrösterna och kan nu alltså presentera Enhörningens skugg-Atorox samt fundera lite på röstfördelningen. Det riktiga Atorox-priset utdelas på Atonova-evenemanget som hålls i Det blåa rummet i Åbo Kulturcentrum (Gamla Stortorget 5) inkommande lördag (17.9, kl. 15–18.45). På programmet står då både föredrag och paneldebatter, så det hela blir en ordentlig liten minicon. Efter prisutdelningarna och det övriga programmet fortsätter kvällen i kabinettet i Cosmic Comic Cafe (Köpmansgatan 4) som är reserverat från klockan 19.30 framåt. Men nu skall vi se vilken av årets Atorox-nominerade som Enhörningens expertråd ansåg vara årets bästa finländska fantastiknovell. Enligt reglerna för Atorox-priset får varje jurymedlem rangordna maximalt 10 noveller, man kan naturligtvis även plocka ut ett mindre antal noveller om man inte tycker sig hitta tio som är värda poäng. Den novellen man lägger på första plats får 10 poäng, den på andra plats 9 poäng o.s.v. Av de 24 nominerade novellerna fick hela 21 stycken poäng av Enhörningens prisnämnd. Som vanligt gick åsikterna gällande vilken som är den bästa novellen isär, men den här gången delades tiorna ändå bara mellan fyra noveller. Endast en av novellerna fick poäng av alla fem Enhörningsexperter. Tre noveller lyckades tilltala fyra experter var medan fem noveller fick röster av tre individer. De flesta novellerna fick alltså röster av endast en eller två nämnmedlemar. Mellan den bästa och nästbästa novellen skiljer det med endast tre poäng. Tvåan har ett klart avstånd på nio poäng till de två noveller som delar på tredje plats. Nästa steg neråt ligger igen endast två poäng lägre, medan gappet mellan top-5-novellerna och resten är hela fem poäng. I sin helhet ser Enhörningsjuryns röstfördelning ut på följande sätt:
Korta presentationer av de fem bästa novellerna kunde ju vara på sin plats: I sin novell Khii/yksin/Taivaanalla (Khi/ensam/Underhimmelen) målar J.K. Miettinen fram en värld där fortplantingen inte längre är var och ens personliga angelägenhet och hela konceptet med att föda upp barn och uppfostra dem har fått en mycket annorlunda innebörd än i dagens värld. Matka Reformaan (Resan till Reforma) och On vielä pimeää (Det är ännu mörkt) hör till Tero Niemis & Anne Salminens Nimbus-berättelser som publicerats i bokforma som novellsamlingen Nimbus ja tähdet (Atena kustannus Oy, 2004). Matka Reformaan är i grund och botten en mycket traditionell vildmarkspioniärberättelse, som egentligen kunde skrivas om som en vildavästernhistoria, men som som en sf-novell framhäver människans grundnatur på ett mer effektivt sätt. On vielä pimeää spekulerar på ett finkänsligt sätt om gränsen mellan jaget och medvetandet. Om mitt medvetande kan kopieras till en maskin, var är då jag? Johanna Sinisalos Yhdeksän ruukkua (Nio krukor) presenterar Sinisalos version av Jesus-myten. Som vanligt då det gäller Sinisalo är historien mycket trovärdigt och logiskt uppbyggd. Egentligen kunde det riktigt väl ha gått till så här. Leila Paananens Häivähdys sitruunaa (En skymt av citron) kunde väl sägas vara human science fiction. Den grundläggande sf-idén är så sf-aktig som något bara kan vara, men novellens vikt ligger i huvudpersonens liv och speciellt de uppoffringar han varit tvungen att göra och via det i grundfrågan om vad ett människovärt liv egentligen är. Spekulationer då? Vem kommer egentligen att vinna årets Atorox? Ja, skulle jag få bestämma skulle det nog vara Tero Niemi och Anne Salminen med novellen Matka Reformaan. Jag håller som bäst på med att läsa parets novellsamling och våndas konstant över att endast finskspråkiga läsare kan ta del av denna sf-guldgruva. Niemi & Salminen skriver mycket bra och har samtidigt fullständig koll över de sf-element paret beslutat att använda i sina berättelser. Men som man kan läsa ur Enhörningsjuryns röster är Niemi och Salminen kanske inte allas favoriter. Det är helt möjligt att priset går till en novell som kanske inte är någons favorit, men som alla gillar mer eller mindre. Råkar vinnarnovellen vara J.K. Miettinens Khii/yksin/Taivaanalla finns det inte så mycket att gnälla över, det är en riktigt lyckad novell (dessutom var novellen ju en Enhörningsjurymedlems favorit). Johanna Sinisalo ligger nog också mycket bra till. Personligen såg jag inget extra med hennes Atorox-kandidat, men jag har märkt förut att min smak i vissa avseenden avvikker mycket från de flesta läsares smak. Sinisalo har naturligtvis även namnet på sin sida. Det är onödigt att tro att inte ett så tungt författarnamn som Sinisalo skulle få några extra poäng bara för att hon är den hon är, även om novellen inte skulle falla alla i smaken. Häivähdys sitruunaa vann Portti-tidskriftens novelltävling senaste år. Paananen har alltså alla chanser att vinna Atorox-priset hon också. Det skulle inte vara första gången en Portti-vinnarnovell även vinner Atorox-priset. Hur möjligt är det med en vinnare från utanför top-5-kretsen då? Helt möjligt. Personligen skulle jag gärna se t.ex. Anne Leinonens starkt mytiska fantasynovell Velhonaisen salli elää (Låt häxkvinnan leva) få en högre rangordning i den slutliga Atorox-listan. Jag tycker årets novellskörd höll en klart jämnare standard än många tidigare år. Bland de nominerade novellerna fanns, enligt min mening, inga egentliga katastrofer. Några mindre starka kandidater hade slunkit med, men även de var bättre än de sämsta från några tidigare år. För mig själv var den absoluta toppen lätt att välja ut, men under den fanns ett tjockt lager med mycket bra texter av vilka nästan vilken som helst kunde vara toppnovell för någon annan. (Och när man ännu tar i beaktande alla de ypperliga noveller som borde ha kommit med på nomineringslistan, som t.ex. Petri Salins fantastiska Skuggtid, kan man nog inget annat säga än att 2004 var ett gott år för finländsk fantastik.) Det gäller att hålla i minnet att ovanstående lista endast visar hur fem personer, Enhörningens Atorox-jury, röstat. Eftersom rösterna fick en så vid utspridning som de fick inom en enda jury kan man anta att spridningen varit minst lika omfattande, men troligen långt annorlunda hos de andra tidskrifternas och föreningarnas juryn. Vem som slutligen fick årets Atorox och hur underligt Enhörningens jury egentligen röstade får vi återkomma till efter prisutdelingen inkommande lördag, men diskussionen kan naturligtvis flöda fritt redan nu i Atorox-diskussionstråden på Enhörningens forum. -Ben Roimola- 11.9.2005
|