www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Finncon 2007 – en rapport

– Ben Roimola –

Har du aldrig varit på en fantastikkongress eller aldrig varit på en Finncon kan det ju vara lite svårt att veta vad man skall vänta sig, och om det över huvudtaget lönar sig att åka flera hundra kilometer bara för att delta i något dylikt evenemang.

Förutom att vara en kongressrapport för dem som redan vet vad en science fiction- och fantasykongress (i Finland) är och helt enkelt vill veta hur årets Finncon gick, strävar den här artikeln även till att vara en introduktion till Finncon och delvis fantastikkongresser överlag och på det sättet väcka intresset hos dig som aldrig varit på ett dylikt evenmang.

Vad är Finncon egentligen?
Finncon är namnet på den stora science fiction- och fantasyfestivalen som numera arrangeras årligen i Finland. Till skillnad från de flesta andra, speciellt utländska fantastikkongresser har Finncon ingen inträdesavgift, vem som helst är alltså välkommen att traska in på Finncon, ta åt sig ett programhäfte och ta del av precis så mycket av programpunkterna som man vill.

Årets Finncon hade enligt officiella siffror omkring 7000 besökare. Att besökarantalet på Finncon blir så stort som det blir beror delvis på att evenemanget är gratis, delvis på att Finncon nuförtiden (Finncon arrangerades första gången redan 1986) redan är något av en institution som får publicitet genom att den omnämns i de flesta större dagstidningarna och annan media i Finland samt huvudsakligen på att Finncon sedan 1999 arrangerats i samarbete med ett liknande evenmang för anime och manga som senare fått namnet Animecon. Jag gissar att av årets 7000 besökare var en stor del på plats mer för Animecon än för Finncon. Vill du ha siffror kan jag ju tippa på 5000 besökare för Animecons del och 2000 för Finncons, men sanningen är ju att de två evenemangen är ganska så inlindade i varandra, så det går helt enkelt inte att dra upp strikta gränser mellan besökarna.

Det första man brukar se då man anländer till kongresslokalen, speciellt om det är frågan om ett större evenemang som Finncon är en stor folkhop som antingen köar för att komma in i kongresslokalen eller bara annars står utanför lokalen och diskuterar mer eller mindre vilt i små eller större grupper.

Så var det även på årets Finncon och eftersom en stor del av animefansen gillar att klä ut sig enligt sina favoritkaraktärer var det dessa som märkte först.

På en science fiction- och fantasykongress, eller ”con” som evenemangen ofta kallas i förkortning, kan du vänta dig att träffa science fiction och fantasyfans av alla de slag. Här finns folk som besöker sin första con likväl som folk som hållit på med fantastik och kongresser i tiotals år. Här kan du möta såväl folk som vet allt om någon tv-serie eller film som folk som endast håller sig till science fiction och/eller fantasy i tryckt format. Och mellan alla dessa ytterligheter finns de flesta fantastikfans, helt enkelt folk som gillar science fiction och fantasy oberoende av form eller format.

Då det gäller Finncon finns det ofta även en hel del folk där som inte egentligen har ett hum om fantastik, utan endast lockats till platsen av sin nyfikenhet eller dragits dit av sina barn. Förhoppningsvis blir en del av dessa såpass intresserade av ämnet att de så småningom blir fans själva.

Åldersgaffeln är vid, du kommer säkert att se såväl folk som är yngre som folk som är äldre än dig själv. Könsfördelningen är ganska så jämn, eller den skulle vara det, men det verkar som om de flesta animefansen är flickor, så det kan väl hända att de senaste årens Finncon-evenemang har haft fler kvinnliga besökare än manliga.

Vad kan man göra där då?
Väl inne i kongresslokalen gäller det att först ta åt sig ett programhäfte. Dessa utdelas gratis på Finncon och innehåller förutom evenemangets programtablå även information om hedersgästerna, artiklar om science fiction, fantasy och i Finncon/Animecons fall även artiklar om anime och manga. Ofta innehåller programhäftet också noveller eller andra texter av hedersgästerna. Programhäftet för årets Finncon var ett gediget paket på 50 sidor med pärmen i fyrfärgstryck. Upplagan för programhäftet lär i år ha varit 5000 exemplar och allt gick åt.

Samtidigt som du söker efter programhäftet kan det löna sig att kolla var kongressens informationspunkt finns. Behöver du hjälp under kongressen (t.ex. om du undrar var någon programsal finns, har tappat din plånbok eller vill veta var närmaste bankautomat finns) är det hit du skall vända dig.

Har du inte bekantat dig med kongressens program på förhand (Finncons programtablå slås fast flera månader före själva evenemanget och brukar således finnas i god tid på www.finncon.org) är det egentligen bäst att i det här skedet helt enkelt sätta sig ner i kongresslokalens café/bar eller någon annanstans där det finns utrymme och helt enkelt bekanta sig med programmet och försöka välja vad man vill se.

En annan möjlighet är naturligtvis att helt enkelt traska in i närmaste programsal där en programpunkt skall börja och se vad som bjuds. Jag rekommenderar dock inte att du hoppar in mitt under en pågående programpunkt eftersom detta kan vara mycket störande. Likaså lönar det sig att sätta sig möjligast nära utgången om du inte är säker på att du vill följa programmet till slut, så att du kan slinka ut utan att störa de andra i rummet.

Programmet på en fantastikkongress består oftast av föredrag, paneldiskussioner, debatter och prisutdelningar. Ofta kan man även ha filmförevisningar (på årets Finncon fanns t.o.m. en hörspelsuppvisning) och någonslags maskeradtävling. Då det gäller Finncon har maskeradtävlingen under de senare åren oftast hållits i samband med lördagens kvällsfest (så och i år), medan animefolkets egen maskerad, den s.k. cosplay-tävlingen är en av de stora animeprogrampunkterna och hålls alltid som en programpunkt under själva kongressen. I år hölls grupp-cosplay-tävlingen i kongresslokalens största sal som hade 750 sittplatser. För att undvika kaoset som köandet förde med sig senaste år var de som ville se tävlingen tvungna att reservera (gratis)biljetter på förhand. Biljetterna lär ha gått åt mycket snabbt och salen var högst troligen fullproppad.

Konstutställningar brukar också höra till programpunkterna. På årets Finncon fanns egentligen två konstutställningar, en amatörutställning för animekonst och en proffsutställning med konstverk av Judith Clute från Storbritannien och Timo Sälekivi från Jyväskylä. Proffsutställningen hölls på ett galleri i omedelbar närhet av kongressplatsen och var välbesökt.

Eftersom en kongress som Finncon har mycket varierande besökare är också programmet varierande. Här finns allt från vetenskapliga föreläsningar till humorfyllda paneldebatter som definitivt inte skall tas på allvar. Programmet på en Finncon behandlar också hela fantastikfältet. Allt från science fiction till fantasy och vidare till skräck (åtminstone då den innehåller element av fantastik) tas upp och likaväl behandlas såväl litteratur som film och tv och andra kulturformer som fandom i sig själv.

Några exempel på programpunkter på årets Finncon:

  • paneldiskussion om Harry Potter med såväl fans som Potterspecialister i panelen
  • föredrag om s.k. urban fantasy
  • paneldiskussion där översättare berättade om sitt jobb
  • intervjuer med hedersgästerna
  • diskussion om vetenskap och science fiction
  • diskussion om den nya Galactica-tv-serien
  • humorpanel om ämnen som folk definitivt inte vill att skall behandlas i sf.

Årets Finncon hade fyra parallella programspår, räknar man med Animeconprogrammet och programspåren om brädspel och spelutveckling kommer vi i bästa (?) fall upp till åtta parallella programspår, därtill kommer då konstutställningarna, diverse workshops (som kyborgworkshopen där man tillverkade kybernetiska delar eller workshopen där man tillverkade lurviga katt-, hund- etc öron) och andra mer udda programpunkter (som t.ex. Jordan-thriathlon som gick ut på en trekamp där det gällde för fyrapersoners lag att tävla i diskuskastning, stafettlöpning och dialoghögläsning; alla grenar förverkligades med hjälp av böcker från Robert Jordans Wheel of Time-serie).

Programspråket torde inte heller bli något problem. Största delen går naturligtvis på finska, men eftersom hedersgästerna oftast kommer från engelskspråkiga länder finns det alltid programpunkter på engelska. Finncon har faktiskt redan i flera år haft ett helt engelskt programspår, så i princip finns det en engelsk programpunkt på gång hela tiden. Sedan Finncon X år 2003 har Finncon även varje gång haft några programpunkter på svenska.

Hedersgäster?
Förutom programmet är det ofta hedersgästerna som drar folk till fantastikkongresser. Hedersgästerna är oftast författare, men de kan även vara konstnärer, redaktörer eller filmfolk. Ofta har speciellt de större kongresserna även en fanhedersgäst, som alltså till skillnad från de övriga hedersgästerna, som för det mesta är fantastikproffs, är en känd fan.

Hedersgästerna uppträder i egna programpunkter som intervjuer, uppläsning av skönlitteratur eller hedersgäststal, men oftast är de även med i andra programpunkter som t.ex. paneldiskussioner.

Kongresserna presenterar alltså ett utmärkt tillfälle att få se och höra intressanta författare och andra hedersgäster, men hedersgästerna är inte på plats bara för att bli dyrkade på avstånd utan för att träffa folk. Sålunda är det helt på sin plats att sätta sig ner vid samma bord med en hedersgäst i kongresslokalens café eller bar och starta en diskussion med denna. Normala hövlighetsregler gäller naturligtvis, och ingen förbjuder användningen av sunt bondförnuft, men hedersgästerna är vanliga människor precis som de andra conbesökarna och är oftast mer än glada över möjligheten att få prata med fans.

En speciell programpunkt för dem som vill ha möjligheten att diskutera med hedersgästerna med en liten grupp andra fans är de s.k. kaffeeklatscherna. Det här är programpunkter där deltagarantalet är begränsat till en handfull personer och som alltså kräver förhandsanmälning (antingen före själva kongressen eller under den). Det hela går ut på att hedersgästen och en grupp fans samlas runt ett bord med en kopp kaffe, te eller annat ät- eller drickbart för att helt enkelt diskutera fritt.

Finncon-evenemangen i Jyväskylä har brukat ståta med ett stort antal hedersgäster. Årets Finncon blev inget undantag och hade hela sex hedersgäster och därtill tre specialgäster. Hedersgästerna var redaktören Ellen Datlow, författaren Joe Haldeman, den långtida sf-fanen (och Joe Haldemans hustru) Gay Haldeman, författaren Elizabeth Hand, kritikern, redaktören och sf-fanen Cheryl Morgan samt som fanhedersgäst undretecknad. Specialgästerna var animespecialisten Jonathan Clements, kritikern, kolumnisten och fantastikexperten John Clute samt konstnären Judith Clute.

Kommersialism?
Förutom programmet, hedersgästerna och alla fans som finns på plats är naturligtvis försäljningsstånden något som intresserar de flesta conbesökare. Här hittar du såväl ideella föreningar som berättar om sin verksamhet och säljer sina medlemsblad och annat (t.ex. knappar med mer eller mindre roliga slagord) som bokhandlar, antikvariat m.m. Vid försäljningsborden finns helt enkelt möjligheten att köpa allt möjligt och omöjligt som kan tänkas intressera en fantastikfan.

Fester före och efter samt annat program i samband med Finncon
Programmet på en Finncon brukar pågå från 10 till 18. Efter lördagens program är det dags att ta sig till Finncons officiella kvällsfest som oftast hålls i någon närbelägen restaurang eller pub. Kvällsfesten brukar ha en inträdesavgift på några euro och information om var festen hålls och vad inträdet kostar hittas i programhäftet.

På fredagen innan själva Finncon kör igång brukar man också hålla en pubkväll. Enslags inledningsfest där fans som redan anlänt kan träffas och med lite tur även träffa hedersgästerna. Finnconfredagens kvällsfest brukar även vara skådeplats för den lekfullt allvarliga, ofta internationella, bordshockeyturneringen, Finnconkampen (som fakltiskt heter Finnconkampen ochså på finska).

Under senare år har Finncon även tjuvstartat med en träff för finländska fantastikforskare (i år hölls träffen redan på onsdagen och torsdagen innan Finncon) samt två kortare programhelheter på fredagen innan själva conveckoslutet. Fredagens program har oftast indelats i en vetenskaplig del med populärvetenskapliga föredrag samt en författardel som bestått av program som arrangerats av den finländska fantastikförfattarföreningen och som speciellt vänt sig till alla som skriver eller är intresserade av att skriva science fiction eller fantasy.

Finncon asvlutas på söndagen med den sista programpunkten där arrangörerna tackar alla för årets insatser och där nästa Finncons arrangörer kort presenterar den kommande conen. Efter avslutningen på söndagen följer ännu den s.k. dead-dog-festen. Det här är en fest som egentligen inte är öppen för allmänheten, utan främst är menad för arrangörerna och hedersgästerna som nu äntligen kan pusta ut. Ofta inbjuds även utländska fans och ibland även andra mer eller mindre utvalda conbesökare till avslutningsfesten.

År det värt att åka?
Är du det minsta intresserad av science fiction eller fantasy är Finncon ett evenemang som du definitivt inte bör missa! Vare sig du sedan vill bekanta dig med andra fantastikfans eller helt enkelt lära dig mer om science fiction och fantasy eller få nya idéer om ämnet har Finncon alldeles säkert något att erbjuda dig.


Fanhedersgästens Finncon

Eftersom jag hade blivit inbjuden som fanhedersgäst på årets Finncon hade jag bestämt mig för att inte ta någon extra stress för evenemanget. Jag skulle inte ta extra uppgifter och jag skulle inte heller ha något Enhörningsförsäljningsbord bakom vilket jag skulle vara tvungen att stå under hela kongressen.

Jag åkte till Jyväskylä på fredagen och kom fram halv fyratiden. För sent för att ta del av vetenskapsprogrammet eller sf-författarprogrammet som hade pågått under dagen som enslags inledning till själva Finncon. Vi anlände dock i tid för vernissagen för Judith Clutes och Timo Sälekivis konstutställning som skulle börja klockan 18 samt Finnconkampen, den traditionella fantastikbordshockeyturneringen, som skulle gå av stapeln klockan 20.

Efter att ha lämnat sakerna på hotellet styrde jag och min hustru kosan till Jyväskyläfansens stamställe, pub Sohvi. Här satt redan många fans från olika delar av Finland och även från utomlands och fler anlände med varje tåg som kom.

Då klockan närmade sig 18 tog jag och några andra fans en liten promenad till det närbelägna galleriet Becker. Vernissagegästerna fyllde galleriet till bristningsgränsen. Både Clutes och Sälekivis konst var intressant och mycket professionell, men kanske ändå inget som jag skulle hänga på min egen vägg. Hur som helst låg konstverken (naturligtvis?) utanför min prisklass.

Efter att ha studerat tavlorna och växlat några ord med bl.a. Judith Clute var det dags att ta sig tillbaka till Sohvi och äntligen beställa mat. Puben hade en mycket mångsidig meny och jag hörde ingen klaga om maten. Portionerna var både stora, goda och definitivt prisvärda.

Då klockan närmade sig åtta var det dags för mitt första hedersgästsuppdrag; som fanhedersgäst hörde det naturligtvis till att jag skulle delta i Finnconkampen. Jag är på inget sätt extra bra på bordshockey, men det är ju ett roligt tidsfördriv, speciellt i fansällskap, så risken finns att jag skulle ha deltagit även om jag inte skulle ha varit fanhedersgäst.

Spelet gick inte alls så dåligt och jag slutade som den bästa hedersgästen (att ingen annan hedersgäst deltog i kampen kanske kan lämnas onämnt).

Kvällen fortsatte i diskussionens tecken tills hotellrummet och sängen där började kännas som en bra idé. Fast flera bekanta redan på Sohvi hade frågat hur det kändes att vara fanhedersgäst började det hela egentligen sjunka in först då jag lagt mig. Tanken på kommande dagars programpunkter fick några fjärilar att flaxa slött på vingarna i magen på mig, men någon värst orolig natt kan jag inte påstå att jag hade.

Lördagen
Nästa morgon var regnig, och det mulna och småregninga vädret fortsatte genom hela helgen. Det här minskade ju dock inte fansens iver och redan före klockan 10, då första programpunkten började, var folk på plats i huvudbyggnaden vid Jyväskylä universitet och bekantade sig med utbudet på försäljningsborden.

När jag nu funderar tillbaka på Finncon märker jag att största delen av själva kongressen för min del gick till att antingen följa med eller delta i diverse programpunkter.

Min lördag började med att följa med en paneldiskussion om fantastikpublikationsverksamhet. Författarna Pasi Ilmari Jääskeläinen och J. Pekka Mäkelä samt förlagsredaktörerna Kanerva Eskola och Jan Hlinovsky diskuterade under ledning av författare Anne Leinonen om vem det egentligen är som bestämmer vad som publiceras. Den frågan tangerades egentligen ganska litet, men diskussionen var nog så intressant och väckte även några frågor från publiken (vilket alltid brukar vara aningen ovanligt på finländska kongresser; vi finnar är bara så blyga). Jag räknade närmare 30 personer i publiken, vilket får anses vara mycket bra då man tar i beaktande att Finncons öppningsceremoni och minst tre övriga programpunkter pågick samtidigt.

Från förlagsverksamheten var det dags att ta sig till mer fanniska, men ack så litterära kretsar och följa med utdelningen av Nova-novellpriset och Atorox-priset. Dessa kan du läsa mer om i Enhörningens nyhetsnotiser.

Följande programpunkt var den första hedersgästsintervjun. I år sköttes alla intervjuer av James Lipton eller Jukka Halme, eller kanske det var någonslags amalgam av de två. I den första intervjun var objektet hur som helst Joe Haldeman. Intervjuerna visade sig vara ett bra drag och Jukka Halme bevisade återigen vilken fantastisk showperson och fantastikexpert han är. Att dra alla hedersgästsintervjuer i något av samma stil som Liptons Inside the Actor’s Studio var en bra idé. De överdrivna Liptonismerna hjälpte säkert till att lätta på stämningen medan själva intervjustilen och sättet att egentligen gå igenom intervjuobjektets liv från barndomen framåt gav inblickar som ofta inte brukar komma fram i hedersgästsintervjuer.

Efter att ha lyssnat på Haldeman i närapå en timme var det dags för fjärilarna att fladdra till igen då det blev dags för min första egentliga programpunkt som hedersgäst på Finncon. Paneldiskussionen The Secrets of the Editors drogs av Cheryl Morgan och hade Ellen Datlow, Toni Jerrman och mig i panelen. Att alla av oss hade redaktörserfarenhet på varierande nivåer borde ha gjort diskussionen intressant för de dryga 50 åhörarna. Hur det egentligen gick har jag svårt att säga, från min sida av bordet kändes programpunkten dock inte som någon katastrof.

Mellan klockan 14 och 16 hann jag ta en lunchpaus och se mig lite omkring i huvudbyggnaden. I år var Finncon/Animecon mer utspritt än senaste gång då kongresskombon hölls i Jyväskylä. Största delen av Finnconprogrammet gick i huvudbyggnadens fyra salar medan en stor del av Animeconprogrammet gick i Musica-huset, några hundra meter bort, eller Norssens sal som låg ytterligare några hundra meter längre bort. I huvudbyggnaderna hade Finncon till sitt förfogande förutom caféet och entréhallen även den stora programsalen som rymde 750 personer samt tre mindre salar som rymde 60, 170 respektive 90 personer. Hur stora salarna på Animecons sida var vet jag inte då jag tyvärr inte hann besöka den sidan av kongresskombon.

Min lunchpaus blev aningen förlängd. Jag gick ner till Sohvi på lunch, men tyvärr hade det blivit kö i köket och jag och mitt bordssällskap fick vänta på maten i närmare en timme.

Hur som helst var jag tillbaka i god tid för mitt följande uppträdande som var ytterligare en paneldebatt. Den här gången diskuterade Pasi Karppanen (ordförande, mannen bakom fantastikförfattarnas tidskrift Kosmoskynä), Irma Hirsjärvi (fanforskare och superaktiv Jyväskyläfan), Laura Järvenpää (långtida sf-fan som dock hittade fandom först för några år sedan), Tapio Ranta-aho (aktiv i Esbo science fiction- och fantasyförening), Miikka Uotila (aktiv på webbforumet Risingshadow) och jag om de finländska fantastikföreningarnas framtid. Även om panelen var i det största laget gick diskussionen väl, tyckte jag. Vikten av sammarbete mellan olika föreningar och klubbar underströks samtidigt som vi funderade på sätt att locka nya (både gamla och unga) fans med i den organiserade fantastikverksamheten som vi kallar fandom.

Den sista egentliga finnconprogrampunkten på lördagen blev för min del översättarpanelen som jag lyssnade på i en fullsatt föreläsningssal; jag räknade dryga 50 personer i salen. Översättarna Johanna Vainikainen-Uusitalo, Hannu Blommila, Satu Hlinovsky och J. Pekka Mäkelä diskuterade om översättarnas drömmar och mardrömmar. Än en gång märktes att översättning och diskussioner om översättning intresserar folk enormt.

Efter det egentliga Finnconprogrammet följde ännu en minnesstund för översättaren och fandomaktiven Leena Peltonen som gick bort bara en dryg vecka innan Finncon.

Kvällsfesten
Den här gången hölls Finncons huvudkvällsfest i Bar68 i Jyväskylä centrum. Puben kunde ha varit gjord för Finncon. Terassen var tillräckligt stor för rökarna och alla de som ville svalka sig i uteluften, medan det inne fanns tillräckligt med utrymme för att samlas vid små bord för att prata med nya och gamla bekanta.

Kvällsfestens program bestod den här gången av Finncons maskeradtävling och en s.k. ”chaos costuming”-tävling. Kaostävlingen gick ut på att man från ett bord med allvärldens tillbehör fick plocka åt sig och tillverka en maskeradkostym på plats och ställe. Temat för kaostävlingen var ”turisten”.

Den officiella maskeradtävlingen hade fem deltagare (grupper och/eller enskilda). Alla fem hade sina fördelar och juryn som bestod av största delen av Finncons hedersgäster och specialgäster beslöt slutligen att prisbelöna alla fem i allt annat än allvarliga kategorier som ”Best use of whip” eller ”Best Finnish bimbo”. Vi lyfte dock trepersonersgruppen som var utklädd till Bender, Leela och Zoidberg från den superba sf-tv-serien Futurama snäppet över de andra och gav dem alltså priset som ”Best in Show”. (Med mitt komplex för rödhåriga kvinnor röstade jag naturligtvis för Poison Ivy & Catwoman, men måste nog medge att även Futuramagruppen var fantastiskt bra). Se Enhörningens Finnconbildarkiv för bilder på alla fem maskeraddeltagargrupper.

Festens andra programpunkt, som var den som egentligen öppnade programblocket på festen, var filksång. Gruppen Filkkifriikit från Tammerfors hade skrivit filksånger (lite som supvisor, alltså nya texter till någon välkänd melodi och med fantastikanknytning) för alla oss hedersgäster. Otroligt fint! Vi får hoppas att ”filkfrikarna” lägger ut sångtexterna texterna på webben.

Även i övrigt gick kvällen i trevliga tecken. Jag pratade en hel del med de övriga (heders)gästerna, speciellt Guy Haldeman, som är en mycket trevlig dam och en äkta sf-fan i ordens bästa mening samt John Clute som visade sig intresserad av att höra om finlandssvenskarnas ställning i landet.

Söndagen
Söndagen började tidigt med hedersgästsuppdrag i form av Finncon ’07:s första svenskspråkiga programpunkt.

Finlandssvensk fandoms framtid var meningen att vara en diskussionsöppning för hur vi som finlandssvenska fans egentligen vill utveckla den finlandssvenska delen av finländsk fandom. Skall vi fortsätta som hittills eller skall vi t.ex. börja fundera på möjligheterna att grunda en officiell registrerad förening som sedan skulle ha lokalverksamhet överallt i svenskfinland.

Själva programpunkten gick riktigt bra tycker jag. Jag började med en kort inledning om finlandssvensk fantastik, dess historia, finlandssvenska fantastikböcker som utkommit under senaste åren samt finlandssvenska fandoms nuläge (Enhörningen, klubbar på Radio X3M:s forum, speciellt Science fiction och fantasyklubben som startats av Kenneth Lindholm 2004 samt det nyaste tillskottet Föreningen för underliga intressen som startats vid Åbo Akademis studentkår för ett halvår sedan och har Vilgot Strömsholm som ordförande).

(En liten parentes om finlandssvensk fantastiks historia. Jari Koponen håller på med att forska i finländsk science fictions historia vid Helisngfors universitet. Han har kommit fram till att såväl den äldsta finländska sf-berätelsen, den äldsta finländska sf-berättelsen skriven av en kvinna och den äldsta finländska sf-romanen är finlandssvenska. En artikel av Koponen om gammal finlandssvensk sf är på kommande i Enhörningen. Och för den som undrar kan berättas att de omnända sf-verken är Zachris Topelius' Simeon Levis resa i Finland från 1860, Alba Ödegårds I Zululandet efter sjuhundratjugofem år. Framtidshägring från 1880, samt som den första sf-romanen Edw. Christiansons Med den starkes rätt. Kaptenlöjtnant von Wildes minnen från kriget 1920­1921 som publicerades 1910,)

Efter min inledning var det meningen att det skulle bli en diskussion mellan de finlandssvenska fans som fanns på plats. Det blev en diskussion och den var riktigt intressant. Problemet var bara att de enda finlandssvenska fansen på plats var undertecknad och Kenneth. Några minuter innan vi slutade rusade Vilgot och hans kompis in; Vilgot hade e-postat mig just innan jag åkte iväg på Finncon och berättat att han gärna kommer med på programpunkten, men att han anländer så sent till Jyväskylä att han inte hinner på plats innan just före programpunktens slut.

Någon mer djuplodande diskussion om Finlandssvensk fandoms framtid blev det alltså inte, men den diskussionen kanske kunde föras på Enhörningens forum. Den viktigaste kontentan av diskussionen var egentligen den att vi helt enkelt måste fortsätta med att sprida information om finlandssvensk fandom på alla sätt och vis samt att vi definitivt bör göra samarbete både bland finlandssvensk fandom och mellan finlandssvensk och finsk fandom.

Nästa programpunkt var Ahrvid Engholms föredrag om sin novellsamling Mord på månen samt novellskrivande överhuvudtaget. Vid det här laget kom ytterligare några nya åhörare in och publiken var nu omkring tio personer. Ahrvids föredrag var intressant och även om publiken inte var så stor blev det ändå lite frågor och diskussion.

Nu var mina hedersgästsuppdrag slut, eller åtminstone nästan, det enda som återstod var hela kongressens avslutningspanel. Före det hann jag dock lyssna på Lipton/Halmes intervju med Elizabeth Hand och senare med Ellen Datlow (ytterligare två intressanta och lyckade intervjuer); pressa mig in i en totalt fullsatt föreläsningssal (över 70 personer i samma sal som hade dragit under 10 personer för den finlandssvenska fandomdiskussionen) för att lyssna på John Clute och Joe Haldeman diskutera sambandet mellan vetenskap och science fiction samt tillsammans med ett 70-tal andra fans uppleva den spektakel som var Jukka Halmes fantastikfrågesport ”Kuis?”.

Finncon ’07:s sista panel, The Panel: Heinlein legacy, fick dryga 120 åhörare. Panelen samlade alla heders- och specialgäster (förutom Elizabeth Hand som hoppade av i sista stund och deltog i stället från publiken), och var helt enkelt för stor. Efter att panelen ännu bytte rikting 180 grader från den humoristiska start som ordförande Cheryl Morgan styrde den i riktning mot var jag nöjd med att kunna göra ens ett enda relativt vettigt inlägg i diskussionen som långt drogs av John Clute och Joe Haldeman. De övriga panelmedlemarna var Jonathan Clements, Judith Clute, Gay Haldeman och Ellen Datlow.

Efter panelen var det dags för Senja Hirsjärvi att tacka alla för årets con och överräcka den koformade ”staffettpinnen” till Marianna Leikomaa &co som skall se till att Finncon nästa år för första gången gästar Tammerfors (26–27.7.2008).

Som hedersgäst behövde jag inte bry mig ett dyft om hela det enorma jobbet som är att packa ihop en Finncon. Snabbt gick det hur som helst och vid det laget som vi lämnade kongersslokalen för att åka till dead-dog-festen såg det redan ganska tomt ut.

Avslutningsfesten hölls i en trevligt stor strandbastu invid en liten sjö. Hedersgästerna och arrangörerna kunde äntligen koppla av. Det blev bastubad för alla som ville ha det och massage för hedersgästerna. Maten var god och de som så önskade kunde grilla korv i den öppna spisen.

Jag har varit med på en och annan Finncon (alla av dem faktiskt) och jag har till och med varit med om att arrangera en Finncon och hjälpt till vid många fler. Det borde alltså inte ha kommit som en överraskning att arrangörerna avtackade oss hedersgäster med presenter under avslutningsfesten, men det gjorde det. Där stod jag totalt överrumplad då de andra fick Tove Janssons engelska Muminserier och jag själv blev överräckt Janssons Muminroman Pappan och havet, som till råga på allt var signerad av alla andra heders- och specialgäster. Vilken fantastiskt trevlig överraskning!

Finncon 2007 var en mycket lyckad con, tusen tack till alla arrangörer och övriga aktiva fans som förverkligade evenemanget!


Länkar

Rapporter på engelska

Rapporter på svenska

Länksamlingar med länkar till rapporter och bildsamlingar

Bilder (se länksamlingarna ovan för mer bildlänkar)

Videosnuttar


 
Vill du kommentera denna rapport kan du alltid styra din webbläsare till Enhörningens forum.
Har du en besökt ett evenemang du vill skriva en rapport om,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.


[Tillbaka till Näthörningen]