[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

Nebulavinnare 2003 i kategorin bästa kortroman

Richard Chwedyk: Bronte's Egg

Bronte's Egg
Författare: Richard Chwedyk
Publicerad i tidskriften Fantasy & Science Fiction i augusti 2002.
Utgivningsår: 2001
Novellen kan läsas på webben på adressen http://www.sfsite.com/fsf/fiction/rc01.htm.

Premissen här är något jurassicpark-aktig - vi har ett antal genmanipulerade och -designade reptiler, men deras egenskaper har visat sig vara lite annorlunda än meningen var. Inget nytt här alltså.
   Trots det är Bronte's Egg en rätt lyckad berättelse. Reptilerna är inga egentliga skräcködlor an sich utan små, intelligenta och kan tala (mest tycker jag att de påminner om Sebastians underbara artificiella småvänner i Blade Runner). Handlingen är klar och väl definierad, intrigen om än förutspåbar så ändå så pass originell att den håller upp intresset bättre än väl, språket riktigt flytande, tonen human och lätt humoristisk.
   Vad det handlar om är att ödlorna (deras kommersiella produktion har stoppats och nu bor de i diverse fristäder) plötsligt visar tecken på att börja lägga ägg (jurassic park ohoj?). Chwedyk beskriver allt ur djurens perspektiv - hur kan de skydda sina ägg och sin eventuella avkomma ifall människorna får nys om det hela? Människan går det inte att lita på, de vet de alla, pinsamt väl.
   Det roliga i berättelsen är när Chwedyk målar fram ödlornas gemytliga minisamhälle med alla dess olika slags ödlepersonligheter (finns det ett dylikt uttryck? - kanske det snart borde finnas?) från lite enfaldiga men välmenande fånar till hyperintelligenta genier (och tillochmed har vi en ödla som skriver romaner!) och låter dem konversera fritt. Den läckert vimsiga ödlan Axel agerar (osannolikt nog) uppfinnare och roboten som på basen av hans dröm konstrueras får en viktig roll i handlingen.
   Ja, lång är den ju, men inte långtråkig. Chwedyk försöker inte för mycket, gör inte bort sig, blir aldrig sentimental eller schmalzig, begår inga uppenbara dumheter. Bronte's Egg tillhör kanske inte den skarpaste och mest djuplodande kontemporära sf-prosan men är en sympatisk och ganska älskvärd liten (tematiskt alltså!) berättelse.
   Och det är ibland rätt trevligt med ett lyckligt och genuint hoppingivande slut.

-Petri Salin- 26.4.2003

Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.

Recensioner på de övriga skönlitterära Nebula-vinnarna 2003 hittar du genom dessa länkar:

[Tillbaka till Näthörningen]