[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]

Magnus Olssons recension publicerades ursprungligen på e-postlistan Fanac.

Susanna Clarke: Jonathan Strange & Mr Norrell

Jonathan Strange & Mr Norrell
Författare: Susanna Clarke
Förlag: Bloomsbury
Utgivningsår: 2004
ISBN 0747570558
Författarens hemsida: http://www.jonathanstrange.com

Är du intresserad av att köpa boken och använder någon av följande länkar stöder du samtidigt Enhörningen (OBS: du binder dig inte till att köpa något endast genom att klicka på länkarna, så klicka på bara, det är helt ofarligt):
Amazon UK
Amazon.com

Johan Anglemark, härföraren för kampanjen mot feta böcker, får ursäkta, men ibland är det alldeles lagom att en bok väger in på knappt 800 sidor. Som i det här fallet.
   Året är 1806, på hösten. England för krig mot Napoleon och kung George III är tokig och inlåst på Windsor Castle. I hans ställe regerar prinsen, sedemera kung under namnet George IV (han som stängde ute sin fru från sin kröning, ni vet). Uppe i Yorkshire sitter den ekonomiskt oberoende Mr Norrell och funderar på hur man ska återuppliva den engelska magin. Han kokar ihop en spektakulär sejd som får statyerna i Yorks katedral att börja tala, vilket uppmärksammas i både Times och Edinburgh Review. Därefter flyttar Mr Norrell till London och blir flitigt anlitad av regeringen till diverse projekt. Men allt är inte frid och fröjd; Norrell har en kantig personlighet, tycker inte om att dela med sig av sitt magiska kunnande och har dessutom en smula obetänksamt ingått ett magiskt avtal med en fairy (en alv, eller möjligtvis ett troll, skulle vi väl säga på svenska). När en annan magiker, den självlärde, sällskaplige, utåtriktade och mindre eftertänksamme Jonathan Strange gör sin entré är allt bäddat för en sagolik kollision. Medverkar gör även indianer, spanjorer, älvor, vättar, katter, hertigen av Wellington, lord Byron och andra mytologiska kreatur.
   Den här boken, Susanna Clarkes debut, har varit riktigt genomhajpad, och det är skönt att hajpen för en gångs skull är befogad. Vad är det då som är så ovanligt, fantasytegelstenar går det väl tretton på dussinet av? Jo, men Clarke är inte Tolkienepigon, utan Dunsany^*/Mirrlees-epigon, med ett ordenligt stänk av Jane Austen. Typ. Eller möjligtvis George Eliot, eftersom det faktiskt existerar tjänstefolk och personer med arbeten även i Susanna Clarkes värld.
   Det här är en roman som bygger mycket på motsättningar: den tillbakadragne, flegmatiske Norrell kontra den färgstarke Strange, det prosaiska England kontra det poetiska Faerie (eller säger man Alvhem på svenska?), den dystra nutiden kontra Englands ärorika magiska förflutna, osv. Det kan tyckas vara lite lite för att bygga upp en tegelsten på 800 sidor, men Clarke lyckas bra med att hålla liv i intrigen och ger även plats åt långa utvikningar (gärna i form av fotnoter) som fördjupar och ger liv åt det alternativa England med sin alternativa medeltidshistoria som berättelsen utspelas i. Väldigt mycket av boken är pastisch på 1800-talsromaner, och det märks att Clarke har läst på; inga skorrande formuleringar som bryter fiktionen.
   Sammanfattning: läs den här boken. Utmärkt kvalitetsfantasy.

^*Det är möjligt att det är någon på den här listan som inte har läst lord Dunsanys lysande The King of Elfland's Daughter. Det är i så fall värst för dig själv.

-Magnus Olsson- 26.1.2005

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.

[Tillbaka till Näthörningen]