[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Doom

[Pärmen på Doom]


Regi: Andrzej Bartkowiak
Manus: Dave Callaham & Wesley Strick, inspirerad av datorspelet Doom.
Musik: Clint Mansell
I huvudrollerna: Rosamund Pike, The Rock och Karl Urban.
Längd: ca 108 min
Ursprungsland och -år: Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, USA, 2005
Åldersgräns: 18
Bildformat: anamorfisk vidbild
Distributör: Universal Pictures Finland Oy
Recensionsformat: DVD
Filmens webbsida finns på http://www.doommovie.com/
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/title/tt0419706/combined
DVD-fakta:

  • Bildformatet är anamorfisk vidbild.
  • Skivan innehåller förutom originalljudspåret på engelska även en ungersk dubbning. Båda ljudspåren är Dolby Digital 5.1 dessutom finns det engelska ljuspåret även som DTS 5.1.
  • Textning på svenska, finska, norska, danska, isländska, engelska, hebreiska, holländska och ungerska.

Bonus: (allt bonusmaterial är textat bl.a. på svenska)

  • Basic Training (10,34 min, vidbild): Filmens militärtränare berättar om hur det var att skola skådespelarna för vapenhanteringen. Skådespelarna får även säga sitt och grabbarna tycks verkligen ha haft roligt...
  • Rock Formation (5,38 min, vidbild): Om maskeringen av The Rock.
  • Master Monster Makers (10,56 min, vidbild): Om filmens monster.
  • First Person Shooter Sequence (5,57 min, vidbild): Om filmandet av FPS-scenen.
  • Doom Nation (14,41 min, vidbild): Kortdokumentär där John Carmack och andra spelmakare och spelare berättar om Doom-spelets historia.
  • Game On! (6,48 min, 4:3): Om hur man klarar av spelet Doom 3.
  • Jarhead International Trailer (2,30 min, vidbild): Trailer för filmen Jarhead. Visas även före filmen.
  • Serenity International Trailer (1,58 min, vidbild): Trailer för filmen Serenity. Visas även före filmen.

Kortkort:
Stora bössor, stora monster. Är du ute efter hjärnlös pang-pang-action har du hittat din film.

Lite längre:
Doom... Filmer baserade på video-/datorspel brukar sällan bli värst lyckade. Tyvärr är Doom inte ett undantag i den regeln.

Visst har jag sett sämre filmer och t.o.m. sämre ”videospelsfilmer” men det gör ju inte saken mycket bättre. Doom är en monstervapenactionrulle utan desto större djup. Å andra sidan försöker filmen inte heller vara något desto mer, så hungrar du efter knappa två timmar med gubbar som springer omkring i labyrintaktiga gångar och skjuter monster med enorma bössor har du hittat din film.

Å andra sidan kan man ju fråga sig varför man inte i stället startar upp sitt favoritskjutspel på datorn eller konsoln och spelar det i stället för att titta på en film som kanske har bättre grafik än spelet, men där interaktionen mellan spelaren/tittaren och händelserna i rutan är klart mindre.

Hur som helst berättar filmen Doom alltså om ett forskningscentra på Mars som blivit attackerat av monster. En grupp specialutblidade soldater skickas för att rensa upp basen och rädda de som räddas kan. Wlamm, wlamm!!! Schplot! Argh! är att väntas precis som i datorspelet Doom som filmen är baserad på. I vissa scener blir det faktiskt närmast identiskt med spelet då kameran tar samma bildvinkel som så ofta används i Doomlika ”first person shooters” och där man alltså ser händelserna genom huvudpersonens ögon. Ja, ja det skall väl vara någonlags homage till spelet, men det hindrar inte dessa scener från att vara de dummaste och mest tråkiga i hela filmen.

Men visst lyckas Doom överraska positivt några gånger under filmens gång. Dessutom är det ganska intressant att se hur det här med den manliga hjälten och damen som skall räddas byggts upp den här gången. I stället för att ytterligare en gång rädda sin flickvän/fru/ex-fru/blivande sambo paras den manliga hjälten den här gången ihop med sin syster. Ett lustigt drag. Helt intressant faktiskt, men jag kunde inte låta bli att fundera ifall man hade bytt ut kärleksobjektet mot systern helt enkelt för att berättelsens huvudmålgrupp är unga pojkar som kanske ännu tycker att flickor är bläh. Å andra sidan pekar filmens åldergräns på 18 mot en lite äldre målgrupp, så kanske man bara inte ville ha några onödiga potentiella kärlekstankar i vägen för filmens ”fragfest”.

Dooms vapenfetischtiska scener får en att tro att filmmakarna desperat försökt göra dagens Predator eller Aliens, men regissör Andrzej Bartkowiak kommer inte ens i närheten av John McTiernan eller James Cameron och filmens manus är nu vad det är medan t.ex Predator lyckades krama in en del social kommentar bland de stora bössorna.

Väntar du dig inget extra utan vill bara ha lite testosteronunderhållning finns det säkert sämre filmer att välja än Doom.

-Ben Roimola- 31.12.2006
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]